Ett bildspel för fågelskådare om Sydsudan??

Hej!

Om en månad skall jag, om inte pandemin sätter käppar i hjulet visa bilder igen från Sydsudan. Detta på en fågelklubbs årsmöte. Har förklarat att jag inte har så mycket fågelbilder från mina resor där, då syftet varit ett helt annat. 

De får allt nöja sig med några få men får se en hel del annat som berör, hoppas jag.

En brun glada, den vanligaste rovfågeln i världen sägs det

Målet på resorna har ofta varit Lotimor, en liten by mitt ute i ingenstans

Vägen dit kan vara svår

På väg in i Sydsudan från Kenya

Jag hann ta upp kameraväskan:)

Vägvisare är bra att ha, enda vägskylten jag sett i Sydsudan

En del spännande möten blir det med, han nöjde sig med en flaska vatten

Vid en liten paus hann jag se denna blåkråka

En slags tofsvipa

Blir en del det dagliga livet i byarna, här något sällsynt. En man som hämtar vatten, jag har aldrig sett det någon mer gång

En del om vårt hälsoarbete lär det bli

Ledsen men trygg i mammas famn

Testkittet för malaria liknar våra snabbtest för Covid-19. Pratade med en av våra lärare i Lotimor innan jul(jullov och hemma i Kenya). De hade inte hört talas om Covid 19 innan vi berättade om det för dem. Inga fall av corona i Lotimor eller i hans by i norra Kenya(Lokichoggio)

En del av personalen på "vårdcentralen"

Nu flyger vi vidare

Storyn om husvagnen måste vara med

Ja det var ett litet urval av fågelbilder. Det svåra blir att väva in de bilderna bland allt annat. När jag kollade igenom mina mappar från de olika resorna noterade jag att jag under senaste resan febr 2020 inte tog en endaste fågelbild

Go natt!

Daniel

Rent vatten är inte för alla...eller?

Hej!

Vi fortsätter min resa i Sydsudan. Kom hem för några veckor sedan. När vi besökte Mark i Naliel, Sydsudan fick vi vara med om något fantastiskt.

Vi fick se hur ett gäng brunnsborrare fick upp vatten, rent vatten! Det är inte lätt att hitta vatten, långt i från alla försök resulterar i att man får upp vatten. Ni skulle sett glädjen bland byborna!

Hemma i Sverige kan vi bara ta fram ett glas, öppna vattenkranen och så har vi rent, drickbart vatten...så är det inte överallt. Att få se hur vattnet kom upp var en mäktig upplevelse, att lite mer förstå betydelsen av dessa vattenpumpar tog tag i mig.

Underbart rent vatten!

Så här ser det ut på lite håll.

Naliel ligger i sydöstra Sydsudan och låg längs vår resväg till vårt mål, Lotimor. Vi sov över här en natt hos Mark Keeter, en kenyan som tillsammans med 3 andra familjer har ett stort hjärta för Sydsudan och håller på att bygga upp ett compound i Naliel. En vattenpump är en av investeringarna.

Här kommer vattnet!

Snabbt kom några fram och ville dricka av vattnet...hmm jag har ingen flaska, något kärl att samla upp vattnet men jag har ju stövlar på mig:)

Hoppas han sköljde ur smutsen i stöveln först.

Tacksamheten och glädjen var stor.

När de vuxna fått nog fick barnen smaka.

Att få en vattenpump till sin by/närområde är stort. Vattnet är oftast mycket rent, vilket ger mindre mag och diarrébesvär, tidsåtgången för att hämta vatten blir mycket mindre vilket kan göra att fler tjejer/kvinnor kan hinna med att gå i skolan(om det nu finns någon fungerande i närheten). Det är ju oftast så att det är kvinnorna/tjejerna som får hämta vatten.

Får du med detta "fotografen"? Den lille killen hade koll på mig.

Brunnsborrarna kom från Kapoeta, distriktshuvudstaden i området(en halv dags färd från Naliel) och då vi hörde att det fanns 2 vattenpumpar i området som var obrukbara bad vi dem om hjälp att fixa dem när de ändå var i området. En insamling bland oss betalade för detta.

Det kändes väldigt gott att kunna bidra att 2 vattenpumpar kom i bruk igen. Nu till jul kanske vi alla skulle skänka en slant till någon biståndsorganisation som borrar efter vatten? 

Ha nu en go vecka!

Daniel

Nu kan hjälpen nå Lotimor Sydsudan!

Hej!

Nyligen hemkommen från senaste turen till Lotimor i Sydsudan vill jag bara ge en kort rapport. Blir förhoppningsvis mer inlägg framöver.

Jag har i flera inlägg här på FS berättat om ett arbete att få till en väg till ett mycket avlägset område i Sydsudan. Ni får gå tillbaka i bloggen för att uppdatera er. Kortfattat, området är bl.a. svårt drabbat av svält och WFP(World Food Program) har inte kunnat nå området med mat, utsäde mm. Efter vårt första besök i området mars 2017 har vi jobbat för att röja en väg(100 km) för lastbilar dit. Vi har stått för mat till byborna, och deras familjer och utrustning(pangas, enkla sågar mm). Eftersom vi lovat mat ville alla vara med, vilket vi inte riktigt hade förstått. Vi hade räknat med typ 400 personer från 2 byar, nu försedde vi ca 6000 personer med mat i drygt 1 år.

De har gjort ett enastående arbete, slitit hårt för att förbättra sina egna livsförhållanden och öppna upp för utveckling av regionen de bor i. De har själva bett om vägen och har nu själva börjat jobba på en fortsättning till Etiopien som ligger ett "stenkast" från Lotimor. De tillhör en stam, Nyangatom som finns på bägge sidorna av gränsen och är seminomader så de rör sig mycket mellan länderna. Nu några bilder från vägen:)

Sex meter bred väg, buskar, stora stenar, träd och rötter skulle bort. Vår utrustning räckte inte till alla så en del använde vassa stenar för att hugga ner träd och buskar.

Bengt Klingberg är en av initiativtagarna. Här spelar vi in en film om vägen. Kommer att lägga upp den när den är klar.

Nu åker vi till Lotimor:)

Det är fortfarande en tuff, jobbig väg men nu kan lastbilar ta sig fram, vilket var omöjligt förut. För oss med jeepar går resan till Lotimor mycket snabbare. Snitthastigheten på den "väg" vi använde innan var 7 km/h under långa sträckor.

Målet för resan/vägen Lotimor, enligt mig en otroligt vacker plats. 

När vi efter att ha jobbat med sjukvård, brunnar och samhällsuppbyggande arbete lämnade området, mötte vi på hemvägen två lastbilar från WFP. En av dem var på väg till Lotimor!! 

Känslan jag/vi känner går inte med ord att beskriva. 

Vårt arbete i området kommer att fortsätta men nu kan vi i "bocka av" en punkt på listan.

Daniel

Nu finns det mer hopp för Lotimor med omnejd! Den nya vägen är klar:)

Hej på er!

Inte varit så aktiv på FS och med att blogga på länge. Har fått prioritera bort det ett tag tyvärr.

Ni som följt mig lite grann vet att jag varit i Sydsudan några gånger förra året. Vi jobbade i sydöstra delen av landet nära gränsen till Etiopien.

Jag var en del i ett sjukvårdsteam som vår församling, Pingstkyrkan i Jönköping skickade ut. Mer om detta och hur vi jobbade finns i flera bloggar här på FS.

En kort sammanfattning: När vi skulle lämna området i mars 2017 var de boende i Lotimor med omnejd helt desperata. De var helt utan mat, torka mm hade gjort att människorna svalt i området. De vädjade om hjälp. Vi lovade göra ett försök.

Så fort vi kom till "civilisationen", distriktshuvudstaden för området(Kapoeta) besökte vi en massa myndigheter och FN-organ och vädjade om hjälp för Lotimor. Svaret var...det går inte att ta sig dit, vi kan inte hjälpa dem(World Food Program). Det finns ingen farbar väg...

Bild från den "gamla vägen".

Finns det ingen farbar väg får vi väl göra en blev vår lösning. Tillsammans med bybor, några lokala politiker gjorde vi upp en plan. Vi(församlingen i Jönköping) lovar att stå mat och utrustning till de som jobbade(samt familjer) med vägen(vi tänkte oss 400 personer från 2 byar), byborna skulle alltså stå för arbetare och säkerheten. Det var 100 km väg som skulle röjas mellan dessa två byarna, detta skulle öppna upp möjligheterna för olika FN-organ att skicka in hjälp med lastbilar vid framtida svältkatastrofer.

Väl hemma i mars 2017, startade vi upp insamlingar i kyrkan, nätet, via konserter mm. En biståndsorganisation PMU lovade att dubbla det vi samlade in. I september följde 2 reportrar från SVT med och gjorde ett program för Korrespondenterna, programmet hette "Att röja en väg". Går tyvärr inte att se längre. När de var med hade 70 km röjts av vägen. 

Bild som jag tog från en kulle i september 2017 när 70 km väg var klar. 

För några veckor sedan fick vi ett meddelande, vägen är klar! Nu finns det en 6 meter bred väg som når ända till Lotimor. Nu kan man nå området med lastbilar. Vägen har röjts för hand, machetes, med stenar, yxor av byborna. Det blev inga 400 som jobbade, när vi hade gått ut med att alla skulle få mat om de jobbade ville i stort sett alla vara med, vi har nog försörjt 6-8000 människor med mat i nästan ett år.

Här kommer nu 2 korta filmer, en om hur vi tog oss dit innan vägen var klar(upp på en platå på 2000 meter höjd med en snitthastighet på 7 km/h), den andra visar hur delar av den nya vägen ser ut, fotad med en drönare. Här kan man under torrperioden köra i 60-80 km/h om man nu vill det. Viktigast dock att lastbilarna klarar vägen.

Kolla gärna bägge filmerna. Om en månad den 6:e september åker jag ner igen. Skall bli så kul att få åka på den nya vägen och att få möta mina vänner i Lotimor.

https://www.youtube.com/watch?v=uV0NL6hi1VY&t=5s <FILM om den gamla vägen

https://www.youtube.com/watch?v=sqTTP-8apzU&feature=youtu.be < FILM om den nya vägen

Ursäkta ett långt inlägg. Markera länkarna och högerklicka, välj sedan öppna så går det att se filmerna.

Hälsningar,

Daniel

I morgon blir det nervöst...

Hej!

Ja i morgon eftermiddag skall jag försöka berätta lite om mina upplevelser i Sydsudan förra året. Det blir på en sk "60+"-träff i en kyrka i Hovslätt, Jönköping där jag bor.

Det kommer kanske inte så mycket folk men känns lite pirrigt ändå. Var nere i kyrkan ikväll för att kolla att ljud och bild var ok. Hade räknat med 10 minuter, tog 1,5 timme innan vi löst allt strul.

Dåligt genrep blir ett bra...?

Svårt att välja ut rätt bilder så man får en någorlunda "röd tråd" i bild och i vad man skall säga. 

Här 2 bilder som kommer att vara med. Förstora så blir de bäst.

Marie undrar nog vem hon skall börja undersöka:)

Första gången de ser en fotboll! Jag och Josef(han med bollen) fick visa vad man kan göra med en fotboll. Tog inte lång stund dock innan gårdsplanen var full av skrattande barn.

Kanske bäst att skriva var jag är. Stället heter Lotimor, ligger så långt österut du kan komma i södra Sydsudan, intill Etiopien.

Ha de!

Daniel