Landsbygd,lugn och ro tänker jag. Som det är där jag bor nu. Sen ser jag din text igen och inser att jag ska tänka ett varv till. Och då önskar jag mig ett långt och förträffligt liv där jag på min ännu mera ålders höst skall ha hälsa nog att ta promenader . Sen hoppas jag att damen du fotat har ett bra liv.nog tänkt...nu ere natti natti

Den bilden skulle passa bland sådana där man tränar sig på intuition. Mycket att läsa in i den bilden.
Som ung har du en bred och oändlig väg framför dig. Valen är obegränsade och du kan gå precis var och vart du vill på den vägen. Sedan med lite ålder på nacken, kanske tonårens osäkerhet börjar det redan komma begränsningar. Inga heldragna linjer men dock en gräns.
Du t.o.m varnas för annan fara! Fast det är ju först när du kommit en bra bit på livets väg.
Då kan man behöva lite stöd här i livet och framfarten blir mer begränsad, inte full fart längre. Det finns ju hastighetsbegränsningar.
Vi vandrar vidare mot ålderns höst och där framme ser vi förändringar och ljushet.
Kan bli bra där också...;)

Hej fotovänner!

Tack för alla svar! Insåg lite försent att jag inte skulle titulerat bilden utan låtit er spåna helt utan påverkan från mig.

Tycker ni tar upp många bra saker, om bilden i sig samt i era tankar.

Jag får mest positaiva vibbar av bilden men även lite vemod.

Tycker det är härligt med alla dessa gamla gubbar och tanter som är ute med sina rullatorer och andra hjälpmedel som numera finns! Fortsätt med det! Ut med gubbarna o tanterna!!

Sedan gillar jag hösten, dess färger, dofterna. Visst kan man som jag gjort dra slutsatsen att damen i fråga är i sin höst åldersmässigt, vad kommer sedan? Är vandringen längs vägen slut eller...är det slut som Ken antyder, att man försvinner?

Jag tror på en fortsättning efter hösten/vintern/döden.

Tack för att ni tog er tid att skriva ner era tankar.

Daniel