Streetphotos from Juba South Sudan

Hej!

Det första jag fick höra efter att jag blivit välkomnad till Sydsudan och Juba var:

"Ta inga kort! Inte här i stan, absolut inte på poliser och militärer!"

Det var tufft att höra när man är nördig fotograf och besöker ett nytt land. Nu följde jag det...för det mesta...i alla fall:)

Här kommer en drös bilder från mobilen...måste ha kommit åt funktionen av misstag.

En av huvudgatorna i stan. Av någon konstig anledning har lämnat en bit oasfalterad, man skulle kunna kalla det en väldigt lång vägbula.

Vattnet hämtas i Nilen och körs ut till olika bostadsområden.

Dessa flakmotorcyklar användes som taxi och för varutransporter. Importerade billigt från Kina.

En hel dag var militären ute och samlade in sopor, skräp över hela Juba. Militären måste sysselsättas, bidra till samhället. Tror inte de tyckte det var så kul.

Frihetsmonument i Juba. Knappt något folk och jag vågade inte fota där, fick bli ett från bilen.

Juba Swet, ett gym. Hade varit coolt att se hur det såg ut där inne.

Motorcykel taxi.

Här kommer det motorcyklar från alla håll. Antalet olyckor med motorcyklar är oerhört stort i Juba, många dör och många skadas svårt varje dag. Träffade på några offer på akuten men mer om det en annan gång.

Morgonrusningen.

Till vänster fängelset i Juba. Inget ställe ni vill vara på kan jag lova. Sverige har haft kriminalvårdare i Sydsudan för att utbilda och stötta dem så att fängelserna i landet skall bli bättre och humanare.

Live the tune...

Most trusted paint in South Sudan! Nu räcker det tyvärr inte bara med färg för att få landet på fötter...

Daniel

Universitetet i Juba

Hej!

Ett besök på universitetet stod på dagens dagordning. Grundat 1977, då i landet Sudan. Sedan 2005 har det i praktiken varit två skilda länder och sedan 2011 även på pappret.

Kom med här!

En del av bilderna är tagna med mobilen...en liten brasklapp för sämre kvalité. När landet delades, delades också resurserna på universitetet. Khartoum tog 80% och Juba fick nöja sig med 20% av böcker, datorer, instrument mm. Detta syntes helt klart på området.

Tyvärr verkar inte vi i väst brytt oss tillräckligt mycket om hur de har det här. Visserligen finns det föreläsare från andra länder här men inte många. Här skulle det behövas flera "vän universitet" från hela världen som vill göra en insats!!

En tur bland böckerna...mest från 70-80-talet, en del ännu äldre. Visst fanns det lite nyare böcker men inte mycket.

Vårdmänniska som jag är hittade jag något för mig...? Ett nummer från 2003, inget mer.

Här läser de till sjuksköterskor mm.

Hur är det vid fysik och kemisalarna?

Nu är vi i kemisalen, ser så ut i alla fall.

Okej, en fråga vad står HNO3 för?

Trivsam studiemiljö??

Det har inte varit mycket elever på mina bilder men det fanns det gott om. De som har råd skickar sina barn till Khartoum eller till Kampala i Uganda. Kvalitén är ännu inte så bra i Juba.

Högskolan i Jönköping har skickat flera studenter till Sydsudan på praktik och det har funkat kanon, just nu ligger det nere pga oroligheterna. Vad landet och universitetet behöver är kontakt med omvärlden inte isolering.

Daniel

Vilken stam tillhör du?

Hej!

Har ni fredagsmys?

Själv är jag "ensam" hemma...yngsta grabben(16år) är visserligen hemma men han spelar FIFA15 samtidigt chattar han med ett gäng kompisar om matcherna och vill inte veta av mig, äldsta grabben är på stan och frun är på bokmässan i Göteborg...

...men jag är inte bitter!

Vi drar oss tillbaka till Juba i Sydsudan en stund. Dagens blogg har två spår, ett dagsaktuellt.

David och två grannpojkar. David städar upp lite grann utanför tomten medan han borstar tänderna.

Johannes och jag är rätt sportiga av oss, vi gillar att träna så vi tog en löprunda i kvarteret där vi bodde, Gudele Juba.

Ingen asfaltslöpning utan sand, typ 30 grader varmt på kvällen.

Vi sprang inte ensamma...så fort vi passerade ett gäng barn sprang de skrattande med oss, hejade på oss, höll oss i handen. På varv två var det än mer barn, har inte sprungit Göteborgsvarvet men där som här hade vi en stor och hängiven publik. De äldre, "visare" männen satt bara och skakade på sina huvuden, skrattade och tyckte vi var tokiga! Springa när de är så varmt...

När vi sprungit stod vi och stretchade en stund, vi fick direkt sällskap och hade ett gäng killar som gjprde samma övningar som vi. De kunde engelska så vi pratade en del med varandra, om jobb, framtidsplaner mm. Något centralt, viktigt för dem var vilken stam man tillhörde.

"What is your tribe called"? Vilken stam tillhör ni? Vi berättade att vi kom från Småland, en väldigt bra stam i Sverige.

Nu började pojkarna prata arabiska med varandra, vi förstod inget men Mama Margareth, vår sydsudanesiska mamma satt på en stol och lyssnade på pojkarna och skrattade så att hon höll på att ramla av stolen. När pojkarna hade lämnat oss berättade hon vad de sagt.

De hade börjat diskutera vår hudfärg och vad som skulle hända med dem om de flög med oss hem till vår stam i Sverige. Skulle de bli lika bleka/vita som oss eller skulle de fortfarande vara mörka i hyn. Efter en stunds argumentering kom de överens om att...

...de fortfarande skulle vara mörkhyade. En kul berättelse, tur att Mama Margareth satt ute och hörde vad de sa!

På tal om att flyga så flyger vi till dagens händelse som också har med Sydsudan att göra.

Idag hade jag glädjen att få visa min arbetsplats för Sebit och Emmanuel under några timmar. De håller i ett utbildningsprojekt vi har i Sydsudan och är på besök i två veckor(inga bra bilder nu).

Efter en bra stund vid fikabordet(de har lärt sig ett viktigt ord...fika) och lite bildvisning tog vi ambulanserna.

Emmanuel kollar på sina värden, bra puls och saturation.

Nu är det Sebits tur, även här bra värden.

Läsplattan användes som kamera.

Just denna bilen var inte i tjänst så vi tog oss en sväng på sjukhusområdet och A6.

Jag vet hur ambulanserna och sjukvården ser ut i Sydsudan så de blev mäkta imponerade hur vi har det. Själv blev jag lite dämpad då jag tänkte på hur lång väg det är för dem innan de har något som kan jämföras med vår standard. Givetvis blir saker bättre i Sydsudan men det tar sådan tid och nu när det är oroligt i landet blir det knappast bättre:(

Efter åkturen tog vi en rundvandring på stationen där vårt gym gillades skarpt.

Ta i nu Emmanuel! Come on Emmanuel!

Lite crosstraining som avslutning.

Sebit och Emmanuel kommer jag att träffa några gånger till innan de åker hem och visst skall de få lite bilder med sig.

Ha nu en skön helg allihopa, jag skall få servera på ett bröllop i morgon/idag är det visst!

Daniel

UNMISS Juba South Sudan, hockey och en ko vid namn Ban Ki Moon

Hej!

Med den rubriken blev ni väl nyfikna? Välkomna med till FN:s läger i Juba!

En stad, ett samhälle i en slags parallell värld till den som "de andra" levde i.

För att komma in på lägret var du tvungen att passera vakterna...inte från FN utan från det kenyanska vaktbolaget!?

Jag har en kompis som jobbade i Sydsudan och bodde på basen så därför fick vi följa med in som besökare.

Pether välkomnar oss in i sin lilla container...med AC!

Svenskt kaffe, pepparkakor och en bulle. Trots vi bara varit borta några veckor smakade det gott med lite "svenskt" fika.

Områdeskarta.

Som vilket villakvarter som helst?

Det mesta fanns på området, affärer, restauranger, sjukhus mm. Det kändes som man var på ett enda stort lägerområde. En massa aktiviteter överallt, folk idrottade en del, festade en del(en del mkt) eller så chillade man i sin container.

Den här kon heter Ban Ki Moon efter FN:s generalsekreterare, ett skämt, han är väl inte så populär tror jag. Kossan lever nog inte längre då basen invaderats av tusentals internflyktingar, som sökt skydd úndan konflikten mellan presidenten Salva Kiir och förre vicepresidenten Riek Machar. Det är lite lugnare nu men tusentals människor har dött och fler lär det bli om det blir svält.

Denna japanska gjorde allt för att inte bli brun...tydligen gick/sprang hon varje dag i full mundering, varmt?

Ett litet sjukhus fanns på området, ett Level 2 sjukhus, har olika vårdavdelningar, mindre operationer kan göras, intensivvårdsavdelning. Som ni kan ana från bilden sköts sjukhuset av Kambodjaner. Varje land får meddela FN inför olika operationer i världen vad de kan ställa upp med och sedan bestämmer någon på FN vem som skall göra vad. Sjukvården gick till...Kambodjanerna.

Då detta är mitt gebit försökte jag kommunisera med sjukvårdarna på plats, det visade sig att de kunde i stort sett ingen engelska!! Ett stort internationellt uppdrag och så skickar men personal som inte kan kommunicera med dem som de skall hjälpa, skandal! Fick höra några hemska berättelser hur det var på sjukhuset.

Den bäst utrustade ambulansen jag såg i Sydsudan.

Dessa ambulanser tog hand om FN:s personal, alltså främst grejer som hände inom basen.

Ambulansgaraget.

Ambulanssjukvårdare, tyvärr kunde han ingen engelska så det gick inte att utbyta erfarenheter.

Den här krockade bilen stod placerad precis vid utfarten från basen. Budskapet var riktat till FN personal inte till lokalbefolkningen(vilka i och för sig också skulle behöva tänka sig för). Det är bättre att förlora en minut i livet än att förlora livet på en minut!

Alla fick inte köra med FN-fordon, alla testades och 30% missade testet. Svårt?? Nja... enligt min vän handlade det om att köra runt på en plan yta, köra upp för ett litet gupp och sedan utföra en backning och parkera på utgångsplatsen.

Gott om FN bilar och gott om bruna glador.

Lite nyttigt tidsfördriv i den 30-40 gradiga värmen, lite hockey, visserligen utan is men med ganska ordentligt målvaktsutrustning...

...varmt?

Till en av dagens höjdpunkter nu, jag lyckades ordna till ett möte med en kollega från ambulansen i Jönköping. Björn jobbade för MSB:s räkning i Sydsudan. Han var med och byggde upp läger och hade ansvar för vattenförsörjningen.

Björn till höger. Han är faktiskt nere i Sydsudan igen på nya äventyr.

Ta´t försiktigt Björn!

Ha de gott vänner!

Daniel

Hemma hos Mustafa i Gudele Juba South Sudan

Hej!

De sista dagarna i Sydsudan tillbringade jag och Johannes i Juba. Vi fick bo hos min vän Mustafa och hans familj. En ganska stor familj då Mustafa tagit sig an sin systers barn när hon dog.

Johannes utanför huset.

Med Sydsudanesiska mått har Mustafa det bra ställt, hus och bil samt att barnen kan gå i skola.

Alla barnen fick hjälpa till i hushållet men visst fick flickorna slita lite mer kändes det som.

Rena serveringsfat.

Barnen fick tvätta och stryka all sin egen tvätt. De brukade vara en hel dags arbete att tvätta och sedan stryka kläderna...kan jag förstå när jag ser strykjärnet.

Du lägger i glödande träkol, inga vridknappar här för att anpassa värmen.

Blivande middag?

Eller de här duvorna kanske?

Bägge två arterna fick passa sig för de ständigt närvarande bruna gladorna. En mycket vanlig fågel i Sydsudan.

Mustafa är precis som jag när det gäller tandborstning, han gör något annat samtidigt, här dammas bilen av. Min fru klagar alltid på mig hur jag borstar mina tänder, de kan inte vara effektivt säger hon...och visst har jag lite hål då och då.

David borstar sina skor och...tänderna?

Det var rätt lustigt hur de sköter sin tandborstning, vi borstar typ morgon och kväll för att få tänderna fräscha länge. Här borstar de en gång, före frukost...så tänderna är rena i typ 5-10 minuter, å andra sidan så äter de knappt några sötsaker så deras tänder var bättre än mina i alla fall.

Här en del av familjen. Margreat Mustafas fru gjorde det helt klart första kvällen vi var där, att så länge vi bodde hos henne skulle vi se henne som vår mamma. Var det något så ropa på Mama Margreat!

På kvällarna samlades familjen och sammanfattade dagen, alla berättade något om hur den varit samt lite om morgondagen. De är kristna så dagen avslutades med en aftonbön. Vi hade många goa samtal med barnen om våra liv, våra olika förhållanden/hur vi levde, våra drömmar och mål. Vi kände oss verkligen välkomna och älskade.

Jag och Mustafa.

Jag träffade Mustafa första gången för ca 4 år sedan, han och några andra var på besök i Jönköping. De kom upp till mitt jobb på ambulansen och fick bl.a. åka med på en tur. Sedan har vi träffats i Kenya och nu hemma hos han.

Får en massa tankar när jag ser texten på hans tröja; Hope for a New Nation.

Bara någon vecka efter jag lämnat Sydsudan startade oroligheterna och dödandet. I stadsdelen Gudele där han bor var det en massaker på Nuer ca 250 personer slaktades. Tack o lov inte mina vänner. Nu är det lugnare i landet men inte fred, något som verkligen behövs för att det skall finnas något hopp för Sydsudan.

På söndag kommer två av Mustafas vänner till Jönköping, de är ledare för ett utbildningsprojekt vi stöttar(Pingstkyrkan Jönköping) med hjälp av PMU. Det skall bli kul att få färska nyheter om Mustafa mfl.  Under två veckor skall de göra studiebesök på skolor i trakten.

Det var kanske inte mycket till bilder men lite vardag från min resa.

Ha de gott!

Daniel