On the move-From Narus to Nanyangachor, South Sudan

Hej!

Att ta sig från en plats till en annan...

Vårt mål var att hinna till Nanyangachor innan det blev mörkt. Dels är det mer säkert att färdas medan det är ljust men vi ville också hinna träffa lite folk, ordna något slags boende innan mörkret.

Detta betyder att vi susar förbi, byar, människor, fåglar och annat som jag egentligen gärna velat fotografera, nu är det bara att "gilla läget". Tack o lov för kisspauser:)

Här kommer nu en del bilder (i färg) från färden. Blir en svartvit variant senare.

Some photos from the trip from Narus to Nanyangachor, a long day in our cars.

Detta är nog den bästa vägen jag någonsin åkt på i Sydsudan, vi kunde hålla en ganska hög fart för det mesta(60-80km/h), bara att njuta så länge det varar.

Trots detta blev det en och annan punktering.

Moro och Linus löser problemet och vi är snart på väg igen.

Här bor folkgruppen Toposa. Byarna/boningarna är omgärdade av taggiga buskar för att förhindra att vilda djur tar sig in.

Torkans offer. Mycket boskap dör pga värmen och bristen på bete. Just i det här området hade kommit lite regn vilket träd och buskar snabbt reagerat på. Härligt ljusgrönt överallt, men torr och stenhård mark ännu.

Plötsligt är vi vid korsningen, en enkel skylt visar vägen. Sväng höger om du skall till Nanyangachor. Vi har nu avverkat en rätt lång färd genom ett rätt låglänt landskap. Under regnperioden går det knappt att ta sig fram, träsken och floderna är då översvämmade. Hela områden är då isolerade i flera månader och kan nås via luften. Nu förändras landskapet och vi ser allt mer kullar och berg.

Slutmålet Lotimor i sikte.

Vägen blir allt sämre, här korsas en torr flodbädd.

Vi har kommit upp på en liten platå´och tar en kort paus.

En ung man, vaktar sin boskap med en AK-47. Ingen går obeväpnad, de yngsta har käppar och kanske en pilbåge men det fanns oftast alltid någon med automatvapen.

Underbara vyer vilket jag tyvärr inte med mina bilder lyckas förmedla. Är ingen bra landskapsfotograf.

Nu skall ner igen...

Kort paus igen, kvällen börjar närma sig. Var vi än stannade kom det fram nyfikna som ville se vem i hela världen är det som åker här i ödemarken.

Lite skeptisk över vad jag gör. En del sprang undan då jag plockade fram kameran, rädda att jag skall skjuta dem.

Hmm bäst hålla sig på lite avstånd.

Ung Toposakvinna på vandring.

Rädd för mig och kameran, försökte visa genom att ta kort på någon av oss att det inte var något farligt men det syns att han fortfarande var rädd. Jag skulle kanske inte tagit fotot??

Lite lera och Linus och Bengt njuter. 

Nu drar vi, det är inte långt kvar...

Vänta lite...jag sitter fast i busken.

Sista bilden, vi är strax framme i Nanyangachor.

Nu gäller det att hitta någonstans att sova, vi skall tälta.

Hälsningar,

Daniel

2017-03-29 19:37   Lena Holm

Jösses vilka resor du gör. När man sitter här hemma och tittar på bilderna känns det som ganska farliga turer du är på. Med det som serveras i tidningarna nu blir det än mer aktuellt även om det är från en helt annan del av Afrika. Att de vaktar sina djur med automatvapen säger dock en del.
Hälsningar Lena

Besvara

2017-03-29 19:54   Tovok

Fina och speciella bilder! Gillar framför allt dina porträttbilder, de förmedlar fin kontakt! :) /Tommy.

Besvara

2017-03-30 00:16   Daniel Steen

Tack Lena och Tommy för era kommentarer!

Det är en tuff och hård värld vi lever i. Många får sätta livet till i meningslöst våld, i Kongo, Syrien, Sydsudan ja över hela vår jord. Det lilla vi fick gjort, gjorde nog inte någon stor skillnad för de vi mötte men jag hoppas att vi kunde förmedla lite kärlek och omtanke, visa att det finns någon som bryr sig om hur de har det.

Vi kände oss trygga(och var trygga) vart än vi tog oss under vår resa. Vi tog inga risker. Området ligger väldigt avsides och har skonats från våld relaterat till inbördeskriget.

Mellan olika stammar kan det ibland förekomma väpnade konflikter när man bråkar om vatten, betesmarker för sina djur. Det finns eldsjälar som jobbar med konfliktlösningar mellan de olika stammarna vilket är bra.

Vi var välkomna i området och vi fick en mycket god kontakt med lokalbefolkningen samt "viktiga personer" på plats.

Daniel

Besvara