Morgon i Logia, Etiopien

Salamno!

Logia är en liten håla i nordöstra Etiopien. Ligger längs väg 18, den stora vägen till Djibuti. På denna väg transporteras allt som skall in och ut ur Etiopien. Det blir lastbilar i mängder! Vi är i området för att se på ett par utbildningsprojekt bland Afarerna som vi stödjer.

Solen är redan uppe.

Våra värdar hade valt boendet. Ett enkelt men fungerande "hotell", nja kan knappt kallas det. Kostade 10 kr natten.

Vi fick välja att sova ute eller inne. Jag valde ute, en halmmadrass, hyfsat rena lakan faktiskt liite kort bädd mina fötter fick inte plats. Sov inte mycket första natten men natt två gick bättre. Jag hade frisk luft men också alla ljud från vägen intill, alla djur, getter, kor och höns. Vid soluppgången körde böneutroparna igång både från moskén och från det koptiska kyrkan. En promenad kanske...

Lite försiktigt fotande för att inte stöta mig med folket.

Är nu vid den stora vägen där häst o kärra samsas med Bajajer, jeepar och lastbilar.

Bajaj med militär, höftskott på lite håll.

Svensk lastbil.

Har du fått in den senaste Iphone 6?

Kaffeseremoni på gång.

Vi hittade en liten restaurang med frukost servering. Smygfotade lite från balkongen och taket på huset.

Dygnet runt går denna tunga trafik genom staden.

En del av frukostklubben.

Injera med getkött, till frukost? Inte för mig, denna rätt serverades när som helst och överallt. Funkade för det mest för mig men inte till frukost.

En plansch som bl.a. vill bekämpa kvinnlig könsstympning satt på väggen. 

På mornarna flög det alltid lite gamar förbi oss där vi satt. De hade lämnat sin nattkvist och skulle säkert bort till stans soptipp.

Här en smutsgam,en av de minsta gamarna. 

En närgången duva får avsluta dagens bilder. Nu efter frukost skall vi åka till en lite by/stad som heter Dupti.

Ha en fortsatt skön söndag!

Daniel

Vilken stam tillhör du?

Hej!

Har ni fredagsmys?

Själv är jag "ensam" hemma...yngsta grabben(16år) är visserligen hemma men han spelar FIFA15 samtidigt chattar han med ett gäng kompisar om matcherna och vill inte veta av mig, äldsta grabben är på stan och frun är på bokmässan i Göteborg...

...men jag är inte bitter!

Vi drar oss tillbaka till Juba i Sydsudan en stund. Dagens blogg har två spår, ett dagsaktuellt.

David och två grannpojkar. David städar upp lite grann utanför tomten medan han borstar tänderna.

Johannes och jag är rätt sportiga av oss, vi gillar att träna så vi tog en löprunda i kvarteret där vi bodde, Gudele Juba.

Ingen asfaltslöpning utan sand, typ 30 grader varmt på kvällen.

Vi sprang inte ensamma...så fort vi passerade ett gäng barn sprang de skrattande med oss, hejade på oss, höll oss i handen. På varv två var det än mer barn, har inte sprungit Göteborgsvarvet men där som här hade vi en stor och hängiven publik. De äldre, "visare" männen satt bara och skakade på sina huvuden, skrattade och tyckte vi var tokiga! Springa när de är så varmt...

När vi sprungit stod vi och stretchade en stund, vi fick direkt sällskap och hade ett gäng killar som gjprde samma övningar som vi. De kunde engelska så vi pratade en del med varandra, om jobb, framtidsplaner mm. Något centralt, viktigt för dem var vilken stam man tillhörde.

"What is your tribe called"? Vilken stam tillhör ni? Vi berättade att vi kom från Småland, en väldigt bra stam i Sverige.

Nu började pojkarna prata arabiska med varandra, vi förstod inget men Mama Margareth, vår sydsudanesiska mamma satt på en stol och lyssnade på pojkarna och skrattade så att hon höll på att ramla av stolen. När pojkarna hade lämnat oss berättade hon vad de sagt.

De hade börjat diskutera vår hudfärg och vad som skulle hända med dem om de flög med oss hem till vår stam i Sverige. Skulle de bli lika bleka/vita som oss eller skulle de fortfarande vara mörka i hyn. Efter en stunds argumentering kom de överens om att...

...de fortfarande skulle vara mörkhyade. En kul berättelse, tur att Mama Margareth satt ute och hörde vad de sa!

På tal om att flyga så flyger vi till dagens händelse som också har med Sydsudan att göra.

Idag hade jag glädjen att få visa min arbetsplats för Sebit och Emmanuel under några timmar. De håller i ett utbildningsprojekt vi har i Sydsudan och är på besök i två veckor(inga bra bilder nu).

Efter en bra stund vid fikabordet(de har lärt sig ett viktigt ord...fika) och lite bildvisning tog vi ambulanserna.

Emmanuel kollar på sina värden, bra puls och saturation.

Nu är det Sebits tur, även här bra värden.

Läsplattan användes som kamera.

Just denna bilen var inte i tjänst så vi tog oss en sväng på sjukhusområdet och A6.

Jag vet hur ambulanserna och sjukvården ser ut i Sydsudan så de blev mäkta imponerade hur vi har det. Själv blev jag lite dämpad då jag tänkte på hur lång väg det är för dem innan de har något som kan jämföras med vår standard. Givetvis blir saker bättre i Sydsudan men det tar sådan tid och nu när det är oroligt i landet blir det knappast bättre:(

Efter åkturen tog vi en rundvandring på stationen där vårt gym gillades skarpt.

Ta i nu Emmanuel! Come on Emmanuel!

Lite crosstraining som avslutning.

Sebit och Emmanuel kommer jag att träffa några gånger till innan de åker hem och visst skall de få lite bilder med sig.

Ha nu en skön helg allihopa, jag skall få servera på ett bröllop i morgon/idag är det visst!

Daniel

Hemma hos Mustafa i Gudele Juba South Sudan

Hej!

De sista dagarna i Sydsudan tillbringade jag och Johannes i Juba. Vi fick bo hos min vän Mustafa och hans familj. En ganska stor familj då Mustafa tagit sig an sin systers barn när hon dog.

Johannes utanför huset.

Med Sydsudanesiska mått har Mustafa det bra ställt, hus och bil samt att barnen kan gå i skola.

Alla barnen fick hjälpa till i hushållet men visst fick flickorna slita lite mer kändes det som.

Rena serveringsfat.

Barnen fick tvätta och stryka all sin egen tvätt. De brukade vara en hel dags arbete att tvätta och sedan stryka kläderna...kan jag förstå när jag ser strykjärnet.

Du lägger i glödande träkol, inga vridknappar här för att anpassa värmen.

Blivande middag?

Eller de här duvorna kanske?

Bägge två arterna fick passa sig för de ständigt närvarande bruna gladorna. En mycket vanlig fågel i Sydsudan.

Mustafa är precis som jag när det gäller tandborstning, han gör något annat samtidigt, här dammas bilen av. Min fru klagar alltid på mig hur jag borstar mina tänder, de kan inte vara effektivt säger hon...och visst har jag lite hål då och då.

David borstar sina skor och...tänderna?

Det var rätt lustigt hur de sköter sin tandborstning, vi borstar typ morgon och kväll för att få tänderna fräscha länge. Här borstar de en gång, före frukost...så tänderna är rena i typ 5-10 minuter, å andra sidan så äter de knappt några sötsaker så deras tänder var bättre än mina i alla fall.

Här en del av familjen. Margreat Mustafas fru gjorde det helt klart första kvällen vi var där, att så länge vi bodde hos henne skulle vi se henne som vår mamma. Var det något så ropa på Mama Margreat!

På kvällarna samlades familjen och sammanfattade dagen, alla berättade något om hur den varit samt lite om morgondagen. De är kristna så dagen avslutades med en aftonbön. Vi hade många goa samtal med barnen om våra liv, våra olika förhållanden/hur vi levde, våra drömmar och mål. Vi kände oss verkligen välkomna och älskade.

Jag och Mustafa.

Jag träffade Mustafa första gången för ca 4 år sedan, han och några andra var på besök i Jönköping. De kom upp till mitt jobb på ambulansen och fick bl.a. åka med på en tur. Sedan har vi träffats i Kenya och nu hemma hos han.

Får en massa tankar när jag ser texten på hans tröja; Hope for a New Nation.

Bara någon vecka efter jag lämnat Sydsudan startade oroligheterna och dödandet. I stadsdelen Gudele där han bor var det en massaker på Nuer ca 250 personer slaktades. Tack o lov inte mina vänner. Nu är det lugnare i landet men inte fred, något som verkligen behövs för att det skall finnas något hopp för Sydsudan.

På söndag kommer två av Mustafas vänner till Jönköping, de är ledare för ett utbildningsprojekt vi stöttar(Pingstkyrkan Jönköping) med hjälp av PMU. Det skall bli kul att få färska nyheter om Mustafa mfl.  Under två veckor skall de göra studiebesök på skolor i trakten.

Det var kanske inte mycket till bilder men lite vardag från min resa.

Ha de gott!

Daniel

Nu åker vi mot Juba South Sudan

Hej!

Såg för en kort stund sedan en bild på fb, en kollega på ambulansen Jönköping anlände till Juba, Sydsudan idag. Bilden visade hur de testade anländande personer, de ville försöka utesluta ebola smittade att komma in i landet. Testet bestod bl.a i en tempmätning.

Färden jag skriver om just nu ägde rum i höstas.

Fotat med mobilen för att inte irritera polisen intill.

Ungefär halvvägs stannar vi för att proviantera. Det är mycket billigare att köpa mat ute på landet än i Juba. I tidningsklippet här kan ni se priserna i stan.

Lite go och färggrann potatis.

Någon slags olja...tror jag.

Honung

Färsk fisk...nja men torkad. Fisken är faktiskt från Uganda trots att det finns gott om fisk i Sydsudan.

Tror allt finns kvar i fisken. Ett bra proteintillskott i maten är det i alla fall.

Bönor är nyttigt!

Till sist en sötsak, lite sockerrör. Det var allt för idag.

Varit en intensiv dag, först en tur till Mullsjö för lite innebandy, kval till SM P16. Det gick bra två segrar för grabbens lag JIK. Hem för mat, rösta och nu bloggat lite. Skall nu till Pingstkyrkan Jönköping för att träffa lite Romer. De skall sjunga och berätta lite om sina liv. Skall bli kul att få en annan vinkel än medias.

Kvällen slutar väl framför teven och valvakan som för många av er andra.

Ha en go vecka...med eller utan Alliansen vid styret!

Daniel

the New Nation South Sudan

Hej!

Det är en av landets tidningar, the New Nation. Tänkte visa en framsida, visa rubrikerna. Många av Sydsudans problem kommer fram i denna framsida och jag skall försöka kommentera några av dem. Jag är absolut ingen expert men har i alla fall varit i landet och pratat med en del Sydsudaneser. Syftet är inte att ge en negativ bild av landet men visa lite vad de kämpar med, detta nyaste landet i världen

Vi måste tänka på att de har nu tre års erfarenhet av någon slags demokrati, varit i krig/inbördeskrig nästan oavbrutet i 50 år...det sätter sina spår.

Landet är ungt så även befolkningen, 46% är under 14 år, 66% är under 25 år. De unga är landets framtid och hopp!!

Under mina veckor i landet fick jag ta emot så mycket värme och kärlek, fick träffa många som såg på framtiden med ljusa ögon och hyste ett stort hopp om att landet skulle utvecklas positivt. Nu är det tyvärr oroligt i landet vilket givetvis gjort backen/berget de måste bestiga högre.

Mässlingen dödar barn, i vissa områden är det bara 20% som vaccineras, för att få ett skydd i befolkningen måste minst 80% vaccinera sina barn.

Child abduction/kidnappning av barn, något så fruktansvärt. Ibland för att de skall bli soldater eller tvingas till sex/slaveri. Det finns stammar som blivit infertila pga sitt leverne och inte kan få barn, vad gör man då?? Jo man kidnappar små barn från ett annat område och fostrar dem som sina egna.

LRA(Lord´s resistence army) gör räder i landet och dödar. Skrev om jakten på Joseph Kony i ett tidigare inlägg. Han härjar även i grannländerna.

Abyei i norra Sydsudan, ett distrikt som är oljerikt och gränsar till Sudan. Området är omtvistat och både Sudan och Sydsudan vill ha det pga oljan. En folkomröstning av de boende i området skulle hållas redan 2011. Den har förhalats flera år då länderna inte kan komma överens om vilka som skall få rösta. Sudan ville att en folkgrupp som är nomader med boskap och utnyttjar området för bete också skulle få rösta då de vistas i landet men se det ville inte Sydsudan. Nu har de boende med största gruppen, Dinkas gjort en egen omröstning där över 90% ville tillhöra Sydsudan. Ingen har ännu godtagit resultatet officiellt.

Översvämningar stoppar lastbilarna vid Ugandas gräns. Sydsudan har ingen egen kustremsa eller hamn vilket gör att allt som skall in i och ut ur landet måste fraktas med lastbil...och med vägar som de i Sydsudan går det illa vid häftiga regn. När jag var där började diesel/bensin och andra förnödenheter ta slut i Juba men efter några dagar kom lastbilarna iväg.

Att driva företag/göra affärer i Sydsudan är inte lätt.

Sydsudan rankades på plats 186 av 189 länder i världen i hur lätt/svårt det är att göra "business", ju lägre siffra desto bättre.

 Några exempel, att importera en vara/sak tar i snitt 130 dagar, kräver att man fyller i 12 dokument och en container kostar 9.285 dollar att ta in, typ 65.000 kr. Att exportera tar bara 60 dagar och kostar då bara 5.335 dollar per container. 

Vad kostar ett kilo potatis eller en säck bönor på marknaden i Juba? Jo det kan man läsa om i tidningen.

För att ge er ett hum om priserna så är ett pund cirka 2,4 kr(1ssp x 2,4kr).

Ett kilo potatis blir ca 14 kr och en säck a 50 kg bönor blir ca 575 kr. Kolla  listan, det bör funka att läsa. Nu har jag ingen koll på hur mycket priserna ökat pga oroligheterna i landet. Nu som då är det i alla fall billigare att handla på landsbygden, vilket vi gjorde när vi lämnade Yei och åkte till Juba.

Okej, kanske lite mycket text och lite deprimerande läsning faktiskt men nu vet ni lite mer hur de har det. De, vilka de? Jo människorna, sådana som du och jag.

Jag vill i alla fall göra något, jag använder mig av mina kontakter i kyrkan, du kan säkert göra något sådant också eller varför inte ge en peng till Läkare utan gränser som gör ett fantastiskt jobb i landet eller PMU, Erikshjälpen mfl.

Just nu behöver de min/din hjälp!

Ha de gott!

Daniel