Hur finner man glädje i ensamhet!
Många människor lever i ensamhet, en del har valt det av en eller annan orsak. Men de som inte valt ensamheten och saknar någon hur upplever de sin dag. Hur beskriver man ensamhet, kan man tala om den, vågar man nämna den. Jag är inte ensam och har svårt att tänka mig hur det skulle vara. När vi seglade och träffade ensamseglare som föredrog ensamheten frågade vi Varför? Förklaringen vi ofta fick var att det var så svårt att hitta någon som gillade det livet under lång tid. Det var då att föredra ensamhet framför att tampas med någon som inte gillade Seglarlivet. På land är det ju annorlunda på så sätt att man ändå kan finna gemenskap, men inte bo eller leva tillsammans. Är det annorlunda? Hur beskriver man ensamhet. Jag tänker på Petersén han beskriver en sorts ensamhet. Men kanske den handlar om misär och utslagenhet. Den ensamheten är jag inte bekant med, och det är inte heller den jag avser med mina frågor. Kan man finna glädje i sin ensamhet?
Jag tror det handlar om en inställning till ensamheten som avgör huruvida man finner glädje i den eller ej.
Gillar första bilden.