Bevingade vänner i Selous Game Reserve, Tanzania

Hej!

I Selous finns det gott om kul fåglar så jag hade stora förväntningar på vår safari i parken. Jag är ju fågelskådare:)

Vår resa var några dagar efter jul i slutet av december, vi hade en bra guide som snabbt insåg att jag blir lika glad för fåglar som fyrbenta djur. Han gjorde vad han kunde men vi hade inte något bra flyt när det gäller fåglarna. Selous är en park med mycket skog så det gör det hela lite svårare, flodturen gav väldigt lite fågel pga det enormt höga vattenståndet. Regn i mängder gjorde floden översvämmad.

Nåja, liite fick vi se och här kommer en drös av de mer granna fåglarna.

Börjar med en havsörn från flodturen.

Väldigt orädd som synes.

Gömd i strandens buskar, en afrikansk jacana.

En slags tofsvipa.

En av de vanligaste vävarna, hade sitt bo ovanför vattnet, en rätt säker plats för att undvika predatorer.

En ungfågel av kungsfiskare skulle jag tro pga dräkten.

Här en vuxen fågel, tror den heter gråhuvad kungsfiskare.

Malakit kungsfiskare.

Open-bill stork, de var vanliga. Tyckte den blev bäst i svartvitt.

Solnedgång på Rufiji river.

Nu lite fåglar inne från parken.

En närbild, lite brusig då det var tidigt på morgonen.

Ett par kohägrar.

Lila bröstat blåkråka.

Nu lite biätare, även de färggranna.

Karminbiätare.

Woodland kingfisher.

Vad är det som luktar så illa?? Kadaver eller något annat?

En gam satt i trädet intill oss. Den drog snabbt iväg när vi stannade bilen.

En svartvit variant blev snyggare en färgbilden tycker jag.

Southern Ground-hornbill.

Det var allt för denna gången. Vi såg ju en del andra fågelarter men ofta utan att få några "bra" bilder att visa, duger till att artbestämma fåglarna i alla fall.

Ha en skön helg alla vänner på FS!

Daniel

Afrikansk vildhund i Selous Game Reserve, Tanzania

Hej igen!

Hoppas ni mår bra!

Jag är tyvärr inte så aktiv här på FS som jag egentligen skulle vilja. Läser/ser en del bloggar men lägger inte ut något själv. Har haft svårt att prioritera bloggandet, vill ju att det jag lägger ut även skall vara intressant för ni/de som läser ett inlägg. Det tar tid för mig varje gång, tid som bara rinner igenom "mina fingrar". Nåja ikväll är jag lite lagom trött efter 2 nattpass och har inget annat som behöver göras:)

Det blir några bilder på en av mina målarter under julens resa i Tanzania, afrikansk vildhund. Hade 2 nya arter jag ville få se, den andra är dyngbaggen:)

Kom inte nära mig, jag bits!

Vi hade turen att få se en flock redan första dagen av safarin. Det var ca 15 hundar, både unga och vuxna djur. De var inte speciellt aktiva men var ändå kul att få se dem.

Den här stackaren hade blivit av med en tassen och hade det riktigt svårt att ta sig fram. Flocken hade koll på den och lät den vara med i gruppen. I fall något lejon, hyena eller leopard skulle få syn på den får den nog svårt att klara sig.

Hundarna låg mest och slöade, vi hittade dem mitt på dagen så det var alldeles för varmt att göra något annat än att slöa.

Såg flera hundar som bet/tuggade på gräs, grenar förmodar att det är deras sätt att "borsta" tänderna.

Avslutar med 2 svartvita bilder.

Sista bilden på en mycket hotad art. Det finns inte så många av dem kvar längre tyvärr. La ut lite bilder på instagram o fb tidigare och fick kommentarer att det var bättre att köra över hundarna då de är ett gissel för lokalbefolkningen i vissa områden. Hur det är/var med det har jag ingen kunskap om. Hoppas dock att vi skall kunna leva i samförstånd med varandra!

Ha de gott!

Daniel

Flodhästen

Hej!

Rufijiflodens flöde var snabbt, vattenståndet mycket högt. Detta på grund av det myckna regnandet. Mina förhoppningar om fina bilder på krokodiler, fåglar och flodhästar grusades.

Fick i alla fall en go närbild på en flodhäst, såg inte ens någon krokodil under flodsafarin.

Ha en go dag!

Daniel

Rent vatten är inte för alla...eller?

Hej!

Vi fortsätter min resa i Sydsudan. Kom hem för några veckor sedan. När vi besökte Mark i Naliel, Sydsudan fick vi vara med om något fantastiskt.

Vi fick se hur ett gäng brunnsborrare fick upp vatten, rent vatten! Det är inte lätt att hitta vatten, långt i från alla försök resulterar i att man får upp vatten. Ni skulle sett glädjen bland byborna!

Hemma i Sverige kan vi bara ta fram ett glas, öppna vattenkranen och så har vi rent, drickbart vatten...så är det inte överallt. Att få se hur vattnet kom upp var en mäktig upplevelse, att lite mer förstå betydelsen av dessa vattenpumpar tog tag i mig.

Underbart rent vatten!

Så här ser det ut på lite håll.

Naliel ligger i sydöstra Sydsudan och låg längs vår resväg till vårt mål, Lotimor. Vi sov över här en natt hos Mark Keeter, en kenyan som tillsammans med 3 andra familjer har ett stort hjärta för Sydsudan och håller på att bygga upp ett compound i Naliel. En vattenpump är en av investeringarna.

Här kommer vattnet!

Snabbt kom några fram och ville dricka av vattnet...hmm jag har ingen flaska, något kärl att samla upp vattnet men jag har ju stövlar på mig:)

Hoppas han sköljde ur smutsen i stöveln först.

Tacksamheten och glädjen var stor.

När de vuxna fått nog fick barnen smaka.

Att få en vattenpump till sin by/närområde är stort. Vattnet är oftast mycket rent, vilket ger mindre mag och diarrébesvär, tidsåtgången för att hämta vatten blir mycket mindre vilket kan göra att fler tjejer/kvinnor kan hinna med att gå i skolan(om det nu finns någon fungerande i närheten). Det är ju oftast så att det är kvinnorna/tjejerna som får hämta vatten.

Får du med detta "fotografen"? Den lille killen hade koll på mig.

Brunnsborrarna kom från Kapoeta, distriktshuvudstaden i området(en halv dags färd från Naliel) och då vi hörde att det fanns 2 vattenpumpar i området som var obrukbara bad vi dem om hjälp att fixa dem när de ändå var i området. En insamling bland oss betalade för detta.

Det kändes väldigt gott att kunna bidra att 2 vattenpumpar kom i bruk igen. Nu till jul kanske vi alla skulle skänka en slant till någon biståndsorganisation som borrar efter vatten? 

Ha nu en go vecka!

Daniel

Nu kan hjälpen nå Lotimor Sydsudan!

Hej!

Nyligen hemkommen från senaste turen till Lotimor i Sydsudan vill jag bara ge en kort rapport. Blir förhoppningsvis mer inlägg framöver.

Jag har i flera inlägg här på FS berättat om ett arbete att få till en väg till ett mycket avlägset område i Sydsudan. Ni får gå tillbaka i bloggen för att uppdatera er. Kortfattat, området är bl.a. svårt drabbat av svält och WFP(World Food Program) har inte kunnat nå området med mat, utsäde mm. Efter vårt första besök i området mars 2017 har vi jobbat för att röja en väg(100 km) för lastbilar dit. Vi har stått för mat till byborna, och deras familjer och utrustning(pangas, enkla sågar mm). Eftersom vi lovat mat ville alla vara med, vilket vi inte riktigt hade förstått. Vi hade räknat med typ 400 personer från 2 byar, nu försedde vi ca 6000 personer med mat i drygt 1 år.

De har gjort ett enastående arbete, slitit hårt för att förbättra sina egna livsförhållanden och öppna upp för utveckling av regionen de bor i. De har själva bett om vägen och har nu själva börjat jobba på en fortsättning till Etiopien som ligger ett "stenkast" från Lotimor. De tillhör en stam, Nyangatom som finns på bägge sidorna av gränsen och är seminomader så de rör sig mycket mellan länderna. Nu några bilder från vägen:)

Sex meter bred väg, buskar, stora stenar, träd och rötter skulle bort. Vår utrustning räckte inte till alla så en del använde vassa stenar för att hugga ner träd och buskar.

Bengt Klingberg är en av initiativtagarna. Här spelar vi in en film om vägen. Kommer att lägga upp den när den är klar.

Nu åker vi till Lotimor:)

Det är fortfarande en tuff, jobbig väg men nu kan lastbilar ta sig fram, vilket var omöjligt förut. För oss med jeepar går resan till Lotimor mycket snabbare. Snitthastigheten på den "väg" vi använde innan var 7 km/h under långa sträckor.

Målet för resan/vägen Lotimor, enligt mig en otroligt vacker plats. 

När vi efter att ha jobbat med sjukvård, brunnar och samhällsuppbyggande arbete lämnade området, mötte vi på hemvägen två lastbilar från WFP. En av dem var på väg till Lotimor!! 

Känslan jag/vi känner går inte med ord att beskriva. 

Vårt arbete i området kommer att fortsätta men nu kan vi i "bocka av" en punkt på listan.

Daniel