With Mission Aviation Fellowship to Lotimor, South Sudan

Hej!

Jag har i de senaste inläggen varit i Sydsudan. Vi fortsätter dit, denna gången vill jag lyfta en organisation som gör en fantastisk insats i Sydsudan och på olika ställen över världen. MAF en kristen organisation som hjälper alla möjliga organisationer att hjälpa människor med sjukvård, medicin, mat, vatten och annan katastrofhjälp, detta genom att flyga ut hjälpen.

I många länder är vägnätet en katastrof, ffa under regnperioder. I Sydsudan blir upp till 60% av landet onåbart med bil under regnperioderna. 

Jag har varit i Sydsudan 5 gånger nu och skumpat omkring i en bil i timmar/dagar på mina resor. Resan till Lotimor med bil från Kapoeta kan ta från minimum 15 timmar upp till 3 dagar beroende på väglaget.  Med flyg tar det ca 30/40 minuter. Här kommer 2 bilder på hur vägarna kan se ut.

Lena och Linda från Korrespondenterna med i bilen.

Med vägar...kan man kalla det en väg, som dessa förstår ni att det kan ta tid att nå sitt mål.

Nu i februari 2020 skulle vi(Marie, Jocke och jag) få möjligheten att flyga till Lotimor från distriktshuvudstaden Kapoeta. Vid Lotimor finns en liten airstrip på ca 600 meter. Inte testad ordentligt...brr lite nervöst var det allt.

Medan vi väntade vid airstripen i Kapoeta såg jag detta.

Oops någon slags mina/sprängladdning har kommit fram efter regnen. Detta bara 50 meter från landningsbanan.

Här landar vårt plan, har glömt vad modellen heter Caravan tror jag, kan som mest ta 12 passagerare. Nu tömt på de flesta sätena då detta är tänkt att bli den första landningen med passagerare i Lotimor.

Men innan vi lyfter ber vi en bön tillsammans med piloten.

Det var häftigt att kunna följa med hur vi flög, jag kände igen flera landmärken. Vägen ni ser nedanför platån har invånarna från två byar anlagt, Lotimor och Lotakawa. De har fått lite machetes och mat från oss som stöd. De röjde ca 100 km, en 6 meter bred väg. Den nya vägen har gjort det möjligt för World food program och andra NGO:s  att nå Lotimor med nödhjälp.

Närmaste samhälle till Lotimor heter Nanyangachor, med bil tar det mellan 7 timmar och 1 dag att köra. När vi passerade Nanyangachor i luften sa piloten i mina hörlurar, "prepare for landing in 5 minutes". Fem minuter!! Wow!

Lotimor från ovan, med berget Naita och Etiopien i bakgrunden. Nyangatomfolket som bor här finns i bägge länderna och vandrar fritt mellan Etiopien och Sydsudan.

En del av Lotimor. Det var nu nervositeten/oron gjorde sig påmind. Skulle vi landa eller skulle piloten tycka att landningsbanan inte såg ut att duga. Skulle en ev landning gå bra??

Två överflygningar på ett par meters höjd..."it looks okey, i´ll go for a landning" och vips så stod vi på backen. Vilka skickliga piloter MAF har!!

En nyfiken skara mötte oss, underbart att se bekanta ansikten.

Alla ville hälsa på piloten.

Landningsbanan, ca 600 meter lång, även den röjd av byborna.

Några miljöbilder kring airstripen.

Medan vi gick till byn(30 minuters promenad) gjorde piloten en ordentlig kontroll av airstripen, mätte längd, vinklar, fotograferade etc. Väl tillbaka i Juba gör han sedan en sammanställning med alla fakta,  så att andra piloter kan få den information de behöver för att kunna göra en säker landning i framtiden. 

På väg för att kolla planet.

Det här fotot är taget från byn, man kan se planet som en liten prick. Mötet med byn äldste, lärarna, sjukvårdarna berättar jag om en annan gång. Vi var bara i Lotimor några timmar, piloten måste ta sig till Juba efter ha lämnat av oss i Kapoeta, att flyga/landa i mörker är inte att rekommendera.

Innan avfärden

Hej då! Hoppas vi ses snart igen.

Testflygningen gick ju kanon! Piloten gjorde lite beräkningar på hur mycket last vi skulle kunna ha med inför kommande resor. Det går att landa med rätt mycket last men inte tvärtom att lyfta med samma vikt, landningsbanan är för kort för det. Vi kan ta med upp till 800-1000 kg plus 3 personer, den här informationen är guld värd inför framtida resor.

Ja det här blev ett långt inlägg, men jag tänkte det var kul att ge er liten inblick hur det kan se ut att flyga/landa på små landningsbanor. 

Nu i Covid-tider gör MAF ett stort arbete med att flyga ut testutrustning, skyddsutrustning, läkemedel både i Kongo och Sydsudan. 

Sköt om er!

Daniel

Ringmärkt i Ungern

Hej!

En del av er vet att jag är fågelskådare, jag har också jobbat med ringmärkning av fåglar på Ottenby, Capri och hemma vid Landsjön. När jag är ute och reser har jag alltid kikare med mig.

Har sett ringmärkta fåglar i Afrika vid något tillfälle men jag har inte sett någon ringmärkt människa:)

Nu i september när jag skulle undersöka en patient såg jag i ögonvrån handen på en kvinna intill. Var det inte en fågelring på hennes finger??

Var bara tvungen att kolla, jo visst var det en fågelring. En stor ring, en ungersk ring. Skulle tippa på att den är för en större rovfågel.

Med tolkens hjälp fick jag reda på att hon köpt ringen på en marknad i Kanganten, Etiopien. Kanganten ligger nära Lotimor och Nyangatomfolket vandrar ofta över dit för att handla, träffa släktingar och ibland söker de även sjukvårdshjälp där.

När hade hon varit där då? Jo under förra torrperioden...hmm när e den då? Jo någon gång mellan september och mars. Lite vaga uppgifter att lämna till Ungerns ringmärkningscentral men det skall bli mycket spännande att få höra vad det var för fågel som haft den på sitt ben. Får återkomma när jag fått svar från Ungern.

Har ni träffat på ringmärkta fåglar någon gång?

Ha de gott!

Daniel

Rent vatten är inte för alla...eller?

Hej!

Vi fortsätter min resa i Sydsudan. Kom hem för några veckor sedan. När vi besökte Mark i Naliel, Sydsudan fick vi vara med om något fantastiskt.

Vi fick se hur ett gäng brunnsborrare fick upp vatten, rent vatten! Det är inte lätt att hitta vatten, långt i från alla försök resulterar i att man får upp vatten. Ni skulle sett glädjen bland byborna!

Hemma i Sverige kan vi bara ta fram ett glas, öppna vattenkranen och så har vi rent, drickbart vatten...så är det inte överallt. Att få se hur vattnet kom upp var en mäktig upplevelse, att lite mer förstå betydelsen av dessa vattenpumpar tog tag i mig.

Underbart rent vatten!

Så här ser det ut på lite håll.

Naliel ligger i sydöstra Sydsudan och låg längs vår resväg till vårt mål, Lotimor. Vi sov över här en natt hos Mark Keeter, en kenyan som tillsammans med 3 andra familjer har ett stort hjärta för Sydsudan och håller på att bygga upp ett compound i Naliel. En vattenpump är en av investeringarna.

Här kommer vattnet!

Snabbt kom några fram och ville dricka av vattnet...hmm jag har ingen flaska, något kärl att samla upp vattnet men jag har ju stövlar på mig:)

Hoppas han sköljde ur smutsen i stöveln först.

Tacksamheten och glädjen var stor.

När de vuxna fått nog fick barnen smaka.

Att få en vattenpump till sin by/närområde är stort. Vattnet är oftast mycket rent, vilket ger mindre mag och diarrébesvär, tidsåtgången för att hämta vatten blir mycket mindre vilket kan göra att fler tjejer/kvinnor kan hinna med att gå i skolan(om det nu finns någon fungerande i närheten). Det är ju oftast så att det är kvinnorna/tjejerna som får hämta vatten.

Får du med detta "fotografen"? Den lille killen hade koll på mig.

Brunnsborrarna kom från Kapoeta, distriktshuvudstaden i området(en halv dags färd från Naliel) och då vi hörde att det fanns 2 vattenpumpar i området som var obrukbara bad vi dem om hjälp att fixa dem när de ändå var i området. En insamling bland oss betalade för detta.

Det kändes väldigt gott att kunna bidra att 2 vattenpumpar kom i bruk igen. Nu till jul kanske vi alla skulle skänka en slant till någon biståndsorganisation som borrar efter vatten? 

Ha nu en go vecka!

Daniel

Nu kan hjälpen nå Lotimor Sydsudan!

Hej!

Nyligen hemkommen från senaste turen till Lotimor i Sydsudan vill jag bara ge en kort rapport. Blir förhoppningsvis mer inlägg framöver.

Jag har i flera inlägg här på FS berättat om ett arbete att få till en väg till ett mycket avlägset område i Sydsudan. Ni får gå tillbaka i bloggen för att uppdatera er. Kortfattat, området är bl.a. svårt drabbat av svält och WFP(World Food Program) har inte kunnat nå området med mat, utsäde mm. Efter vårt första besök i området mars 2017 har vi jobbat för att röja en väg(100 km) för lastbilar dit. Vi har stått för mat till byborna, och deras familjer och utrustning(pangas, enkla sågar mm). Eftersom vi lovat mat ville alla vara med, vilket vi inte riktigt hade förstått. Vi hade räknat med typ 400 personer från 2 byar, nu försedde vi ca 6000 personer med mat i drygt 1 år.

De har gjort ett enastående arbete, slitit hårt för att förbättra sina egna livsförhållanden och öppna upp för utveckling av regionen de bor i. De har själva bett om vägen och har nu själva börjat jobba på en fortsättning till Etiopien som ligger ett "stenkast" från Lotimor. De tillhör en stam, Nyangatom som finns på bägge sidorna av gränsen och är seminomader så de rör sig mycket mellan länderna. Nu några bilder från vägen:)

Sex meter bred väg, buskar, stora stenar, träd och rötter skulle bort. Vår utrustning räckte inte till alla så en del använde vassa stenar för att hugga ner träd och buskar.

Bengt Klingberg är en av initiativtagarna. Här spelar vi in en film om vägen. Kommer att lägga upp den när den är klar.

Nu åker vi till Lotimor:)

Det är fortfarande en tuff, jobbig väg men nu kan lastbilar ta sig fram, vilket var omöjligt förut. För oss med jeepar går resan till Lotimor mycket snabbare. Snitthastigheten på den "väg" vi använde innan var 7 km/h under långa sträckor.

Målet för resan/vägen Lotimor, enligt mig en otroligt vacker plats. 

När vi efter att ha jobbat med sjukvård, brunnar och samhällsuppbyggande arbete lämnade området, mötte vi på hemvägen två lastbilar från WFP. En av dem var på väg till Lotimor!! 

Känslan jag/vi känner går inte med ord att beskriva. 

Vårt arbete i området kommer att fortsätta men nu kan vi i "bocka av" en punkt på listan.

Daniel

Hem till byn...Lotimor, Sydsudan

Hej!

Sitter uppe och ugglar, mitt i natten. Det är många bollar/tankar i luften just nu.

I morgon kväll är det planering för vår resa till Sydsudan. Om exakt 2 veckor bär det av igen. Målet är Lotimor, en liten by mitt ute i ingenstans i sydöstra Sydsudan, ett stenkast från Etiopien.

Vi har fyra nya i gruppen som inte varit där innan så vi har träffats några gånger nu för att lära känna varandra lite innan vi åker. Jag vet lite vad som väntar...

Tittar på lite foton, funderar lite på olika personer jag mött som jag hoppas få se igen, vilka sjukdomar vi skall möta, om det är mycket malaria fall mm.

Lite bilder.

Här sitter Magnus och ser ut över Lotimor med omnejd.

På väg ner till kliniken.

Senast var det Loriko, Josef och Anna samt Magnus och jag som jobbade på kliniken. Nu är vi några fler vilket känns bra.

Lorikos fru(glömt namnet).

Malaria test och behandling. I Lotimor hade 20% malaria, i Nanyangachor över 40%! Ett enormt gissel för befolkningen, ffa barnen.

Var det inte malaria så var övre luftvägsinflammationer vanliga te.x. lunginflammationer.

Akeno med sin dotter. Akeno var med i programmet som Korrespondenterna gjorde i höstas. Programmet heter "Att röja en väg".

Kolera en sjukdom som kan död på en människa på 2 timmar. Den här mannen hade klarat sig bra och var snart frisk igen.

Journalföring är viktigt, så även i Sydsudan. Här är den senaste...på en pinne. Pinnen fästs i taket inne i hyddan, så att journalen inte skall bli förstörd.

Vi fick vara med på ett möte med de ledande männen från alla byar runt omkring Lotimor. Lyssna och ta in deras tankar, önskningar mm. Han håller visst på mitt nya favoritlag i engelska ligan, Chelsea:)

Det här är en cool gubbe jag hoppas få träffa igen. Var har han hittat sina kläder?

Det som syns närmast är en sittpall, alla men bär på en. Kvinnorna hinner inte sitta och prata på sama sätt.

Det blev en lite spontan blogg ikväll, inte genomtänkt, blandade bilder. 

God natt!

Daniel