Ögonblick
Nu kan hjälpen nå Lotimor Sydsudan!
Hej!
Nyligen hemkommen från senaste turen till Lotimor i Sydsudan vill jag bara ge en kort rapport. Blir förhoppningsvis mer inlägg framöver.
Jag har i flera inlägg här på FS berättat om ett arbete att få till en väg till ett mycket avlägset område i Sydsudan. Ni får gå tillbaka i bloggen för att uppdatera er. Kortfattat, området är bl.a. svårt drabbat av svält och WFP(World Food Program) har inte kunnat nå området med mat, utsäde mm. Efter vårt första besök i området mars 2017 har vi jobbat för att röja en väg(100 km) för lastbilar dit. Vi har stått för mat till byborna, och deras familjer och utrustning(pangas, enkla sågar mm). Eftersom vi lovat mat ville alla vara med, vilket vi inte riktigt hade förstått. Vi hade räknat med typ 400 personer från 2 byar, nu försedde vi ca 6000 personer med mat i drygt 1 år.
De har gjort ett enastående arbete, slitit hårt för att förbättra sina egna livsförhållanden och öppna upp för utveckling av regionen de bor i. De har själva bett om vägen och har nu själva börjat jobba på en fortsättning till Etiopien som ligger ett "stenkast" från Lotimor. De tillhör en stam, Nyangatom som finns på bägge sidorna av gränsen och är seminomader så de rör sig mycket mellan länderna. Nu några bilder från vägen:)
Sex meter bred väg, buskar, stora stenar, träd och rötter skulle bort. Vår utrustning räckte inte till alla så en del använde vassa stenar för att hugga ner träd och buskar.
Bengt Klingberg är en av initiativtagarna. Här spelar vi in en film om vägen. Kommer att lägga upp den när den är klar.
Nu åker vi till Lotimor:)
Det är fortfarande en tuff, jobbig väg men nu kan lastbilar ta sig fram, vilket var omöjligt förut. För oss med jeepar går resan till Lotimor mycket snabbare. Snitthastigheten på den "väg" vi använde innan var 7 km/h under långa sträckor.
Målet för resan/vägen Lotimor, enligt mig en otroligt vacker plats.
När vi efter att ha jobbat med sjukvård, brunnar och samhällsuppbyggande arbete lämnade området, mötte vi på hemvägen två lastbilar från WFP. En av dem var på väg till Lotimor!!
Känslan jag/vi känner går inte med ord att beskriva.
Vårt arbete i området kommer att fortsätta men nu kan vi i "bocka av" en punkt på listan.
Daniel
Hem till byn...Lotimor, Sydsudan
Hej!
Sitter uppe och ugglar, mitt i natten. Det är många bollar/tankar i luften just nu.
I morgon kväll är det planering för vår resa till Sydsudan. Om exakt 2 veckor bär det av igen. Målet är Lotimor, en liten by mitt ute i ingenstans i sydöstra Sydsudan, ett stenkast från Etiopien.
Vi har fyra nya i gruppen som inte varit där innan så vi har träffats några gånger nu för att lära känna varandra lite innan vi åker. Jag vet lite vad som väntar...
Tittar på lite foton, funderar lite på olika personer jag mött som jag hoppas få se igen, vilka sjukdomar vi skall möta, om det är mycket malaria fall mm.
Lite bilder.
Här sitter Magnus och ser ut över Lotimor med omnejd.
På väg ner till kliniken.
Senast var det Loriko, Josef och Anna samt Magnus och jag som jobbade på kliniken. Nu är vi några fler vilket känns bra.
Lorikos fru(glömt namnet).
Malaria test och behandling. I Lotimor hade 20% malaria, i Nanyangachor över 40%! Ett enormt gissel för befolkningen, ffa barnen.
Var det inte malaria så var övre luftvägsinflammationer vanliga te.x. lunginflammationer.
Akeno med sin dotter. Akeno var med i programmet som Korrespondenterna gjorde i höstas. Programmet heter "Att röja en väg".
Kolera en sjukdom som kan död på en människa på 2 timmar. Den här mannen hade klarat sig bra och var snart frisk igen.
Journalföring är viktigt, så även i Sydsudan. Här är den senaste...på en pinne. Pinnen fästs i taket inne i hyddan, så att journalen inte skall bli förstörd.
Vi fick vara med på ett möte med de ledande männen från alla byar runt omkring Lotimor. Lyssna och ta in deras tankar, önskningar mm. Han håller visst på mitt nya favoritlag i engelska ligan, Chelsea:)
Det här är en cool gubbe jag hoppas få träffa igen. Var har han hittat sina kläder?
Det som syns närmast är en sittpall, alla men bär på en. Kvinnorna hinner inte sitta och prata på sama sätt.
Det blev en lite spontan blogg ikväll, inte genomtänkt, blandade bilder.
God natt!
Daniel
Sydsudan nästa, tag plats!
Hej!
I morgon bitti reser ett gäng ner till Sydsudan för några veckors arbete med hälso och sjukvård.
Detta görs bl.a. i Lotimor, en liten by jag kommit att älska, ligger ett stenkast från Etiopien. Jag åker inte med nu men i september...då är jag med igen:)
Här kör Bengt på huvudvägen in Sydsudan från Kenya.
Det var mycket vatten i september, rapporterna jag fått till mig om läget nu säger att det är mycket mer vatten i området: Här en kort film> https://www.youtube.com/watch?v=cVpiUPTuTh4
Spelade in den med en Gopro kamera i bilen, 1,5 minuter lång.
För att se filmerna, markera länken höger klicka, öppna!
Vi har flera projekt i detta området bl.a försöker vi röja en väg, en väg som skall öppna upp möjligheterna för FN, WFP och andra biståndsorganisationer att nå området kring Lotimor. I höstas var SVT med och gjorde ett program till Korrespondenterna. Går att se på svtplay fram till söndag!
Programmet heter "Att röja en väg". Länk här nedan.
https://www.svtplay.se/video/15509885/korrespondenterna/korrespondenterna-sasong-19-avsnitt-2?info=visa&start=auto&tab=2017
Kolla gärna filmerna, ffa avsnittet från Korrespondenterna.
Lycka till mina vänner!
Daniel
Sjukvårdsteamet i Lotimor, Sydsudan
Hej!
Vill bara göra lite reklam för Korrespondenternas program, "Att bygga en väg". Programmet sändes redan i oktober men går att se på svtplay.
Här en bild på några av de medverkande
Ses bäst förstorad
Från höger Lorikos fru(glömt namnet), Loriko, undertecknad, Josef, Anna(TBA traditionell barnmorska) och Magnus.
Daniel
Resa med Korrespondenterna i Sydsudan del 2
Hej igen!
Nu fortsätter resan i Sydsudan. Vi har lämnat Kapoeta och är på väg mot Nanyangachor, en övernattning där och sedan den tuffa resan till Lotimor över en platå på över 2000 m höjd. På något som inte kan kallas väg.
En fin Abyssinan Roller med resesällskapet i bakgrunden.
Georg Echom visar vägen för Lena. Georg är MP(member of parlament) politiker, han är Nyangatom, tillhör alltså stammen som bor vid vårt mål Lotimor. En VIP för oss på många sätt.
Vid ett punkteringsstopp kollar Lena och Gert på kartan över området. Gert jobbade med Nyangatomfolket i Etiopien på 70-talet. När jag var i Lotimor i mars visade vi bilder på våra telefoner på Gert och Anita hans fru. Många mindes honom, blev oerhört glada. Självklart skulle Gert alias Atadogi som är hans Nyangatomnamn med på denna resan.
Det är mycket kor i området just nu pga regnen.
Finns det kor finns det kofösare, nästan alla med vapen för att skydda sig från andra stammars herdar.
Den gode herden
Vi har nu kommit till den enda vägskylten jag sett i Sydsudan, mitt ute i ingenstans visar den vägen till Lotimor.
Den enda bilden ni får se på mig:)
Fotostopp
Lite jobb också.
Vad är detta för något kan de kanske tänka.
Min bästa bild här
Det skymmer
Väl framme i Nanyangachor är det mörkt. Vi har varit på resande fot hela dagen. Vi behöver mat och vatten.
Vi hjälps åt alla, Lena fixar vatten till maten och den sk duschen.
Det blev Ugali, lite grönsaksröra och en rätt som kallas Daga. Daga är torkad småfisk, typ spigg. Luktar och smakar kraftigt. Proteinrikt men inte direkt gott i mitt tycke.
Vad Linda tyckte om Daga-fisken kan ni nästan ana:)
Nu börjar resan upp och ner för platån, snitthastigheten är 7 km/h, här några bilder på vägen...
Det här blir nog en bra kameravinkel
Våra chaufförer måste verkligen vara uppmärksamma, man måste köra över stenarna på rätt sätt annars är det punka. Denna väg sliter oerhört på däcken, en uppsättning kan kosta 20.000 kr.
Väl uppe på platån fick vi 2 punkteringar samtidigt, ingen i det steniga partiet:) troligen någon spetsig trädrot som orsakade punkteringarna. Lena passar på att intervjua några som nyfiket kommer fram till oss.
Batteribyte
Vi anländer till Lotimor innan mörkret, skönt.
Lotimor ligger väldigt fint. Här ett foto taget från en höjd bakom skolan där vi bodde.
De följande dagarna kunde jag inte följa Lena och Linda så mycket då de var ute och gjorde reportage medan jag och Magnus hade mottagning vid kliniken.
Här är i alla fall Josef som förekommer en del i programmet. Han förklarar för en pappa hur han skall ge medicinen till sitt barn som har malaria. Josef har inte varit i Tanzania utan den tröjan fick han i mars av mig.
Kvinnan på bild är den som följ i programmet. Josef förbereder lite Amoxicillin tror jag.
Lite bröstmjölk är aldrig fel för ett barn här ute.
Linda var alltid i farten, kameran i högsta hugg, även sent på kvällen. Gillade verkligen hennes bilder/film i programmet.
Kvällsmaten förbereds, Ugali, skulle gissa på en seg get eller höna till det.
Lite som att vara ute på hajk...men i en rätt farlig miljö. Utan rätt logistik, vatten mm så skulle det vara svårt att överleva här, i alla fall för en svensk som mig.
Älskar den här miljön, utsikten , värmen och folket här.
En kopp te som avslutning på maten. Efter det blir det en skön "dusch" ute i det fria nere vid pumpen. En helt otroligt skön upplevelse efter en dags hårt arbete.
Jag visar inte någon bild på det...
En kass bild på stjärnhimlen men tänk dig att stå och tvätta sig under denna stjärnhimmel, 25-30 grader varmt, getter bräker, åsnorna skriar och nattskärrorna spelar. Från byn kan man höra sång och glada skratt trots det tuffa hårda liv de har här ute.
Du kan få vara med och göra livet liite lättare genom att bidra till att vägen blir klar. Om du vill/kan sätt in en peng på Pg 290776-4 eller swisha till 1236672174 märk svält så går pengarna till vägbygget. (Vi som åkt hit betalar vår egen resa)
Kolla nu på programmet i kväll eller gå in på svtplay när du har tid.
https://www.svtplay.se/video/15509885/korrespondenterna/korrespondenterna-sasong-19-avsnitt-2?start=auto
Länk till programmet här ovan, markera och högerklicka så funkar det.
Nu dröjer det nog innan nästa blogg, skall till Tanzania tidigt i morgon bitti i 3 veckor.
Bor du i Jönköpingstrakten så har vi bildvisning ikväll och berättar om vår resa i Pingstkyrkan Jönköping kl 19. 00, sedan ser vi programmet ihop.
Hälsningar,
Daniel