En förtrollande trollskog

Åh, du milde att behöva gå upp så tidigt när man kan få sova. Men klockan nio så var jag redo och klar vid samlingsplatsen på Tunadalsparkeringen.  Väskan laddad med limpmackor och kaffe. Ja och så naturligtvis det viktiga för dagen...kameran + objektiv. Jag mötte upp två andra fotoentusiaster och vi hälsade på varandra. Jag har aldrig träffat dom förut så det här var nya bekantskaper att lära känna.

Nu begav vi oss till Näs naturreservat drygt två mil utanför Köping. Ett långsmalt naturreservat som ligger precis utmed Skedvisjön. Skogen liknar en trollskog som är snårig på vissa ställen, mycket mossa av olika slag, oländig terräng om man vill upp på berget.

Naturligtvis skulle vi upp på berget. Det var bara att sätta igång när vi kom fram och efter att ha gått en kort bit kom vi till berget, för det är inte långt från grusvägen.

Det finns en genväg upp till toppen......

Vi klättrade upp en bit till skrevan för att kolla läget. Men bara om man är tillräckligt smal kan man ta sig igenom. Nu var det inte läge för det idag med tjock jackor. Risken att fastna i skrevan vill man ju undvika.Till sommaren tänker jag testa och ta mig igenom för jag är optimist och tror att jag är tillräckligt smal ;)

Vi klättrade ner igen och fick ta oss runt berget en annan väg för att komma upp till högsta punkt. Nu låter det som att vi skulle bestiga Mount everest och har man lite dåligt flås så så går det nog att jämföra.

Uppe på toppen av berget så breder marken ut sig full med mossa. Skulle kunna fyllt massor med adventsljusstakar med mossa. Nu får man ju INTE ta något härifrån men jisses vad mossa det fanns. Låg som en heltäckande matta över hela berget.

Det var som att gå omkring på bomull. Man har nog landat mjukt om man skulle halkat omkull och den risken var hög i det regnvåta terrängen.

Väl nere från berget igen och tillbaka och i trollskogen så var den nästan så att man såg trollen gömma sig bakom varje mossig sten. Vi fortsatte mot den snåriga delen av skogen genom lite sankare marker. (Mina nyinköpta dojor höll för vätan, jiipppiii !!!)

Märkliga saker hittade vi på vägen och den mystiska känslan kröp ännu närmare....

En liten bit längre bort så dök ytterligare något upp. Någon hade tappat sina tänder.......

En längre bit bort låg den andra sidan av tänderna. Nu fick man hålla ögonen öppna efter rörelser i skogen. Det här verkade ju farligt och vi tog oss vidare över sankmarken.

Vi såg också hur någon hade bökat i skogen lite här och var. Mossan låg uppriven och trädrötterna syntes. Jag undrar om någon tänker odla något och håller på att förbereda jorden. Men nu var det inte långt kvar innan vi var framme vid grusvägen......

Bara en liten bit till innan vi kommer ut ur trollskogen....

Äntligen öppnade sig vyerna och utsikten över Skedvisjön gjorde att man genast kände lugnet återvända. Har det inte varit kyligt i luften så har jag gärna tagit ett bad och svalkat av mig....

Jag hade sluppit trängas med en massa folk, i alla fall på denna här tre meter korta sandstranden.

Men jag kommer tillbaka hit när våren och sommaren gör sitt antåg igen.