Misslyckat fjällfoto
Skoskav eller trötta ben är inget att gnälla över. Men att missa en planerad fotoresa och fel skor på fötterna eller att helikoptern vägrar ta med mig in i nationalparken 4 mil upp i fjället det är början till ett personligt nederlag. Att jag dessutom blir tvingad till att konstatera att jag är för gammal för att bära 28 kg i 4 mil får mig att resignera och lägga mig i närmsta stuga och läsa en däckare som visar sig vara så dålig att till och med regnet och myggen blev mer upphetsande.
Kalvmärkning stod på min planerade veckotur, nogranna sonderingar bland den samiska befolkningen skulle ge mig tillträde till samebyn vid Scolla. Inget stämde och när det äntligen efter många telefon samtal med fiskeflyg hade priset kommit ner till en överkomlig nivå. Det visade sig att planet var fullt och enda möjliheten var nästa dag men då skulle jag få gå 2 mil och 4,5 mil hem igen. Det hade under normala förhållanden kunnat ses som ett alternativ. Då höjdes priset plötsligt till det dubbla och mina tidigare ingångna skor började jämra sig och hotade att falla sönder om jag planerade en så lång tur för fot.
Nästa fjälltur blir i Augusti när Sarvslakten startar. Bättre tur då.
Säger bara en sak: SKOFETT. Den blå burken. Om jag vore sko och skulle behöva se ut så där skulle jag också klaga. Mage och fötter skall man vara rädd om.
Sköt om dej.
Rikard