Hur är era erfarenheter att visa bilder i fotoklubbar?

Hej!

Om 2 veckor skall jag visa bilder i Bankeryds fotoklubb, det är den klubb jag själv är medlem i. De ville se lite bilder från mina resor i Sydsudan. Jag är hedrad av att få frågan men också liite nervös...eller mycket egentligen.

Är inte direkt van att visa bilder mer än på nätet och då är man ju mer anonym. Nu skall jag stå framför folk, många många riktigt duktiga fotografer.

Har nu gjort tre resor på 1,5 år och har mycket bilder...kommer bli svårt att välja ut vilka som skall visas. Har så många minnen förknippade med vissa bilder och skulle vilja dela med mig av så mycket. 

Har samlat foton i en mapp, den är på över 400 bilder, en omöjlighet så nu börjar arbetet med att få till en röd tråd och att minska antalet bilder i mappen.

Här kommer några svartvita bilder från Lokichoggio, Kenya. En timmes färd från gränsen till Sydsudan, staden har varit vår samlingspunkt innan vi dragit in i Sydsudan.

Pastorns lilla dotter. Vi fick sova i en kyrka på golvet på våra madrasser.

Vi tog en promenad i byn och mötte en massa barn som ville vara med oss.

Daniel K med sin yngsta dotter, lite blyg. Daniel har rest med oss i alla omgångar. En underbar person med mycket glädje i sig. Han har bland annat tolkat mig när jag intervjuar patienterna jag mött i Sydsudan.

Hoppa hopprep är alltid roligt.

Lite spex framför kameran.

Frida, våran barnmorska.

Felix

Avslutar med ett annorlunda sätt att använda en skottkärra.

Hur gör ni era bildspel inför bildvisningar, använder ni något speciellt program?

Nu är det dags för lite gubbinnebandy!

Daniel

Piskan i Naliel, Sydsudan

Hej!

När vi åker längs vägarna i Sydsudan passerar vi många byar och vid varje by finns det odlingar av sorghum(durra-växt). Vid varje fält brukar det finnas en lite högre plattform, ett slags vakttorn. Ofta ser man någon pojke i det. Uppgiften är främst att ha koll på att inga djur kommer och äter upp skörden. 

Dagens bilder är från Naliel, där vi stannade en natt på väg till Lotimor. Jag fick en liten stund över för en kvällspromenad, kameran med givetvis.

Pojken står och övar sin teknik med sin piska, helt omedveten av min närvaro.

Gillar den svartvita lite bättre.

Oops nu är jag upptäckt! 

Naliel består av flera små compound där en familj bor. En hydda per hustru. 

Vi slog läger. Vi använde jeeparna och drog linor mellan bilarna så att vi kunde fästa våra myggnät. Då området hyser mängder med skorpioner och ormar måste vi alla vara försiktiga och kolla bädden, skorna mm så att ingen skulle bli stungen. Första kvällen/natten dödade vi flera skorpioner. Inga ormar sågs denna gången:)

Vi somnade gott, njöt av stjärnhimlen och nattens alla ljud.

Daniel

Rent vatten är inte för alla...eller?

Hej!

Vi fortsätter min resa i Sydsudan. Kom hem för några veckor sedan. När vi besökte Mark i Naliel, Sydsudan fick vi vara med om något fantastiskt.

Vi fick se hur ett gäng brunnsborrare fick upp vatten, rent vatten! Det är inte lätt att hitta vatten, långt i från alla försök resulterar i att man får upp vatten. Ni skulle sett glädjen bland byborna!

Hemma i Sverige kan vi bara ta fram ett glas, öppna vattenkranen och så har vi rent, drickbart vatten...så är det inte överallt. Att få se hur vattnet kom upp var en mäktig upplevelse, att lite mer förstå betydelsen av dessa vattenpumpar tog tag i mig.

Underbart rent vatten!

Så här ser det ut på lite håll.

Naliel ligger i sydöstra Sydsudan och låg längs vår resväg till vårt mål, Lotimor. Vi sov över här en natt hos Mark Keeter, en kenyan som tillsammans med 3 andra familjer har ett stort hjärta för Sydsudan och håller på att bygga upp ett compound i Naliel. En vattenpump är en av investeringarna.

Här kommer vattnet!

Snabbt kom några fram och ville dricka av vattnet...hmm jag har ingen flaska, något kärl att samla upp vattnet men jag har ju stövlar på mig:)

Hoppas han sköljde ur smutsen i stöveln först.

Tacksamheten och glädjen var stor.

När de vuxna fått nog fick barnen smaka.

Att få en vattenpump till sin by/närområde är stort. Vattnet är oftast mycket rent, vilket ger mindre mag och diarrébesvär, tidsåtgången för att hämta vatten blir mycket mindre vilket kan göra att fler tjejer/kvinnor kan hinna med att gå i skolan(om det nu finns någon fungerande i närheten). Det är ju oftast så att det är kvinnorna/tjejerna som får hämta vatten.

Får du med detta "fotografen"? Den lille killen hade koll på mig.

Brunnsborrarna kom från Kapoeta, distriktshuvudstaden i området(en halv dags färd från Naliel) och då vi hörde att det fanns 2 vattenpumpar i området som var obrukbara bad vi dem om hjälp att fixa dem när de ändå var i området. En insamling bland oss betalade för detta.

Det kändes väldigt gott att kunna bidra att 2 vattenpumpar kom i bruk igen. Nu till jul kanske vi alla skulle skänka en slant till någon biståndsorganisation som borrar efter vatten? 

Ha nu en go vecka!

Daniel

Nu kan hjälpen nå Lotimor Sydsudan!

Hej!

Nyligen hemkommen från senaste turen till Lotimor i Sydsudan vill jag bara ge en kort rapport. Blir förhoppningsvis mer inlägg framöver.

Jag har i flera inlägg här på FS berättat om ett arbete att få till en väg till ett mycket avlägset område i Sydsudan. Ni får gå tillbaka i bloggen för att uppdatera er. Kortfattat, området är bl.a. svårt drabbat av svält och WFP(World Food Program) har inte kunnat nå området med mat, utsäde mm. Efter vårt första besök i området mars 2017 har vi jobbat för att röja en väg(100 km) för lastbilar dit. Vi har stått för mat till byborna, och deras familjer och utrustning(pangas, enkla sågar mm). Eftersom vi lovat mat ville alla vara med, vilket vi inte riktigt hade förstått. Vi hade räknat med typ 400 personer från 2 byar, nu försedde vi ca 6000 personer med mat i drygt 1 år.

De har gjort ett enastående arbete, slitit hårt för att förbättra sina egna livsförhållanden och öppna upp för utveckling av regionen de bor i. De har själva bett om vägen och har nu själva börjat jobba på en fortsättning till Etiopien som ligger ett "stenkast" från Lotimor. De tillhör en stam, Nyangatom som finns på bägge sidorna av gränsen och är seminomader så de rör sig mycket mellan länderna. Nu några bilder från vägen:)

Sex meter bred väg, buskar, stora stenar, träd och rötter skulle bort. Vår utrustning räckte inte till alla så en del använde vassa stenar för att hugga ner träd och buskar.

Bengt Klingberg är en av initiativtagarna. Här spelar vi in en film om vägen. Kommer att lägga upp den när den är klar.

Nu åker vi till Lotimor:)

Det är fortfarande en tuff, jobbig väg men nu kan lastbilar ta sig fram, vilket var omöjligt förut. För oss med jeepar går resan till Lotimor mycket snabbare. Snitthastigheten på den "väg" vi använde innan var 7 km/h under långa sträckor.

Målet för resan/vägen Lotimor, enligt mig en otroligt vacker plats. 

När vi efter att ha jobbat med sjukvård, brunnar och samhällsuppbyggande arbete lämnade området, mötte vi på hemvägen två lastbilar från WFP. En av dem var på väg till Lotimor!! 

Känslan jag/vi känner går inte med ord att beskriva. 

Vårt arbete i området kommer att fortsätta men nu kan vi i "bocka av" en punkt på listan.

Daniel

Hem till byn...Lotimor, Sydsudan

Hej!

Sitter uppe och ugglar, mitt i natten. Det är många bollar/tankar i luften just nu.

I morgon kväll är det planering för vår resa till Sydsudan. Om exakt 2 veckor bär det av igen. Målet är Lotimor, en liten by mitt ute i ingenstans i sydöstra Sydsudan, ett stenkast från Etiopien.

Vi har fyra nya i gruppen som inte varit där innan så vi har träffats några gånger nu för att lära känna varandra lite innan vi åker. Jag vet lite vad som väntar...

Tittar på lite foton, funderar lite på olika personer jag mött som jag hoppas få se igen, vilka sjukdomar vi skall möta, om det är mycket malaria fall mm.

Lite bilder.

Här sitter Magnus och ser ut över Lotimor med omnejd.

På väg ner till kliniken.

Senast var det Loriko, Josef och Anna samt Magnus och jag som jobbade på kliniken. Nu är vi några fler vilket känns bra.

Lorikos fru(glömt namnet).

Malaria test och behandling. I Lotimor hade 20% malaria, i Nanyangachor över 40%! Ett enormt gissel för befolkningen, ffa barnen.

Var det inte malaria så var övre luftvägsinflammationer vanliga te.x. lunginflammationer.

Akeno med sin dotter. Akeno var med i programmet som Korrespondenterna gjorde i höstas. Programmet heter "Att röja en väg".

Kolera en sjukdom som kan död på en människa på 2 timmar. Den här mannen hade klarat sig bra och var snart frisk igen.

Journalföring är viktigt, så även i Sydsudan. Här är den senaste...på en pinne. Pinnen fästs i taket inne i hyddan, så att journalen inte skall bli förstörd.

Vi fick vara med på ett möte med de ledande männen från alla byar runt omkring Lotimor. Lyssna och ta in deras tankar, önskningar mm. Han håller visst på mitt nya favoritlag i engelska ligan, Chelsea:)

Det här är en cool gubbe jag hoppas få träffa igen. Var har han hittat sina kläder?

Det som syns närmast är en sittpall, alla men bär på en. Kvinnorna hinner inte sitta och prata på sama sätt.

Det blev en lite spontan blogg ikväll, inte genomtänkt, blandade bilder. 

God natt!

Daniel