Alla vet inte hur man gör på Max

Hej!

Glad påsk till er alla!

Jag sitter på jobbet, har ett dygnspass denna långfredag. Just nu lite lugnt så då passar jag på att fixa lite med bilder och skriva denna blogg.

I lördags åkte jag och Jocke upp till Arlanda med två minibussar, vi skulle hämta lite folk  som vi skulle köra till Pingstkyrkan Jönköping. Här skall de medverka vid en påskkonferens i en vecka. Hela 40 personer från våra samarbetsländer(Armenien, Burundi, Burjatien, Etiopien, Rwanda, Sydsudan, Tadjikistan och Tanzania).

Hade preparerat bägge bussarna med två påsar med lördagsgodis(swedish tradition) lagt i lite surisar, salt och lakrits bland sötsakerna. Blev lyckat inga "sura" miner. När vi kom till Nyköping var det dags för lunch som vi beslöt ta på Max hamburgeri.

Max Nyköping.

Tänkte bjuda på svensk traditionell mat:), något som vi äter ofta(en del av oss i alla fall).

Blev en annorlunda upplevelse att guida våra vänner i allt hur man gjorde från att fylla på läsk, ketchup etc. Ingen av de hade ätit hamburgare och pommes innan på detta sättet. Vi skrattade tillsammans över situationen, minns hur jag fick hjälp när jag för första gången skulle äta Ugali i Tanzania eller Injera i Etiopien.

Etiopierna närmast, sedan burjatierna och längst bort de från Burundi och Rwanda.

Betyget på maten?

Very good! Thank you!

Det blev en bra inledning tyckte jag lördagsgodis och snabbmat! Typiskt svenskt?!

Daniel

Varför Awassa, Etiopien i en vecka?

Salamno!

Innan jag tröttar ut er med mer fågelbilder från Awassa tänkte jag berätta varför jag var där överhuvudtaget.

Ni som följt min blogg lite grann vet att jag var i Sydsudan innan jag kom till Etiopien. Där besökte jag bl.a. en hel del olika vårdinrättningar, så även i Addis Abeba och nu är det akutmottagningen på Universitets sjukhuset i Awassa som står på tur.

Jag hade fått ett stipendium från Signe Thorfinns stiftelse, tanken var att se hur akutsjukvården och om möjligt också ambulanssjukvården fungerade i dessa länder. Ville också se om det skulle kunna finnas möjligheter att komma tillbaka i ett senare skede och ha lite utbildning/kurser för akutpersonal alternativt ambulanspersonal. Då vi från Sverige redan hade ett samarbete med sjukhuset i Awassa var det smidigt att få besöka akutmottagningen där.

Dessa två underbara kollegor tog hand om mig under tiden  Awassa. Chefsjuksköterskan Alem och Bereket. Mer om min tid på sjukhuset kommer i senare bloggar. På sjukhuset fanns också en grupp(läkare, sjuksköterskor och barnsköterskor) vårdpersonal från Umeå. Umeå-folket inredde ett lekrum på barnavdelningen, läkarna jobbade på en hälsocentral.

Avslutar dagens inlägg med några fåglar från Lake Awassa. Tog alltid en morgontur och en eftermiddagstur dit.

De har ett rejält vingspann, Maraboustorken.

Drillsnäppa.

Nilgås, ett par. Nilgåsen var väldigt vanlig här i Awassa.

Ha nu en riktigt skön lördag ni som är lediga...jag jobbar dygn igen:(

Daniel

Lite Bonna i Nazareth är inte fel!

Salamno!

Jag kan inte amahrinja men så är hälsningsfrasen i Etiopien, Salamno!

"Nu skall vi åka mot Djibuti, det blir 60 mil idag, Daniel"! ojoj tänkte jag som nyss lämnat Sydsudan och deras usla vägar.

Men jag behövde inte vara orolig för dåliga vägar. Asfalterat hela vägen. Den här två filiga motorvägen mellan Addis Abeba och Nazareth skulle snart invigas. Liite skillnad mot hur det ser ut i Sydsudan.

Etiopien har nått långt, många investerare från hela världen, främst Kina har etablerat sig sedan länge. Här ingången till ett enormt stort industriområde.

Nu är vi i Nazareth.

Genom staden går vägen från Djibuti. Nästan alla varor Etiopien får in kommer via denna väg. Etiopien har ingen egen hamn så nästan allt körs in i landet med lastbilar som denna...eller ännu sämre.

Det byggs överallt.

Dagens första trafikolycka. Var jag orolig för något så var det trafiken och alla överlastade lastbilar vi skulle möta på vägarna.

Dags för Bonna...alltså kaffe! Starkt och gott om du såg till att slippa sockret de vill hälla i dessa små muggar(sini).

Kaffekanna heter Jabana. Ett slags lergods, fint och hållbart.

Mmm denna ädla och goa dryck!

Nu drar vi vidare, vi har många timmar kvar.

Den koptiska kyrkan är stor i Etiopien och kyrkor finns överallt. Ofta lite mer färggranna än denna.

Dags för lunch i ett av alla små samhällen som byggts upp längs vägen till Djibuti. Här kan du få allt du behöver, mat, dryck och något att äta. Tyvärr är dessa samhällen också ställen där man kan få sig ett ligg. Långtradarchaufförerna träffar på de prostituerade flickorna, smittas av någon könssjukdom eller HIV som de sedan sprider vidare till sin egen familj.

Vi nöjde oss med Injira och getkött, lite pasta och en köttfärssås het som solen.

Grönt , gult och rött en vanlig färgkombo i Etiopien.

Daniel

Resan går snabbt vidare, allt för snabbt i mitt tycke. På den här bilden ser ni lite svarta prickar. Det är rovfåglar. Jag är fågelskådare och nu på seneftermiddagen passerade vi områden med otroligt mycket fågel. Stanna skrek jag inombords men jag visste att det inte skulle ske. Vi hade en lång väg kvar och det är inte kul att köra i mörker på dessa vägar.

På ett kort avsnitt såg jag ca 200 stäpphökar, ängshökar. Skrikörnar, stäppörnar och gamar ut över det. Hit vill jag komma igen, då för att skåda fågel.

På de allt för få "kissepauserna" passade jag givetvis på att skåda och fota lite. Det var en strid ström av lastbilar säkert 90% av trafiken.

Dag ett närmar sig sitt slut, det skymmer och vi har några timmars körning kvar. Inte kul speciellt när vår chaufför knappt hade någon mörkersyn...det var riktigt läbbigt.

Ha de!

Daniel

Äntligen så får jag bada i Nilen...eller?

Hej!

Mina bilder från Sydsudan börjar ta slut så det är dags att avsluta vistelsen för den här gången men inte utan ett besök på JCC och Nilen.

JCC=Juba Christian Center, en kyrka alltså. Vi lyckades hitta en plats i den fullsatta kyrkan, vi gick på gudstjänsten som tolkades till engelska.

Varmt och högljutt, har ingen ljudfil tyvärr.

Fullt ös!

Lunchen skulle intagas vid Nilens strand, något jag sett fram emot länge. Nästa gång vill jag åka båt på Nilen.

Vi var tvugna att lämna våra skjutvapen i bilen...jag plockade dock fram mitt i stället! På med mitt 400:a tele här ville jag fota lite fågel...men först Nilen.

 Det blev varken ett bad eller dricka trots det ser så ut. Medan vi väntade på maten gick jag omkring och fotade lite fågel så nu kommer en drös fågelbilder.

En liten Varan slank ner i vattnet.

Nilen är en viktig transportled för folket i Sydsudan. Med så fruktansvärt dåliga vägar är det inte fel att använda sig av floden, något som gjorts i tusentals år. Här en kotransport motströms.

Människor och varor på väg norrut.

En del får ta det lite lugnare, såg svettigt och jobbigt ut.

Det är väldigt strömt i floden, träd, grenar och en massa sjögräs flyter snabbt förbi.

En svensk drillsnäppa måtro?

På spaning efter lite mat.

Vi fick vår mat, pepparstek kommer jag ihåg att jag käkade, gott! Jag har haft en fantastisk tid i Sydsudan. Träffat på så många härliga människor, fått nya vänner och lärt mig så mycket. Hoppas återkomma framöver, just nu när jag skriver detta är några vänner på väg ner, de skall vara där i 6 månader...lite mer lönt än mina två veckor.

Let´s fly away!

På återseende!

Daniel

Juba Teaching Hospital a short visit

Hej!

Ett kort besök men en massa intryck!

Under hela min vistelse i Sydsudan försökte jag besöka olika vårdmiljöer för att se hur de jobbar, vilka utmaningar de möter, vilka mål, visioner de har. Idag hade turen kommit till akuten i Juba.

Några dagar innan var vi på sjukhuset och rekade och bokade ett besök på akuten.

Alla bilderna är tagna lite försiktigt med mobilen.

Johannes fick agera "modell".

Ett staket duger gott att torka kläder på. Som på många andra ställen i Afrika är patienten beroende av att ha några anhöriga som stöttar, någon lagar mat, tvättar kläder. En annan går ut på stan för att fixa fram de mediciener läkaren ordinerar och en tredje sitter hos den sjuke.

Tre är alltså det perfekta antalet besökare hos en patient!

Akuten är en kaotiskt plats, en huslänga med två flyglar, just idag med strömavbrott. I de små trånga korridorerna, fulla med patienter var det i stort sett omöjligt att se något annat än några leenden och ögonen.

Jag har tyvärr inte så många bilder från min dag på akuten desto mer minnesbilder. Jag hade med mig lite sjukhuskläder, handskar fick jag av "Mama Rose". Mama Rose var den bäst utbildad sjuksköterskan och henne skulle jag försöka hänga med. Hon var duktig på engelska så vi fann varann snabbt och snart hade hon satt mig i arbete...inte skulle väl jag bara titta, "du vet ju hur man gör, kolla upp mannen som satt handen i en maskin"!

Jag la om handen, han behöver till röntgen och sedan till operation var min bedömning. Vi tog också hand om en motorcykelolycka, en kvinna med hela låret uppskuret. Motorcykelolyckorna är många och de är ofta svårt skadade.

Mama Rose bestämde nu att våra två patienter skulle till röntgen och försökte ordna fram en ambulans då röntgen inte låg på samma ställe. Vi hade tur, en av sjukhusets två ambulanser fungerade.

Här kommer ambulansen. Nu fick anhöriga till våra två patienter lyfta in dem i ambulansen. Det fanns inget mer än ett hårt plåtgolv i bilen, alla anhöriga hoppade in där bak, chauffören, Mama Rose och jag satte oss fram! På med sirenen och ljusen, helt plötsligt sitter jag alltså i ambulans och åker i Juba, helt overkligt men riktigt kul!

På röntgen fick anhöriga sköta all hantering in och ut ur ambulansen, in och ut ur röntgen, betala röntgen(80 SSP) och sedan tillbaks till sjukhuset igen. Patienterna var ändå ganska svårt skadade med svåra smärtor men ingen större klagan trots det.

Väl på akuten gick jag o Mama Rose till operation och träffade en läkare som höll med Rose att de skulle opereras.

Du vet nu var operation ligger, ta mannen med handskadan och ta honom dit!

Förberedelserummet på operation, det fanns inga bårar så sitt eller ligg på golvet. Jag lämnade över min patient och blev sedan indragen på operation. På operation frågade de om jag hade någon kamera med mig...tyvärr hade jag lämnat den hemma trodde inte jag skulle få fota något, men mobilen var med...

Man amputerade två fingrar och försökte sy ihop ett. Lite tetanus vaccin och lite antibiotika, hoppas han slapp få infektioner.

Skåpet för att se röntgenbilder hämtades från ett annat rum, de hade bara ett.

Efter operationen var mitt besök slut, jag var också rätt trött och slut, det var så mycket intryck. Mama Rose fick min stora sjukvårdsbag(hade en del grejer då jag haft ansvaret för vår grupps sjukvård) som ett litet tack.

Huvudet var och är fullt med tankar om hur olika vi har det i världen, orättvisor etc

Hur hade Mama Rose och hennes kollegor det på akuten under oroligheterna i vintras??

Vi har det bra, glöm inte det!

Daniel