Lotimor, en vacker plats i Sydsudan

Hej!

Lotimor är den vackraste platsen jag sett i Sydsudan, tack vare regnet som föll veckan innan vi kom var det härligt grönt i alla buskar och träd. Hoppas att jag med några bilder skall kunna visa er hur fint det var.

Är ingen landskapsfotograf men jag har gjort ett försök i alla fall.

Här är vi på promenad, vi ville se lite hur människorna bodde, vad de odlade, åt. Prata med dem om hur de påverkades av torkan etc. I de senaste bloggarna har jag visat bilder från dessa vandringar.

Boplatserna är inhägnade av taggiga buskar för att hålla eventuella rovdjur ute.

Precis bakom skolan där vi sov fanns det en kulle, den ville vi absolut bestiga. 

En liten boplats, liknande boplatser fanns utspridda kring Lotimor. Varje man kunde ha upp till 10-talet fruar så ofta var en boplats för en familj, en "storfamilj".

Soluppgång. Här hemma längtar vi efter solen för att den skall värma oss, i Lotimor var det redan 30 grader varmt när solen gick upp:)

Tommy och Jocke njuter. Tommy våran allt i allo, ingenjör och Joakim våran läkare. 

Tommy har lånat min kikare, tror dock inte att han spanar efter fåglar som jag alltid gör.

Efter att ha spanat mot Etiopien och soluppgången vänder vi blicken mot Lotimor, solen har kommit upp lite grann.

"Centrum" av Lotimor. Längst bort en gammal "missionsstation" som katolikerna byggt. De lämnade den till myndigheterna när landet blev självständigt 2011. Kliniken i mitten och skolan(nedlagd) där vi bodde. Vi fick först rengöra golven lite från all avföring från getter, åsnor mm. Tyvärr är skolan nedlagd, just nu i alla fall. Lärarna fick inga löner utbetalda och till slut drog de. Läskunnigheten i området är under 1%!!

Skolan.

En del av byn samt kyrkan längst till höger.

Kliniken med den borrade brunnen i bakgrunden, samlingpunkten. Tack o lov för rent vatten!!

Nu vet ni lite hur det ser ut i området jag/vi varit i. Det blev många bilder idag:)

To my english friends. A lot of photos today, I wanted to show how the surroundings of Lotimor looks like. Photos from the hill behind the school and also when we went for our walks.

Vill ni hjälpa till med en insamling för att ge de boende i detta området ca 4000 personer mat och utsäde så se filmen jag länkar till här under.

212404066 en kort film på ca 4 minuter. Förstora så blir bilderna som bäst...tycker i alla fall jag:)

Daniel

Första mötet med svälten...

Hej!

...passerade utan att jag la märke till den. 

Vi körde rätt snabbt i vår lilla 3-bils karavan. Byarna passerades utan att stanna. Någon enstaka kisspaus eller en punktering var enda orsaken till stopp, vi hade bråttom, vi ville inte åka i mörkret.

Vi var inte rädda att någon skulle attackera oss, råna oss utan vi ville kunna se spår av det man ibland kallar för en väg.

Den kommande "mathyddan" blev till en bra utsiktspunkt. 

Då det knappast passerar en bil i månaden på detta stället var många nyfikna på vad som hände när de hörde bilarna.

Andra brydde sig inte alls de hade fullt upp med att säkra inhägnaden till sina djur.

Allt har taggar i Sydsudan, känns det som i alla fall.

Kanske dags att knyta an till rubriken:) den begynnande/pågående svälten i Sydsudan. Vi hade hört om att områden i Sydsudan hade svält men de var inte nära dit vi skulle. 

Vi passerade en borrad brunn under dagens färd, givetvis en samlingsplats. Folk kommer långväga för att hämta rent, friskt vatten. Vi stannade till kort för att ta lite bilder.

Kvinnorna pumpade upp vatten, hoppade när de pumpade upp vatten till sig och bl.a åsnorna.

Sugna på lite vatten?

Jag passade också på att ta några kort på allt kring pumpen, tyckte väl att allt så "bra" ut, fint ljus etc

Det var först här om dagen när jag skulle fixa till nästa bild jag noterade hur flera barn såg ut.

Förstora bilden så ser ni med vilka jag tänker på. På avstånd ser allt lite idylliskt ut men en närmare granskning visar något annat.

Jag har skrivit om insamlingar till Sydsudan tidigare och kommer fortsätta att göra det. Kan du så stötta gärna någon insamling. Gärna den som länken här nedan visar i en kort film(4 min)

Sydsudan

Avslutar med en sv-bild önskar er alla en skön helg...jag tillbringar min på jobbet. Dags att cykla dit nu:)

Daniel

Det var en lång väg till Lotimor, Sydsudan

Hej!

I min förra blogg hamnade vi/ni rätt in i händelsernas centrum i Lotimor, mitt in i arbetet på kliniken. Kändes som en bra start på en serie bloggar från min tid i Sydsudan. 

Inför en resa som denna krävs det en lång förberedelse och noggrann planering, Sydsudan är inte det enklaste land att åka till eller att arbeta i. Vi började våren 2016.

Vi från Sverige, som åkte på denna resa är alla aktiva i Pingstkyrkan Jönköping. Vår församling har i många år arbetat aktivt i Sydsudan. Vi samarbetar med SPC, Sudan Pentecostal Church. Vi stöttar dem i olika projekt som skolbyggen, lärarutbildningar, hälsoprojekt, organisationsutveckling mm. SPC var också med på resan och gjorde baseline-studier inom skola och hälsovården.

Lotimor ligger i sydöstra hörnet av Sydsudan(kartbild kommer), ett område som inte varit indraget i inbördeskriget som började december 2013. Inga oroligheter vilket gjorde det möjligt för oss att åka dit. I området bor en folkgrupp som heter Nyangatom, de finns på den etiopiska sidan också. Där stöttar vi ett projekt om att ge Nyangatomfolket ett skriftspråk, alfabetiseringsprojekt samt ett bibelöversättningsprojekt. I Lotimor ville vi skapa kontakter inför eventuella projekt i bl.a hälso- och sjukvård, skola mm. Vi i sjukvårdsteamet skulle jobba med mottagningsverksamhet, något jag verkligen såg fram emot att få göra. Området ligger väldigt otillgängligt så det är knappast ingen som åker dit med förnödenheter mm, ingen som satsar tid eller pengar i området. En utmaning för oss, vi får se om vi kan göra skillnad?

Det var lite om bakgrunden till vår resa.  Det är långt att åka i mil men även i tid med alla förberedelser men nu åker vi!!

Vi i "Medical team" åkte från Landvetter...eller hade tänkt oss åka därifrån. Incheckade och klara, skulle "bara" gå ombord på planet när Turkish airlines säger att de hittat ett tekniskt fel på planet och flyget är inställt:( vilket antiklimax...nu blev det en natt på hotell vid flygplatsen, anslutningsflyget i Nairobi som skulle ta oss till norra Kenya blev till intet.

Nåväl dagen efter kom vi iväg, fick vänta i 10 timmar i Nairobi innan vi kunde ta oss med inrikesflyg halvvägs upp i landet till Lodwar. Från Lodwar lyckades vi få flyga med ett litet Cessna-plan, inte skönt. Det var som att åka på ett stormigt hav...så jag blev spysjuk till slut. Liite blek efter flygturen var vi äntligen framme i Lokichoggio intill gränsen till Sydsudan.

Efter en natt med ytterst lite sömn(fest i grannhuset) lämnade vi Loki och åkte mot gränsen.

En gatubild från Loki.

Ni har väl knappast missat att det råder svår torka i Afrika, så även här i norra Kenya. Boskapen dör i mängder, det finns inget vatten, ingen växtlighet kvar för djuren att äta. 

Torrt, dammigt och stenigt. Gränspasseringen heter Nadapal, går inte att kalla  det för en by. Några skjul, gränsposteringen samt ett flyktingläger vad allt som fanns.

Lägret var ett mottagningsläger, hit kommer man och blir registrerad för att sedan slussas vidare in i Kenya. Hit kommer många från Sydsudan, nu flyr de inte kriget utan svälten som är på gång i landet.

Att resa i Afrika är tålamodsprövande, du måste vara beredd på att vänta...ibland länge. Då det var söndag morgon hade inte personalen vid gränskontrollen kommit, lite sovmorgon kanske:)

Väntan utanför Christinas Palace, hon hade några stolar tack o lov. Hennes förråd av Mangojos tog nog slut, hon gjorde väldigt goda Mandasi likaså.

Från vänster, Sebit, Daniel K(Kenya), Stephen och Moro. Jag heter Daniel S(Sweden)...

När vi väl fått våra stämplar körde vi ca 600 meter och väntade vid Sydsudans gräns. I gränssamhället Narus, mötte vi upp med Susanne, Raphael mfl som flygit från Juba. De hade även med sig alla mediciner och förband vi skulle ha på våra mottagningar.

Ompackning i Narus.

Åskådare.

Vi behövde lite mat innan vi skulle åka. Var hittar man en restaurang i Narus som kan föda 15 personer? Vi hittade ett litet ställe under några presenningar, maten lagades utanför.

Tvätta alltid händerna innan du äter!

Ett färggrannt tvålpulver.

Resans första get, lite bönor samt ett tunt bröd fick bli dagens lunch.(ISO 12.800) Mörkt var det.

En ung kvinna från Toposa-folket. Vänner med Nyangatom.

Kartan är hämtad från OCHA South Sudan, här fanns lite byar utmärkta på kartan. Vi skall nu lämna Narus och ta oss till Nanyangachor. (Följ den gröna vägen som går till höger). Efter Nanyangachor är det typ väglöst land. I Narus lämnar vi också mobiltäckning, internet mm.

Som ni ser ligger Lotimor nära Etiopiens gräns.

Vägen till Lotimor startar i Narus?

The road to Lotimor starts in Narus??

In this blogg I`ve described some background to our trip. Some about our church in Jonkoping and the  cooperation between SPC and us. Also some about the trip from Sweden to Lokichoggio, with delays etc. I hope you enjoy some of the photos.

Lite engelsk text för eventuella läsare som inte kan svenska.

Hoppas ni orkar följa med i kommande bloggar.

Önskar er alla en skön helg!

Daniel

Klingar julen svartvit?

Hej!

Har lite senare vanor än frugan. Passar ofta på att redigera lite bilder när hon lagt sig. Nu skall jag sova med men här är några bilder från en julkonsert i vår kyrka, det "Klingande Julkortet".

Nu släcker jag ljusen i granen hemma och lägger mig.

Sov gott!

Daniel

Alla vet inte hur man gör på Max

Hej!

Glad påsk till er alla!

Jag sitter på jobbet, har ett dygnspass denna långfredag. Just nu lite lugnt så då passar jag på att fixa lite med bilder och skriva denna blogg.

I lördags åkte jag och Jocke upp till Arlanda med två minibussar, vi skulle hämta lite folk  som vi skulle köra till Pingstkyrkan Jönköping. Här skall de medverka vid en påskkonferens i en vecka. Hela 40 personer från våra samarbetsländer(Armenien, Burundi, Burjatien, Etiopien, Rwanda, Sydsudan, Tadjikistan och Tanzania).

Hade preparerat bägge bussarna med två påsar med lördagsgodis(swedish tradition) lagt i lite surisar, salt och lakrits bland sötsakerna. Blev lyckat inga "sura" miner. När vi kom till Nyköping var det dags för lunch som vi beslöt ta på Max hamburgeri.

Max Nyköping.

Tänkte bjuda på svensk traditionell mat:), något som vi äter ofta(en del av oss i alla fall).

Blev en annorlunda upplevelse att guida våra vänner i allt hur man gjorde från att fylla på läsk, ketchup etc. Ingen av de hade ätit hamburgare och pommes innan på detta sättet. Vi skrattade tillsammans över situationen, minns hur jag fick hjälp när jag för första gången skulle äta Ugali i Tanzania eller Injera i Etiopien.

Etiopierna närmast, sedan burjatierna och längst bort de från Burundi och Rwanda.

Betyget på maten?

Very good! Thank you!

Det blev en bra inledning tyckte jag lördagsgodis och snabbmat! Typiskt svenskt?!

Daniel