Känn lugnet....del 2.

Att bevara och förvalta kräver en hel del av sig själv. Jag är nu närmare den frågan än vad jag varit tidigare. När jag tittar i gamla fotoalbum från min mormor och morfar och ser alla svartvita bilder från en tid här i fäbon och jämför med dom jag har tagit i färg, så har inte mycket hänt. Allt ser likadant ut från det jag var liten. Det är bara människorna som blivit äldre och nya generationer har tillkommit.

Vatten från källan hämtas på samma sätt som när jag var liten......

Och värms upp på samma sätt som i alla tider.

Eller så tar man till spisen och lagar maten på.

Förvaringen ser nog inte riktigt lika ut som på 1800-talet men väl funktionell mot råttor och möss idag.

Skafferi och köksskåp.

Notera mossan instucken mellan stockarna som vi fyller på med jämna mellanrum.

Ingen tallrik som vi använder idag.

Här har många rumpor suttit genom åren.

Behöver du ut och räfsa så finns redskapen.

Grannens lador där korna fick stå under natten. Vi lånar också hans dass eftersom vårt är obrukbart.

I grannens fäbod, som för övrigt ligger på samma plats som vår så kan man läsa många förstasidor. Han har en hel vägg med gamla tidningar uppsatta för länge sen.

Även Unionsflaggan hänger där men är illa åtgången av nattgäster.

Den här maskinen malde granriset till underlag för kreaturen så dom skulle ligga skönt.

Om skogen nedanför ängen togs ner så skulle man ha en fin utsikt.

Min morfar och mormor på ungefär samma plats som förra bilden. Då fanns det till och med en gärdsgård.

Än så länge har jag inte varit här i år av sjukdomsanledningar. Kanske hinner jag dit innan hösten och vintern kommer. Men min son har varit där ett par gånger och sett till att allt är som det ska. Så stället lever vidare.