Sommarkvartett

För en frilansare är semester att inte ha några jobb inbokade under en längre period. Innebar att min semester varade i nästan två månader, vilket gav tid till flera fotoutflykter.

Som sig bör när jag åker iväg för att fota så står sport på menyn. Under en knapp vecka hann jag med att fota tre SM-tävlingar, i så varierande idrotter som mountainbike, fallskärm och rodd.

Erfarenheten från rodden är att det är ganska långa avstånd och extendern var nödvändig (ger mig upp till 400 mm). Fotopositionen snett bakom mållinjen var ok men de bästa bilderna tas helt klart från följebåt. Räddningen för att få lite variation i bilderna var att starten gick precis under en bilbro, vilken gav ett juste fågelperspektiv. Bilderna därifrån blev mer estetiska med alla paddlar och vattenvirvlar.

Nästa SM-tävling avgjordes i Slottskogen i Göteborg. Under fyra dagar hölls SM i mountainbike, och jag var där när sprinten avgjordes.

I motsats till rodden kunde jag komma riktigt nära cyklisterna. Inga problem att lägga kameran på backen bara halvmetern från däcken. Den korta banan gav många fotopositioner på kort tid. Att cyklisterna dessutom körde två varv gav möjlighet att förändra fotot inför nästa passage. Nackdelen var den mörka skogen, full av skuggor. Speciellt ur grodperspektivet blev ansikten ganska mörka. Blixt säger en del. Skulle aldrig drömma om att sätta en blixt i ansiktet på en idrottsutövare under tävling.

Vidare till Vårgårda och en riktigt svårfotad sport - fallskärm.

Givetvis bör fotografen hänga i luften tillsammans med hopparna för att få bra bilder. En gren i hoppningen blev dock räddningen för en fotograf med fötterna på jorden.

I precision handlar det om att landa så nära mitten av en tryckkänslig matta som möjligt. Ingen vidare action men ändå tighta bilder. Luftfärd får det bli nästa gång.

Några veckor senare var jag åter i Vårgårda. Damernas linjelopp i Open de Suede. Den årliga cykeltävlingen på västgötsk mark. Kul att Emma Johansson (och Emilia Fahlin) deltog. Alltid roligare att kunna fånga idrottare på bild som gemene man känner igen. Marianne Vos prestationer i all ära, men vem kan peka ut henne?

Försökte mig på samma perspektiv som under mountainbiketävlingen. Dock uppfattade jag det som att några cyklister skrek på mig när klungan svepte förbi. Är cyklisterna så lättstörda? Satt ändå en meter in på trottoaren med kameran i backen. Inte en chans att en cyklist kunde nå mig där. Då hade de först behövt ramma kantstenen. Flyttade ändå en halvmeter till från banan innan klungan körde förbi i nästa varv. Upptäckte då att det skriks en del mellan cyklisterna, så kanske var det egen osäkerhet på positionen som gjorde att jag trodde mig bli kritiserad.

Fanns många möjligheter till olika positioner även under denna tävling. Tretton varv på en bana som går igenom centrala Vårgårda, genom villakvarter och en bit ut på landsvägen ger publiken och fotograferna många chanser att se cyklisterna.

Numera uppe i 37 sporter av de 100 jag jagar. En bit kvar men över en tredjedel avklarade och framförallt en siffra som ger mersmak. Testa att räkna upp 37 sporter, nu =)