Alla samlas inte vid tv´n när det är jul......

En hälsning till er......

Dagarna innan jul kan vara eller rättare sagt så brukar det vara stressigt för många. Det är mycket som ska hinnas med. För egen del tar jag det lugnt och småpysslar lite här och där. Dagarna går fort och det är snart dags för jobb igen. Uteliv med kameran är på sparlåga som för de flesta och då får man roa sig själv.

Mindre lyckat bildmässigt......

Jag tog mig till Eskilstuna idag för att kombinera shopping, vaccination inför min Tanzaniaresa och för att fota lite inne i city. Det sistnämnda gick väl sisådär. Det var ombyggnationer på flera delar inne i city. Hela Fristadstorget var en enda byggarbetsplats.

Här är det annars torghandel och andra trevligheter så här års. Men det blir nog fint igen när det är klart hösten 2014, som det stod det på tavlorna. Så nu blev det mer fotograferande av dom traditionella vyerna från stan. Hittade inget roligt bland folk som flanerade att fota heller.

Resten av bilderna blev lika tråkiga så jag laddar inte upp fler turistbilder.

Jag satsade på att gå runt i affärer istället. Det blev mer lyckat :) Jag hittade en liten smidig kikare för 149 spänn på Clas Olssons. Bra att ha till Tanzania tänkte jag.

Den duger nog bra, tror jag

Det blev inte av......

Jag skrev ju i mitt förra inlägg att man måste våga. Jag skulle ju fota familjen när vi samlades hos min son och sambo för att fira födelsedag. Kameran var med och vi var samlade i en liten tvåa. Min mamma, två av mina barn + deras respektive och tre barnbarn. Som bäddat för fotografering men som oftast så åkte inte kameran fram för det var fullt upp med fika och barnbarn.

En bild från mitt arkiv av yngsta barnbarnet

Sedan byttes det familjer och de mina åkte hem och sonens sambos familj droppade in. Lika fullt nu med barn, syskon, föräldrar och perfekt läge för foto. Men si nu blev det svårare att våga fota. Eftersom man inte träffar den familjen så ofta så slänger man inte upp kameran huxflux och fotar närgånget.

En bild på födelsedagsbarnet vid ett annat tillfälle....

Tänk att jag tycker det är svårare att fota mina närmaste än när jag är ute och plåtar okända. Så jag kom hem utan familjefotografier, denna gång. Eller så var jag inte på ett riktigt bra fotohumör ;)

Däremot var kameran med mig till Skinnskattebergs kyrkogård igår. Det har nu snart gått ett år sedan (juldagen) som jag miste min make. Jag for dit för att känna mig för om en gravplats till honom. Nej, han är inte gravsatt ännu och det beror på att jag har överklagat ett beslut som Länsstyrelsen Stockholm har tagit. De sade nej till hans sista önskan att få bli strödd i Haraldsjön, Riddarhyttan. Min överklagan gick ända upp i Kammarrätten och avslogs till prövning i Högsta Förvaltningsdomstolen. Att det har kommit så här långt upp i rätten beror på att målet är lite av ett prejudikatfall och kommer att innebära att hädanefter så blir bedömningarna om var man får strös i naturen hårdare sedan Stockholm tog över (06, 2012) mellansveriges Länsstyrelsers ärenden i sådana här fall. Det känns trots besvikelse över att inte kunna uppfylla hans sista önskan till viloplats, ändå bra att få komma till ett avslut.

Idag följer kameran med mig till Eskilstuna. En av mina favoritstäder när det gäller citykärnan och shopping. Det blir julshopping och ett besök på vaccinationsmottagningen. Nu kommer jag att vara på rätt plats i rätt stad ;)

Keep on living......

Inspirerande program för mig.....

Jag har nu kollat ifatt två senaste avsnitten av  Alla är vi fotografer på svtplay. Jag måste säga att jag gillar programmen. Det speglar precis så som alla vi som fotograferar, i alla möjliga olika situationer. Alla började vi från noll med att fotografera släkt, vänner, blommor, barn och familj. Några av oss får känslan av att vilja lära sig mer och fånga ögonblicket i bilden för att berätta en historia med bilden.Viljan att lära sig mer om fotograferandets konst.

En del tycker att programmen är för ytliga och andra tycker att dom ger för lite av teknisk information. Jag ser programmen som en inspirationskälla. Syftet med programmet, enligt Henrik och Johan är att på ett lättsamt sätt komma fram till att vi måste våga ta den där bilden, som man gärna vill ha. Att utmana sig själv. Man måste helt enkelt våga att fotografera. Jag gillar att programmet är lite ytligt och lättsamt men med en underton av att man ska tänka till innan man bränner av en bild.

Hittills så har programmen handlat om Självporträttet, Analog vs digital, Familjeporträttet, Kändisbilden och Gatufotografiet. Det återstår nu ett program och jag ser fram mot det sista i serien. Jag har för min del fått många nya aspekter att tänka på när jag ska fotografera. Jag gillar att programmet har handlat om att bli inspirerad till att fotografera och inte handlat om en massa tekniska inställningar. Inspiration och glädje när man fotograferar ger den bästa bilden, enligt mig.

För mig så har programserien gett mig massor av nya infallsvinklar att tänka på för att försöka bli en bättre fotograf. Jag har i alla fall kommit till den punkten i mitt fotograferande är att försöka tänka till innan jag knäpper av en bild och kan konstatera att på det viset har jag blivit en bättre fotograf.

Imorgon blir det familjefotografering för min del och jag hoppas på massor av bra bilder :)