Välkommen hit!

Hej!

Vi svenskar gillar inte när någon inte passar en avtalad tid, jag är en av dem. Jag som är en tidsoptimist som frun min säger. 

När jag var i Sydsudan för ett par år sedan skulle vi ha ett möte på ett ställe men blev kraftigt försenade. Det var inget som störde våra Sydsudanesiska vänner. De dansade och sjöng när vi kom, viftade med grenar och slog på trumman. Den här mannen visade med hela ansiktet att vi var välkomna...trots vi var över 2 timmar sena.

Välkomna!

Tänker mycket på dem i Morobo, Yei och på andra ställen i Sydsudan. Läser nästan dagligen hur människor mördas, våldtas, hungrar. Det är inget som det står något om i svenska tidningar men eländet är där ändå:(

Hur mår han...

Daniel

Äntligen så får jag bada i Nilen...eller?

Hej!

Mina bilder från Sydsudan börjar ta slut så det är dags att avsluta vistelsen för den här gången men inte utan ett besök på JCC och Nilen.

JCC=Juba Christian Center, en kyrka alltså. Vi lyckades hitta en plats i den fullsatta kyrkan, vi gick på gudstjänsten som tolkades till engelska.

Varmt och högljutt, har ingen ljudfil tyvärr.

Fullt ös!

Lunchen skulle intagas vid Nilens strand, något jag sett fram emot länge. Nästa gång vill jag åka båt på Nilen.

Vi var tvugna att lämna våra skjutvapen i bilen...jag plockade dock fram mitt i stället! På med mitt 400:a tele här ville jag fota lite fågel...men först Nilen.

 Det blev varken ett bad eller dricka trots det ser så ut. Medan vi väntade på maten gick jag omkring och fotade lite fågel så nu kommer en drös fågelbilder.

En liten Varan slank ner i vattnet.

Nilen är en viktig transportled för folket i Sydsudan. Med så fruktansvärt dåliga vägar är det inte fel att använda sig av floden, något som gjorts i tusentals år. Här en kotransport motströms.

Människor och varor på väg norrut.

En del får ta det lite lugnare, såg svettigt och jobbigt ut.

Det är väldigt strömt i floden, träd, grenar och en massa sjögräs flyter snabbt förbi.

En svensk drillsnäppa måtro?

På spaning efter lite mat.

Vi fick vår mat, pepparstek kommer jag ihåg att jag käkade, gott! Jag har haft en fantastisk tid i Sydsudan. Träffat på så många härliga människor, fått nya vänner och lärt mig så mycket. Hoppas återkomma framöver, just nu när jag skriver detta är några vänner på väg ner, de skall vara där i 6 månader...lite mer lönt än mina två veckor.

Let´s fly away!

På återseende!

Daniel

Streetphotos from Juba South Sudan

Hej!

Det första jag fick höra efter att jag blivit välkomnad till Sydsudan och Juba var:

"Ta inga kort! Inte här i stan, absolut inte på poliser och militärer!"

Det var tufft att höra när man är nördig fotograf och besöker ett nytt land. Nu följde jag det...för det mesta...i alla fall:)

Här kommer en drös bilder från mobilen...måste ha kommit åt funktionen av misstag.

En av huvudgatorna i stan. Av någon konstig anledning har lämnat en bit oasfalterad, man skulle kunna kalla det en väldigt lång vägbula.

Vattnet hämtas i Nilen och körs ut till olika bostadsområden.

Dessa flakmotorcyklar användes som taxi och för varutransporter. Importerade billigt från Kina.

En hel dag var militären ute och samlade in sopor, skräp över hela Juba. Militären måste sysselsättas, bidra till samhället. Tror inte de tyckte det var så kul.

Frihetsmonument i Juba. Knappt något folk och jag vågade inte fota där, fick bli ett från bilen.

Juba Swet, ett gym. Hade varit coolt att se hur det såg ut där inne.

Motorcykel taxi.

Här kommer det motorcyklar från alla håll. Antalet olyckor med motorcyklar är oerhört stort i Juba, många dör och många skadas svårt varje dag. Träffade på några offer på akuten men mer om det en annan gång.

Morgonrusningen.

Till vänster fängelset i Juba. Inget ställe ni vill vara på kan jag lova. Sverige har haft kriminalvårdare i Sydsudan för att utbilda och stötta dem så att fängelserna i landet skall bli bättre och humanare.

Live the tune...

Most trusted paint in South Sudan! Nu räcker det tyvärr inte bara med färg för att få landet på fötter...

Daniel

Universitetet i Juba

Hej!

Ett besök på universitetet stod på dagens dagordning. Grundat 1977, då i landet Sudan. Sedan 2005 har det i praktiken varit två skilda länder och sedan 2011 även på pappret.

Kom med här!

En del av bilderna är tagna med mobilen...en liten brasklapp för sämre kvalité. När landet delades, delades också resurserna på universitetet. Khartoum tog 80% och Juba fick nöja sig med 20% av böcker, datorer, instrument mm. Detta syntes helt klart på området.

Tyvärr verkar inte vi i väst brytt oss tillräckligt mycket om hur de har det här. Visserligen finns det föreläsare från andra länder här men inte många. Här skulle det behövas flera "vän universitet" från hela världen som vill göra en insats!!

En tur bland böckerna...mest från 70-80-talet, en del ännu äldre. Visst fanns det lite nyare böcker men inte mycket.

Vårdmänniska som jag är hittade jag något för mig...? Ett nummer från 2003, inget mer.

Här läser de till sjuksköterskor mm.

Hur är det vid fysik och kemisalarna?

Nu är vi i kemisalen, ser så ut i alla fall.

Okej, en fråga vad står HNO3 för?

Trivsam studiemiljö??

Det har inte varit mycket elever på mina bilder men det fanns det gott om. De som har råd skickar sina barn till Khartoum eller till Kampala i Uganda. Kvalitén är ännu inte så bra i Juba.

Högskolan i Jönköping har skickat flera studenter till Sydsudan på praktik och det har funkat kanon, just nu ligger det nere pga oroligheterna. Vad landet och universitetet behöver är kontakt med omvärlden inte isolering.

Daniel

Vilken stam tillhör du?

Hej!

Har ni fredagsmys?

Själv är jag "ensam" hemma...yngsta grabben(16år) är visserligen hemma men han spelar FIFA15 samtidigt chattar han med ett gäng kompisar om matcherna och vill inte veta av mig, äldsta grabben är på stan och frun är på bokmässan i Göteborg...

...men jag är inte bitter!

Vi drar oss tillbaka till Juba i Sydsudan en stund. Dagens blogg har två spår, ett dagsaktuellt.

David och två grannpojkar. David städar upp lite grann utanför tomten medan han borstar tänderna.

Johannes och jag är rätt sportiga av oss, vi gillar att träna så vi tog en löprunda i kvarteret där vi bodde, Gudele Juba.

Ingen asfaltslöpning utan sand, typ 30 grader varmt på kvällen.

Vi sprang inte ensamma...så fort vi passerade ett gäng barn sprang de skrattande med oss, hejade på oss, höll oss i handen. På varv två var det än mer barn, har inte sprungit Göteborgsvarvet men där som här hade vi en stor och hängiven publik. De äldre, "visare" männen satt bara och skakade på sina huvuden, skrattade och tyckte vi var tokiga! Springa när de är så varmt...

När vi sprungit stod vi och stretchade en stund, vi fick direkt sällskap och hade ett gäng killar som gjprde samma övningar som vi. De kunde engelska så vi pratade en del med varandra, om jobb, framtidsplaner mm. Något centralt, viktigt för dem var vilken stam man tillhörde.

"What is your tribe called"? Vilken stam tillhör ni? Vi berättade att vi kom från Småland, en väldigt bra stam i Sverige.

Nu började pojkarna prata arabiska med varandra, vi förstod inget men Mama Margareth, vår sydsudanesiska mamma satt på en stol och lyssnade på pojkarna och skrattade så att hon höll på att ramla av stolen. När pojkarna hade lämnat oss berättade hon vad de sagt.

De hade börjat diskutera vår hudfärg och vad som skulle hända med dem om de flög med oss hem till vår stam i Sverige. Skulle de bli lika bleka/vita som oss eller skulle de fortfarande vara mörka i hyn. Efter en stunds argumentering kom de överens om att...

...de fortfarande skulle vara mörkhyade. En kul berättelse, tur att Mama Margareth satt ute och hörde vad de sa!

På tal om att flyga så flyger vi till dagens händelse som också har med Sydsudan att göra.

Idag hade jag glädjen att få visa min arbetsplats för Sebit och Emmanuel under några timmar. De håller i ett utbildningsprojekt vi har i Sydsudan och är på besök i två veckor(inga bra bilder nu).

Efter en bra stund vid fikabordet(de har lärt sig ett viktigt ord...fika) och lite bildvisning tog vi ambulanserna.

Emmanuel kollar på sina värden, bra puls och saturation.

Nu är det Sebits tur, även här bra värden.

Läsplattan användes som kamera.

Just denna bilen var inte i tjänst så vi tog oss en sväng på sjukhusområdet och A6.

Jag vet hur ambulanserna och sjukvården ser ut i Sydsudan så de blev mäkta imponerade hur vi har det. Själv blev jag lite dämpad då jag tänkte på hur lång väg det är för dem innan de har något som kan jämföras med vår standard. Givetvis blir saker bättre i Sydsudan men det tar sådan tid och nu när det är oroligt i landet blir det knappast bättre:(

Efter åkturen tog vi en rundvandring på stationen där vårt gym gillades skarpt.

Ta i nu Emmanuel! Come on Emmanuel!

Lite crosstraining som avslutning.

Sebit och Emmanuel kommer jag att träffa några gånger till innan de åker hem och visst skall de få lite bilder med sig.

Ha nu en skön helg allihopa, jag skall få servera på ett bröllop i morgon/idag är det visst!

Daniel