Vad gör man med en Söndagsmorgon ??

Söndag morgon. Klockan är 05:30 och man är klarvaken.. Spanar ut och det är inte riktigt ljust ute. 7 grader "varmt" ute. Inga dimmor hemmavid, men härligt morgonljus. Frågan man ställer sig är om man skall ligga kvar i sängen, eller bege sig ut med kameran ??

Efter att man legat kvar i sängen, utan att somna om, så fattas beslutet att ge sig ut i alla fall. För sent för att fånga en soluppgång vid kusten, men varför inte sätta sig och passa på forsärlorna jag "hittade" häromdagen ?? Bestämt, och packar ner nödvändig utrustning för detta "äventyr". På plats, och sätter mig tillrätta en bit ut i forsen. Några grenar hänger ut över forsen och jag känner mig lite som en doldis. Perfekt! Har 28:an på och tar ett skott ut över mitt "revir".

Lite morgondimmor döljer sig kvar, men det syns inte så tydligt. Monterar på 400:an, och höjer ISO till 800. Efter 5 minuter, ser jag en forsärla, och spanar efter den. Dock så fick den för sig att inte visa sig på bild. Ett skott fick jag på den uppe i en buske. Med risk för att inte bli totalsågad, så väljer jag att inte presentera den. Sittar och spanar vidare. Under tiden riktar jag in mig på en sten, som tydligt visar vattenlinjen, då det är lite liv i forsen.

Kikar efter ärlorna, men de lyser med sin frånvaro. Solen börjar bli varm, och det är verkligen behagligt att sitta här. Okej, ett annat skott då..

Efter en och en halv timme, bryter jag upp och går över en bro till andra sidan, där det finns en äng. Kanske man hittar något där ?? Solen har värmt bort alla dimmor, men inte rått på morgondaggen till fullo än. Spindelnäten är verkligen exponerade i ljuset.

Inser att slaget är förlorat, och vandrar mot bilen igen. Kommer ut på vägen, och i motljuset uppenbarar sig ett par spindelnät, med innehavarna i fokus också. Byter till 70/200 och tar ett par sista skott denna underbara morgon.

Detta..

Och slutligen det här..

Tack och hej..

/Tobbe

Nio kvadratmeter...

Tre gånger tre meter. Nio kvadratmeter i skogen. Vad kan man hitta där ?? I dessa tider, när hösten närmar sig, så visar sig svampen i mossan. Mycket svamp finns det, samt att man hittar svamp i många skepnader samt färger. Vad menas då med nio kvadratmeter ??

Satt hemma denna eftermiddag. Tösen var hos en kompis, frugan jobbade, vädret var verkligen lynnigt. Solen sken, men i nästa minut öste regnet ner, och så höll det på. Vad göra ?? Inget hemma som behövdes göras, så jag satte mig ner och funderade på vad jag ville göra. Efter en stund kom jag på ett tema för dagens utflykt. "Svamp" !!! Det vill jag fånga på något sätt.

Packade ner de två "plaströren" i väskan och begav mig iväg till en storskog inte långt hemifrån. På plats hittar jag en liten täppa på ungefär tre gånger tre meter. Lite olika svamp hittas faktiskt.

Monterar makrot och beger mig ner i mossan. Dessa svampar är inte så stora att de klassas i svampboken jag har hemma, ja förrutom den "gula fingersvampen"  då.. Utmaningen ligger i att hitta komp utifrån förutsättningarna, och inte "art-bilder", så därav det lite märkliga ljuset bakom dessa..

Att ligga i mossan bland myror, spindlar och andra insekter bekommer inte mycket alls. Myggen är värre då. Surrar runt en och är allmänt jobbiga.

Kör vidare på en "ätbar" variant. "Gul fingersvamp".. Faktiskt så skrivs det om att man skall undvika denna, då det finns en lömsk artvariant, som inte är ätlig. Jaja, bäst att hålla sig till kantarellerna och sopporna då.

Med makrot på, så kommer man närmare de små varianterna. Säkert finns dessa artbestämda och katalogiserade, men knappast att de klassas som matsvampar, då storleken faktiskt har betydelse här. Skulle nog varit orimligt att plocka på sig några liter av dessa arter, som har storleken av en tändsticka.

Eller som i detta fall en mindre knappnål.

Många av dessa små svampar lever i symbios med sin "värd". Tillsammans med bakterier och animaliska småorganismer bildar de humus av organiskt avfall. Så de är ett viktigt bidrag till vår natur.

Med ca:10.000 arter är det svårt att veta alla varianter av dessa naturens nedbrytare (inget man tänker på när man fyller korgen med goa kantareller). Men dessa har en viktig del att fylla där ute i floran, trots sin ringa storlek.

Det avslutar dagens fototur..

Tack och hej..

/Tobbe

22 år och 7 månader...

22 år och 7 månader...

Så länge har jag varit brandman i deltidskåren i Bräkne-Hoby. Idag Måndag 2:a Augusti 2010 06:00 gick jag av jouren för sista gången. En tid som varit full av jourpass, kompisar, roliga saker, eländiga saker, övningar samt nedläggningshot. Jag blev övertalad av en kollega på dåvarande Ericsson i byn att gå med i kåren. Efter viss tvekan gjorde jag så. Jag började 1:a Januari 1988. Alla minns sitt första larm. Även jag. "Soteld Hjälmsa"..

Men det största larmet jag varit med på är nog i Karlskrona nyligen. Ett helt kvarter totalförstördes. Bilverkstad, karatelokal, kakelbutik, samt några andra småföretag blev lågornas rov den gången.

Vår styrka består av 4+1, dvs en förman och 4 brandmän. Det gör att vi kan utföra en oberoende rökdykarinsats. Under mina år har jag gjort detta 2 gånger. Nyligen fick vi en hjärtstartare, och ingår i den beredskapen också. Ett mycket bra alternativ för landsbygden. Vi har ett antal s.k "10-minutersobjekt", dvs skolor med inackorderingar, vårdinrättningar som kräver att insats påbörjas inom 10 minuter. Det gör att bygden måste ha en deltidskår.

Hur är det att vara deltidsbrandman då ?? Jag har frågat mig själv detta under de senaste åren. Man skall på 5 minuter sitta i brandbilen färdigklädd och rulla ut på larm. Det gör att man under sin vecka måste hålla sig hemma, så den tiden kan hållas. Under den veckan är det lite stiltje i fotandet för min del. Ja, lite tokidéer blir det ju. ;-) Jag har haft jour var fjärde vecka, året om. En del helger träffar man in under årens lopp.

 När jag började hade vi i Hoby en släckbil, en stegbil, en skogsjeep samt en räddningsbåt. Budgetåtstramningar gör att vi numera bara har en släckbil. Vi ingår i ett förbund mellan Karlskrona och Ronneby.

Vår utbildning och utrustning är densamma som för heltidsbrandmän i stort. Vi har samma fyskrav, och genomgår tester och läkarundersökningar varje år.

Under årens lopp har jag varit med om ett antal trafikolyckor, drunkningstillbud, dödsolyckor, skogsbränder, villabränder, djurlivräddningar, soteldar, etc.. Listan kan göras lång. Mycket har varit tragiska saker, men det har funnits goda stunder också. Vi räddade en tax en gång som fastnat i en bergsskreva. Ägaren blev så glad att han kom upp till stationen en dag vi hade övning och bjöd på tårta. Det uppskattas..

Mitt sista larm skrämde upp familjen lite. I sökaren stod det "Explosion (och platsen). Kraftigt utvecklad brand". Då får man en liten adrenalinkick. Nu visade det sig inte vara så allvarligt, utan det var en som eldade bråte på en berghäll, och hällde på bensin, för att få det att ta sig. På andra sidan viken var det någon som uppmärksammade detta och larmade. Det lyste upp ganska bra, då det var mörkt ute. Läget lugnt..

Efter ett avslutat pass är det alltid skönt att svalka av sig lite. Speciellt då det är så varmt ute som det är nu. Här har frugan assisterat med avtryckaren.

Det är med blandade känslor jag slutar på egen begäran. Mitt ordinarie jobb kolliderar med denna deltidstjänst, då jag har utökat ansvar och får prioritera det. Det har varit en härlig tid med mycket trevliga kollegor, samt gott sammarbete med övriga kårer och andra instanser såsom polis och ambulans.

Tack och hej..

/Tobbe