En gammal hamn till folket.

Göteborgs innehamn är numera ett museum över gamla tider. Viking, jagaren Småland, kranarna, och även stenas höghastighetsfärja som de senaste åren legat vid kaj. Damen är såld, den sista dockan. Det har byggs hus vid kajerna på Hisingen.  Det är däremot lättare att ta sig ner till hamnen. Gå ut med kajen och känna historiens vingslag från det den en gång var. Kanske är det bättre så här De som bor och verkar här, får numera fritt tillträde till vattnet och havet. En vacker inramning gör inte platsen sämre. 

Masthuggsskyrkans torn sägs synas långt ut till havs. 

Operahuset jag har aldrig förstått mig på den byggnaden. Vet inte vad den liknar, men det viktigaste är vad som sker i den. Något besök per år blir det. 

// Jörgen

Vad tänker hundar på?

Är alltid glada, är som barn på julafton när man kommer hem. Tar emot smulorna från vårt bord medans vi själva vräker i oss. Vår äldsta hund Tim försöker prata med oss och har olika ljud för sig när han vill något. Teja däremot försöker få med oss och visar oss vad hon vill. Hon kan ställa sig framför skåpet där vi förvarar tuggben. Om något ligger på en bänk studsar hon som en boll upp och ned. Tim lyfter vattenskålen och släpper den i golvet om den är tom. Men vad tänker dom? 

// Jörgen

Gammal och ny bro.

1939 i november var den klar för trafik. Nu lever den kvar på nåder och skall ersättas. Förr satt det alltid en brovakt i tornet som öppnade klaffen, numera öppnas broklaffen på distans. 

Bron mot fastlandet.

Bropelarna som skall hålla upp bron skall få en stadig grund.  När man pålade som mest började den gamla bron att röra på sig.  

Marginalerna är små om det blir riktigt högt vatten, som det ofta blir under vintern. 

Bron mot Hisingen. 

Påfarten på Hisingen. Längst bort i bild till vänster syns den gamla brons påfart. 

Teja däremot gillade inte att gå vid kanten på bron. 

När spårvagnar och andra stora fordon passerar på bron, känner man av skakningarna i broräcket. 

En fiskmås tror jag, får avsluta. // Jörgen

Bland mappar och filer.

Nu har det gått ett tag sedan den nya LR classic och CC lanserades. Jag själv har varit nöjd med LR och såg fram mot nya uppdateringar. Men för mig verkar det som LR CC den molnbaserade är långt från klar. Kanske tänker sig Adobe att se hur vi användare reagerar och tar emot den innan dom lägger mer utvecklartid på LR CC. Som den är nu kan man istället använda Apples Bilder, både billigare och bättre. 

Det jag inte förstår är hur de tänker sig att man skall använde de båda programmen ihop. Om jag laddar in bilderna först i den molnbaserade LR så följer inte mappstruktur eller nyckelord med över till LR classic. Om man börjar med LR classic är det samma sak och dessutom laddas inte orginalbilden upp till molnet. Detta att orginalbilden inte laddas upp från LR classic är den största missen enligt mig. 

Namn på programmen, classic låter lite lamt, tycker jag. Fick en bildfil från Scott Kelby att ersätta namnet på LR till LR Pro. Tycker Pro ger programmet lite mer erkänsla än classic. Classic låter som en gammal Saab 96, dock inget fel på den bilen. 

Mitt eget flöde ser ut som följer.

 Jag börjar min import i LR Pro (classic) till en mappstruktur med tre nivåer. År, Månad, Dag, Exempel 2017 i den finns en mapp 11. November och i den 22. Samt några ord om plats och vad som fotats. Mapparna skapas lokalt under icloud drive. På det sättet finns filerna på samtliga av mina enheter. När jag rensat satt nyckelord framkallat, då flyttar jag mappen med bilder till min Nas. 

Backup, ja självklart. Icloud drive är ingen backup, men på min dator så körs både  Timemachine och Idrive som är en molnbaserad tjänst. Jag bytte till den efter att crashplan ändrade sitt upplägg. Nasen backas också den upp mot Idrive. Utöver det görs varje månad en backup mot lösa diskar, som förvaras på annan plats. Fast det med lösa diskar och varje månad fungerar inte riktigt bra. 

LR Pro katalog körs backup varje avslut mot icloud drive, då finns även katalogen tillgänglig om jag behöver den på andra enheter.

De senaste veckorna har varit dubbelt dystra och tråkiga. Det är en svår tid på året och kanske skulle man göra som muminpappan och dra nått gammalt över sig. Vakna upp lagom till vår och fågelsång. 

// Jörgen