Piskan i Naliel, Sydsudan

Hej!

När vi åker längs vägarna i Sydsudan passerar vi många byar och vid varje by finns det odlingar av sorghum(durra-växt). Vid varje fält brukar det finnas en lite högre plattform, ett slags vakttorn. Ofta ser man någon pojke i det. Uppgiften är främst att ha koll på att inga djur kommer och äter upp skörden. 

Dagens bilder är från Naliel, där vi stannade en natt på väg till Lotimor. Jag fick en liten stund över för en kvällspromenad, kameran med givetvis.

Pojken står och övar sin teknik med sin piska, helt omedveten av min närvaro.

Gillar den svartvita lite bättre.

Oops nu är jag upptäckt! 

Naliel består av flera små compound där en familj bor. En hydda per hustru. 

Vi slog läger. Vi använde jeeparna och drog linor mellan bilarna så att vi kunde fästa våra myggnät. Då området hyser mängder med skorpioner och ormar måste vi alla vara försiktiga och kolla bädden, skorna mm så att ingen skulle bli stungen. Första kvällen/natten dödade vi flera skorpioner. Inga ormar sågs denna gången:)

Vi somnade gott, njöt av stjärnhimlen och nattens alla ljud.

Daniel

Rent vatten är inte för alla...eller?

Hej!

Vi fortsätter min resa i Sydsudan. Kom hem för några veckor sedan. När vi besökte Mark i Naliel, Sydsudan fick vi vara med om något fantastiskt.

Vi fick se hur ett gäng brunnsborrare fick upp vatten, rent vatten! Det är inte lätt att hitta vatten, långt i från alla försök resulterar i att man får upp vatten. Ni skulle sett glädjen bland byborna!

Hemma i Sverige kan vi bara ta fram ett glas, öppna vattenkranen och så har vi rent, drickbart vatten...så är det inte överallt. Att få se hur vattnet kom upp var en mäktig upplevelse, att lite mer förstå betydelsen av dessa vattenpumpar tog tag i mig.

Underbart rent vatten!

Så här ser det ut på lite håll.

Naliel ligger i sydöstra Sydsudan och låg längs vår resväg till vårt mål, Lotimor. Vi sov över här en natt hos Mark Keeter, en kenyan som tillsammans med 3 andra familjer har ett stort hjärta för Sydsudan och håller på att bygga upp ett compound i Naliel. En vattenpump är en av investeringarna.

Här kommer vattnet!

Snabbt kom några fram och ville dricka av vattnet...hmm jag har ingen flaska, något kärl att samla upp vattnet men jag har ju stövlar på mig:)

Hoppas han sköljde ur smutsen i stöveln först.

Tacksamheten och glädjen var stor.

När de vuxna fått nog fick barnen smaka.

Att få en vattenpump till sin by/närområde är stort. Vattnet är oftast mycket rent, vilket ger mindre mag och diarrébesvär, tidsåtgången för att hämta vatten blir mycket mindre vilket kan göra att fler tjejer/kvinnor kan hinna med att gå i skolan(om det nu finns någon fungerande i närheten). Det är ju oftast så att det är kvinnorna/tjejerna som får hämta vatten.

Får du med detta "fotografen"? Den lille killen hade koll på mig.

Brunnsborrarna kom från Kapoeta, distriktshuvudstaden i området(en halv dags färd från Naliel) och då vi hörde att det fanns 2 vattenpumpar i området som var obrukbara bad vi dem om hjälp att fixa dem när de ändå var i området. En insamling bland oss betalade för detta.

Det kändes väldigt gott att kunna bidra att 2 vattenpumpar kom i bruk igen. Nu till jul kanske vi alla skulle skänka en slant till någon biståndsorganisation som borrar efter vatten? 

Ha nu en go vecka!

Daniel

Nu kan hjälpen nå Lotimor Sydsudan!

Hej!

Nyligen hemkommen från senaste turen till Lotimor i Sydsudan vill jag bara ge en kort rapport. Blir förhoppningsvis mer inlägg framöver.

Jag har i flera inlägg här på FS berättat om ett arbete att få till en väg till ett mycket avlägset område i Sydsudan. Ni får gå tillbaka i bloggen för att uppdatera er. Kortfattat, området är bl.a. svårt drabbat av svält och WFP(World Food Program) har inte kunnat nå området med mat, utsäde mm. Efter vårt första besök i området mars 2017 har vi jobbat för att röja en väg(100 km) för lastbilar dit. Vi har stått för mat till byborna, och deras familjer och utrustning(pangas, enkla sågar mm). Eftersom vi lovat mat ville alla vara med, vilket vi inte riktigt hade förstått. Vi hade räknat med typ 400 personer från 2 byar, nu försedde vi ca 6000 personer med mat i drygt 1 år.

De har gjort ett enastående arbete, slitit hårt för att förbättra sina egna livsförhållanden och öppna upp för utveckling av regionen de bor i. De har själva bett om vägen och har nu själva börjat jobba på en fortsättning till Etiopien som ligger ett "stenkast" från Lotimor. De tillhör en stam, Nyangatom som finns på bägge sidorna av gränsen och är seminomader så de rör sig mycket mellan länderna. Nu några bilder från vägen:)

Sex meter bred väg, buskar, stora stenar, träd och rötter skulle bort. Vår utrustning räckte inte till alla så en del använde vassa stenar för att hugga ner träd och buskar.

Bengt Klingberg är en av initiativtagarna. Här spelar vi in en film om vägen. Kommer att lägga upp den när den är klar.

Nu åker vi till Lotimor:)

Det är fortfarande en tuff, jobbig väg men nu kan lastbilar ta sig fram, vilket var omöjligt förut. För oss med jeepar går resan till Lotimor mycket snabbare. Snitthastigheten på den "väg" vi använde innan var 7 km/h under långa sträckor.

Målet för resan/vägen Lotimor, enligt mig en otroligt vacker plats. 

När vi efter att ha jobbat med sjukvård, brunnar och samhällsuppbyggande arbete lämnade området, mötte vi på hemvägen två lastbilar från WFP. En av dem var på väg till Lotimor!! 

Känslan jag/vi känner går inte med ord att beskriva. 

Vårt arbete i området kommer att fortsätta men nu kan vi i "bocka av" en punkt på listan.

Daniel

Resa med Korrespondenterna i Sydsudan del 2

Hej igen!

Nu fortsätter resan i Sydsudan. Vi har lämnat Kapoeta och är på väg mot Nanyangachor, en övernattning där och sedan den tuffa resan till Lotimor över en platå på över 2000 m höjd. På något som inte kan kallas väg.

En fin Abyssinan Roller med resesällskapet i bakgrunden.

Georg Echom visar vägen för Lena. Georg är MP(member of parlament) politiker, han är Nyangatom, tillhör alltså stammen som bor vid vårt mål Lotimor. En VIP för oss på många sätt.

Vid ett punkteringsstopp kollar Lena och Gert på kartan över området. Gert jobbade med Nyangatomfolket i Etiopien på 70-talet. När jag var i Lotimor i mars visade vi bilder på våra telefoner på Gert och Anita hans fru. Många mindes honom, blev oerhört glada. Självklart skulle Gert alias Atadogi som är hans Nyangatomnamn med på denna resan.

Det är mycket kor i området just nu pga regnen.

Finns det kor finns det kofösare, nästan alla med vapen för att skydda sig från andra stammars herdar.

Den gode herden

Vi har nu kommit till den enda vägskylten jag sett i Sydsudan, mitt ute i ingenstans visar den vägen till Lotimor.

Den enda bilden ni får se på mig:)

Fotostopp

Lite jobb också.

Vad är detta för något kan de kanske tänka.

Min bästa bild här

Det skymmer

Väl framme i Nanyangachor är det mörkt. Vi har varit på resande fot hela dagen. Vi behöver mat och vatten. 

Vi hjälps åt alla, Lena fixar vatten till maten och den sk duschen.

Det blev Ugali, lite grönsaksröra och en rätt som kallas Daga. Daga är torkad småfisk, typ spigg. Luktar och smakar kraftigt. Proteinrikt men inte direkt gott i mitt tycke. 

Vad Linda tyckte om Daga-fisken kan ni nästan ana:)

Nu börjar resan upp och ner för platån, snitthastigheten är 7 km/h, här några bilder på vägen...

Det här blir nog en bra kameravinkel

Våra chaufförer måste verkligen vara uppmärksamma, man måste köra över stenarna på rätt sätt annars är det punka. Denna väg sliter oerhört på däcken, en uppsättning kan kosta 20.000 kr.

Väl uppe på platån fick vi 2 punkteringar samtidigt, ingen i det steniga partiet:) troligen någon spetsig trädrot som orsakade punkteringarna. Lena passar på att intervjua några som nyfiket kommer fram till oss.

Batteribyte

Vi anländer till Lotimor innan mörkret, skönt.

Lotimor ligger väldigt fint. Här ett foto taget från en höjd bakom skolan där vi bodde.

De följande dagarna kunde jag inte följa Lena och Linda så mycket då de var ute och gjorde reportage medan jag och Magnus hade mottagning vid kliniken.

Här är i alla fall Josef som förekommer en del i programmet. Han förklarar för en pappa hur han skall ge medicinen till sitt barn som har malaria. Josef har inte varit i Tanzania utan den tröjan fick han i mars av mig.

Kvinnan på bild är den som följ i programmet. Josef förbereder lite Amoxicillin tror jag.

Lite bröstmjölk är aldrig fel för ett barn här ute.

Linda var alltid i farten, kameran i högsta hugg, även sent på kvällen. Gillade verkligen hennes bilder/film i programmet.

Kvällsmaten förbereds, Ugali, skulle gissa på en seg get eller höna till det.

Lite som att vara ute på hajk...men i en rätt farlig miljö. Utan rätt logistik, vatten mm så skulle det vara svårt att överleva här, i alla fall för en svensk som mig.

Älskar den här miljön, utsikten , värmen och folket här.

En kopp te som avslutning på maten. Efter det blir det en skön "dusch" ute i det fria nere vid pumpen. En helt otroligt skön upplevelse efter en dags hårt arbete.

Jag visar inte någon bild på det...

En kass bild på stjärnhimlen men tänk dig att stå och tvätta sig under denna stjärnhimmel, 25-30 grader varmt, getter bräker, åsnorna skriar och nattskärrorna spelar. Från byn kan man höra sång och glada skratt trots det tuffa hårda liv de har här ute.

Du kan få vara med och göra livet liite lättare genom att bidra till att vägen blir klar. Om du vill/kan sätt in en peng på Pg 290776-4 eller swisha till 1236672174 märk svält så går pengarna till vägbygget. (Vi som åkt hit betalar vår egen resa)

Kolla nu på programmet i kväll eller gå in på svtplay när du har tid.

https://www.svtplay.se/video/15509885/korrespondenterna/korrespondenterna-sasong-19-avsnitt-2?start=auto

Länk till programmet här ovan, markera och högerklicka så funkar det.

Nu dröjer det nog innan nästa blogg, skall till Tanzania tidigt i morgon bitti i 3 veckor. 

Bor du i Jönköpingstrakten så har vi bildvisning ikväll och berättar om vår resa i Pingstkyrkan Jönköping kl 19. 00, sedan ser vi programmet ihop.

Hälsningar,

Daniel

På resa med Korrespondenterna i Sydsudan!

Hej!

Har i några bloggar redan flaggat för ett teveprogram om Sydsudan, gjort av Korrespondenterna på Sveriges television.

Ikväll sänds programmet. Det finns redan på svtplay så jag har tittat på det en gång. Tycker att de gjort ett bra program, imponerad att få ihop ett program på 29 minuter. Lena och Linda har timmar av material, krävs känsla för att få med rätt sekvenser av allt material.

Korrespondenterna har på omvägar hört om vårt (Pingstkyrkan i Jönköping) projekt. Vi röjer en 10 mil lång väg för att FN, WFP andra skall kunna nå en by/område kring Lotimor med mat/nödhjälp då området är drabbat av svält.

Vi/de har under våren röjt 7 mil väg, som betalning har byborna fått mat till sig och sin familj, vi har även stått för utrustning. Vi har försörjt ca 8.000 personer fram tills nu, detta med frivilliga gåvor och stöd av PMU(Pingstmissionens utvecklingssamarbete).

Undrar om de (Lena o Linda) själva någon gång varit så påpassade/fotograferade som under den här resan, undertecknad är ju en rejäl fotonörd och inte kunde jag låta bli att fota lite...

Så i bloggen idag blir det mycket bilder på dem:)

Vi reser in i Sydsudan via norra Kenya, vi träffades i Lockichoggio och efter att de fått i sig lite mat åker vi norrut. Det har regnat rejält så den sista biten innan Sydsudan var rätt besvärlig minst sagt.

Vi åker alltså inte i en flod, detta är huvudvägen in i Sydsudan!

Detta blir bra teve var deras reaktion:)

Gränsposteringen syns i bakgrunden. Bengt har varit där och lämnat lite grejer mm. Vår jeep fastnade så han var tvungen att komma tillbaka för att dra loss oss. Ännu mer bra bilder för teveteamet.

Mina fötter, fick bråttom att lyfta upp kameraväskan.

Efter att ha fått lite bra bilder är det dags att köra Lena, Linda och Niclas in i Sydsudan.

Vår bil fastnade, vi fick hjälp av Bengt att komma upp på lite fastare mark, där vi upptäckte att vi också hade en punktering. Inte lätt att få fäste för domkraften i denna sörjan, vi blev liite skitiga.

Precis efter vi kommit loss och in i Sydsudan öppnade sig skyn igen och regnet bara vräkte ner, tur att vi var loss.

Målet för dagens resa var egentligen Kapoeta, distriktshuvudstaden i området, dit hann vi inte pga vägproblemen. Att åka i mörkret är inget alternativ, vi fick sova på ett katolskt gästhem, tack o lov fanns det vatten så vi kunde bli rena.

En kopp te/kaffe och en chapati blev det till frukost.

Regnet har gjort att det grönskar, snart är vi i Kapoeta. I Kapoeta skall vi träffa guvenören, hälsoministern, World food program mm.

Alla tillstånd skall fixas, vi i sjukvårdsteamet skall också hämta våra beställda mediciner.

Hälsoministerns kontor, hon har 2 anställda. Hon tjänar typ 100 dollar i månaden.

Linda Hörnqvist fotografen filmar den största ambulans jag sett. I den fanns 3 britsar, inget annat, bara en massa skräp. Gör ont i mitt ambulanshjärta.

Vi är nu hos World food program, de lovar att leverera mat till Lotimor när vi väl fått färdigt vägen. Det är ca 3 mil kvar, bör vara klart inom 1-2 månader om vi bara får in liite mer pengar.

Lena Scherman intervjuar Bengt Klingberg utanför WFP i Kapoeta.

Vi avslutar med ett möte hos guvenören.

En rapport till Sverige innan vi drar mot Nanyangachor.

Linda.

En fikapaus i skuggan av ett träd. Vi är nu på väg mot Nanyangachor, övernatta där sedan drar vi till slutmålet Lotimor. Jag pausar här, gör 2 bloggar om Korrespondenterna. Det blir för långt annars.

https://www.svtplay.se/video/15509885/korrespondenterna/korrespondenterna-sasong-19-avsnitt-2?start=auto

Här ovan en länk till avsnittet. Markera och högerklicka så funkar länken eller gå in på svtplay sök Korrespondenterna.

Vill du vara med att stödja projektet kan du sätta in lite pengar på Pg 290776-4 eller swisha till 1236672174. Märk med svält, alla pengarna går till projektet. Vi som varit med på resan och kommande resor betalar själva för resorna.

Ses snart igen!

Daniel