Så mycket analogt att det skriker om det!
För några år sedan gick jag en kurs i Cyanotypi som är en bildteknik som ingår i beteckningen "ädelförfarande". Det är en av de gamla fototeknikerna från slutet av 1800-talet.
Jag har glömt detaljerna, men jag skapade i alla fall ett storformatsnegativ från ett småbildsnegativ som jag kontaktkopierade på ett akvarellpapper.
På detta 300 gr akvarellpapper hade jag penslat i mörkrummet en ljuskänslig blandning av vetemjöl, Ammoniumferricitrat och kaliumferricyanid.
När blandningen hade torkat läggs storformatsnegativets ljusa sida på och med en glasskiva ovanpå. Allt detta belyses med UV-ljus i ca 1 timme.
Sköljning ser i vanligt vatten och fram kommer en blåtonad bild. För att få den bilden istället bruntonad, så läggs bilden i ett bad med vatten som kokas upp med ekbark.
Den här bilden har jag skapat på det viset. I min förra blogg kan man se den vanliga bilden.
.
Har du gjort fler Cyanotopi bilder?
// Conny
Din bild väcker härliga minnen. Jag ägnade hela 80-talet till ädelförfarande. Det hantverket räddade min mentala balans. Underbart att ägna en kväll åt en unik kopia av en bild. För metoden gummitryck tog det en veckas jobb med en färgbild. Jag gjorde nästan alla metoder, inklusive den alltför dyra platinatryck metoden.
Cyanotypi är den enklaste och troligen den mest arkivbeständiga metoden av alla. Man kan göra gigantiska kontaktkopior med cyanotypi och framkalla i swimmingpoolen. Toning kan sedan göras med många naturmedel. Din metod var ny för mig.
Jag tvekar inte att säga att en sådan bild som din är ett konstverk.
Jag skall göra en blogg snart med några exempel på några ädelförfarande bilder.
Ha det väl
Bob
Mvh Wolfgang
Tommy S.
Intressant om en teknik som jag bara har läst om.
Det kan inte vara mer analogt.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Mvh Wolfgang