I en annan tid, i en annan del av världen...

Hej!

Hoppas ni alla mår bra! 

Jag är ok, chillar lite vid datorn efter ett dygns ambulanstjänst. Tänker på tiden innan Covid-19, på vad jag/man gjorde och hur man/vi gjorde saker.

Redigerat lite bilder från Sydsudan igår, så naturligt går tankarna dit också. Läser på nätet om hur Covid-19 också drabbat landet, läser om dödsskjutningar i Kapoeta, staden jag var i nu senast. Regnet bara öser ner där nere, gräshopporna äter upp den gröda som kan finnas. Ja listan kan göras lång på utmaningar mina vänner möter var dag.

Igår blev det lite bilder från sjukhuset i stan, här kommer de i svartvitt.

Alla får betala 10 SSP(Sydsudanesiska pund)detta är mindre än 1 krona. Pengarna används för att odla grönsaker som sedan används till mat för patienterna.

Abraham bearbetar jorden för att kunna så. Allt arbete gjordes för hand med som synes ganska dåliga redskap.

Abrahams son hjälper till med bevattningen.

Förmannen 

Mormor med ett av sina barnbarn registreras inför mottagningsbesöket.

Satiro, en clinical officer var den som behandlade patienterna. En clinical officer har sex års vårdutbildning och är ett mellanting mellan läkare och sjuksköterska. Det var lite svårt att sitta med och se hur 24 av 26 patienter fick antibiotika när kanske bara ca 5-6 egentligen hade symtom som motiverade den behandlingen. Det var inte bättre med vilka som fick malaria behandling, 20 av 26 fick det, trots att flertalet hade negativt malariatest!

Vi hade bra diskussioner men han köpte inte mina argument för att vara lite mer sparsam med dessa behandlingar trots han gick emot sin egen regions riktlinjer. 

Idag är Marie med och följer arbetet med patienterna.

Joakim vår infektionsläkare i samspråk med sjuksköterskan som hade ansvaret på den enda avdelningen för vuxna patienter.

På apoteket.

Allt skrivs ner för hand, namn, kön, ålder, symtom, diagnos och given behandling. Det känns som om det är lång tid kvar innan digitaliseringen når hit.

Väntan här med. Ett besök på den öppna "outdoor" mottagningen tar flera timmar. Man får vänta på att registrera sig, på vårdgivaren, på eventuell provtagning, svaret och sedan vårdgivaren igen och till sist vid apoteket.

Äntligen, kanske den här kvinnan tänker. Nu skall jag få min medicin. Apotekaren förklarar hur patienten skall ta sin medicin. Att lämna ut skriftlig information är oftast inte lönt då över 90% av kvinnorna i området är analfabeter.

I nästa blogg skall jag berätta vad jag/vi sysslade med i Kapoeta med omnejd denna gången. Detta var femte gången jag var i Sydsudan.

Önskar er en go helg och håll er friska!

Daniel

2020-06-12 13:41   pdahlen

👍för ert arbete

Besvara

Svar från Daniel Steen 2020-06-21 22:56

Tack tack.

Daniel

Svara

2020-06-12 14:33   Jan Olof Härnström

Starkt och mycket intressant med högklassiga svartvita bilder.
Tack för ett viktigt blogginlägg med hög kvalitet.
MVH Janne

Besvara

Svar från Daniel Steen 2020-06-21 22:57

Tack för din fina kommentar!

Hoppas återkomma snart med mer bilder från Kapoeta.

Daniel

Svara

2020-06-12 18:01   jerrysoderberg

Jättefina bilder./Jerry

Besvara

Svar från Daniel Steen 2020-06-21 22:57

Tack Jerry!

Daniel

Svara

2020-06-12 18:30   mombasa

Ett väldigt fint fotoreportage. Och ett angeläget ämne. Det som slår mig, om man nu ska prata foto, är det lågmälda och sakliga tilltalet. Nåt som börjar bli en bristvara, även inom seriös fotografi där dramatikförhöjande efterbearbetning blir mer och mer vanlig. Sånt kan göras med finess men ofta dras det lite för mycket i spakarna. I det här reportaget syns det mig som att det är ”straight photography” som gäller. Tack för det, och det ni gör där nere.
/Gunnar S

Besvara

Svar från Daniel Steen 2020-06-21 23:00

Tack så mycket för din kommentar!

Är för okunnig i det där med att dra i spakar etc. Visst vill man ens bilder skall beröra andra, väcka tankar, ofta passar svartvitt då.

Daniel

Svara