Det är början på en vinter i Lappland.

Isen lägger sig, abborrarna går på djupet slutar använda syre, tillvaron inrättar sig i vila. Gamla människor får en spruta i armen hjälper det? Man inrättar sig till vila i vintermörkret. Björnarna går och lägger sig. Renarna skiljs och vissa flyttas.

En kvarglömd Svan letar förvirrat efter något att äta, kommer den att klara sig till vårsolen kommer igen? Det börjar likna vinter i Lappland

Det blir en hård tillvaro för att klara sig med bottenfrusna sjöar och svår att finna mat.

Det kallas nostalgi ,eller bara minnen

Det var inte mina minnen som jag tänkte på den dagen, Utan Linneas minnen, vi besökte en övergiven bagarstuga i Lappland Västerbotten. Vi  öppnade dörren den hade aldrig varit låst sa hon, ett bakbord med alla tillbehör fanns kvar. Blå gardinkappa hängde ner för övre delen av fönstret. Plötsligt såg jag på henne hur tårarna kom, hon stod och höll i ett par skor i handen den ena var sönder biten av möss, i övrigt var dom som om hon lämnat stugan igår. Det var 23 år sedan hon bakade senast. Ägaren till bagarstugan lever inte längre och han hade inga barn så bagarstugan får bli ett minne för dem som  minns.

Vad betyder bilden, och för vem är den avsedd?

Jag fick tänka en stund, dels för att hitta någon bild som kunde förklara vad jag avser med rubriken. Men också för mig själv, viken tanke fanns i huvudet när jag tog dessa bilder :Om det överhuvudtaget fanns någon tanke. Hur ofta hinner vi tänka efter innan vi tar bilder eller för

för vem tar jag bilden? Hur skall den visas eller presenteras, hur tänker mottagaren? kan man överhuvudtaget resonera så ? Den första bilden Alicante skulle precenteras i en svensk tidning på Costa Blancakusten i Spanien. Det ryktades om att väg 332 är Europas mest olycksdrabbade väg. Det var min tanke med dubbla filer kanske kunde man vinkla den till att bli lite mindre Olycksdrabbad." Texten blev inte så men bilden var med  endast  negativ  statistik" Min avsikt var en helt annan med bilden. Det händer ofta i tidningar att man blir som fotograf besviken på sammanhanget. Det hjälper  inte att tänka?  

Bild nummer två var en helt annan, ingen tidningsbild utan min tanke var att det var ju ett djävla skitjobb att stå i detta färgbad hela dagarna. Jag tyckte synd om honom Helt personligt. Men min tanke innan jag tog bilden var inte genomtänk i förväg utan får betraktas som impulsiv" knäppa kort ungefär" färgerna var  tilltalande.

Men frågan är hur mycket tänker vi på de bilder vi har. Det finns säkert 1000 tal bilder i våra lådor eller på datorer utan en enda tanke ja det var min fundering idag.