Med tanke på Yousuf Karsh's Churchillporträtt
Måns Hagberg visade för en stund sedan i sin blogg ett porträtt av Churchill vilket har fotograferats av Yousuf Karsh i Ottawa 1942.
Förra året hade porträttgruppen i min fotoförening www.ffim.se en uppgift för oss att fotografera ett porträtt i samma stil som någon känd fotograf.
Jag tänkte då på den berömda Churchillbilden och frågade min kollega om han ville ställa upp.
Han klädde upp sig och jag fotograferade honom i Skanörs kyrka i befintligt ljus.
Här är bilden!
Inlagt 2022-08-25 16:03 |
Läst 2103 ggr. |
Permalink
“My portrait of Winston Churchill changed my life. I knew after I had taken it that it was an important picture, but I could hardly have dreamed that it would become one of the most widely reproduced images in the history of photography. In 1941, Churchill visited first Washington and then Ottawa. The Prime Minister, Mackenzie King, invited me to be present. After the electrifying speech, I waited in the Speaker’s Chamber where, the evening before, I had set up my lights and camera. The Prime Minister, arm-in-arm with Churchill and followed by his entourage, started to lead him into the room. I switched on my floodlights; a surprised Churchill growled, ‘What’s this, what’s this?’ No one had the courage to explain. I timorously stepped forward and said, ‘Sir, I hope I will be fortunate enough to make a portrait worthy of this historic occasion.’ He glanced at me and demanded, ‘Why was I not told?’ When his entourage began to laugh, this hardly helped matters for me. Churchill lit a fresh cigar, puffed at it with a mischievous air, and then magnanimously relented. ‘You may take one.’ Churchill’s cigar was ever present. I held out an ashtray, but he would not dispose of it. I went back to my camera and made sure that everything was all right technically. I waited; he continued to chomp vigorously at his cigar. I waited. Then I stepped toward him and, without premeditation, but ever so respectfully, I said, ‘Forgive me, sir,’ and plucked the cigar out of his mouth. By the time I got back to my camera, he looked so belligerent he could have devoured me. It was at that instant that I took the photograph.”
Din modell ser inte fullt så stridslysten ut, annars stämmer mycket.
Min modell är en vänlig person och fick anstränga sig att se stridslysten ut! :-)
Mvh Wolfgang
PS: Jag ska ändra årtalet. Tack!
Tittar man på bilderna ser man att Karsch jobbade med väl förberett konstljus, och jag gisssar utan att veta att Churchills vänstra öga (t h i porträttet) har nog lyfts fram lite i efterbehandlingen. Eller också var han så arg.
Med såväl analog som (enklare att utföra) digital teknik skulle det gå att sätta liknande stuns på din modells ena öga.
Mvh Wolfgang
Hälsningar Lena
Det är helt omöjligt att kopiera det berömda porträttet. Bara att skapa helt samma ljus går inte. Alla tekniska underlag från den gamla bilden är inte känd. Vem kan spela den trumpne premiärministern det kan ingen naturligtvis.
Wolfgang har tagit ett alldeles utmärkt porträtt av sin vän. Huruvida det helt speglar hans personlighet, vet vi inte. Få av oss känner honom. Men visst kan vi ana tanken till bilden av Winston.
Just att studera gamla mästare kan vi förstå och kanske bli bättre.
Ha det väl
Bob
Min modell är en vänlig person, så han fick ta fram sin skådespelartalang :-)
Mvh Wolfgang