Sport med mera
SM-veckan dag 1
Första dagen av två i Halmstad är avklarad. Sex tilltänkta sporter blev fyra. Ödets ironi såg till att det blåste för mycket för fallskärmshopparna, och för lite för vindsurfarna.
Båda ovanstående idrotter höll till på Tylösand men jag började min dag på Söndrums IP. Schemat utlovade Ultimate. Schemat var dock fel och frisbeegrenen avgörs enbart under lördagen. Surt eftersom jag hade kunnat stanna i sängen i ytterligare en timma om jag vetat om det innan. Nu fick jag istället invänta Rugbyns först match klockan 10.20. En sport som kanske inte är så svårfotad men det är ofta lite för långa avstånd för min 70-200. Valde att sätta extendern på sitt första riktiga prov. Lite ”luddigare” blir ju bilderna med en två gångers extender men att döma av kamerans skärm så funkade det helt ok.
Efter fem matcher, fyra herr och en dam, kände jag att det var dags att röra på mig. Åkte ut till Tylösand och fick uppleva ingressens ironi. Visste iofs att fallskärmshopparna inte skulle hoppa men trodde aldrig att vindsurfarna var så kräsna.
Vände istället in till centrum för att bevaka några drabbningar kanotpolo. Drabbning är verkligen rätt ord. Det smäller rejält och några gånger tror jag att ett drunkningstillbud var nära förestående. Alla utövare är nämligen inte lika duktiga på att vända sin kapsejsade båt på rätt köl.
Efter två matcher visade det sig att vindarna tilltagit på Tylösand så det blev att fara tillbaka. Jag har tidigare filmat segling från följebåt och det korta avståndet är att föredra. Från stranden gick det inte att få några höjdarbilder.
Dagen avslutades inne i centrum med Extreme Enduro. Tänk dig en liten motocrossbana, fast inte bara med hopp och kurvor. Istället även med stockar och diken fyllda med sten eller vedklabbar. Snabbt, kompakt och publikvänligt. Att döma av åkarnas kommentarer är det även en rolig disciplin att utöva. Sådana här fjanterier trodde jag dock att vi hade lagt bakom oss i Sverige;
I morgon har jag planerat att följa ultimate, dragkamp, simning, orienteringsskytte, militär femkamp, submission wrestling och möjligen squash. Återstår att se om schemat håller.
Ytterligare några smakprov (utan motorsportens kvinnosyn)
SM-veckan bokad
SVT slarvade bort mina arbetsdagar under SM-veckan. Det får bli två dagars stillbildsfoto istället.
Var bokad för sex dagars arbete under SVT-flagg på SM-veckan. När jag i förra veckan frågade efter någon form av schema för de produktioner jag skulle ansvara för visade det sig att webbsändningarna från de mindre idrotterna inte längre fanns med i budget. Tack för den. I dag fick jag ändå erbjudande om tre dagars jobb som fotored. Hade dock redan hunnit planera in två dagars privat orgie i sportfoto, så det fick tyvärr bli nej till sent jobb.
På två dagar har jag som mål att hinna fota tretton sporter. Eller mål och mål. Schemat visar att jag bör hinna lägga några timmar på varje plats och ändå täcka in tretton sporter. Allt från fallskärm till casting och vidare till submission wrestling och extreme trial.
Det är grymt roligt att producera tv under SM-veckan, men jag tror att två dagars fotande blir precis lika kul.
En sport som skulle passa mig
Håller ett bra tempo i fotandet för tillfället. I helgen lyckades jag föreviga ännu en sport av det lite mer undanskymda slaget - bågskyttets disciplin 3D.
Måste säga att tävlingsformen hade passat mig som handsken. Grenen är naturnära och okomplicerad, och bygger på koncentration och individens skicklighet. Målet är att träffa gummimodeller av djur i naturlig storlek. Djurens storlek varierar från bäver till björn.
Fotomässigt finns som i alla skyttegrenar en stor svårighet och det är givetvis att det varken är säkert eller tillåtet att fota i skottlinjen. Därav tvingas man fota från sidan men så länge skyttens ögon syns så blir närvaron ganska bra ändå.
Fler bilder finns i portfolion.
Att fota rakt upp i taket
I helgen var turen kommen till Trampolin i min jakt på alla udda och underbara sporter.
Tävlingen arrangerades i Herrljunga och Frivolten Cup, som den heter, är en riktig stortävling. Årets upplaga lockade tävlande från ett tiotal Europeiska nationer och dessutom från Argentina, Canada och USA. De sistnämnda kom med sin landslagstrupp och deras resultat gällde för kval till VM. Således ingen dussintävling för de närmast sörjande. En stor nation fattades dock. Världsledande Kina. Enligt arrangören måste taket höjas för att kineserna ska kunna delta.
Efter att ha frågat var jag fick vara och fota och var jag inte borde befinna mig (svaret blev "inte under trampolinen") började jag med att jaga bilder från sidan av trampolinerna. En trevlig vinkel som fångade gymnasten på ett bra sätt men dessvärre även en vinkel som innebar skott rakt in i lysrören. Ganska snart insåg jag att en annan vinkel var nödvändig.
Sällade mig istället till åskådarna och tog plats högst upp på den ganska låga läktaren. Lite längre ifrån hopparna men en bättre vinkel sett till störande ljus. Dessutom kunde jag täcka in golvets alla fyra trampoliner från min upphöjda position.
Slutresultatet blev helt ok men Trampolin är en av de svåraste sporterna jag fotat hittills. Vad gäller komiska situationer placerar sig dock sporten högt. På åtskilliga bilder måste man titta två gånger för att inse att gymnasten befinner sig en bit under trampolinens kant, och på väg upp igen.
Men det är ju främst höjden på hoppen som imponerar i denna sport.
Fler bilder från tävlingen kan beskådas i min portfolio.
Är hundkapp en sport?
Besökte den lokala hundkappsbanan igår. Verkligen imponerande djur. Tränade av människan och ett tävlingsmoment som är människans påfund. Att jaga tygtrasan som far runt banan är dock ren instinkt för hundarna och frågan är om det kan kallas för sport?
Det enkla svaret är nej. Hundkapp finns inte med som en gren inom hundsport och är således inget som RF sanktionerar. Ändå har hundkappen så många element som vi i andra sammanhang utan tvekan sammankopplar med sport - fart, styrka, uthållighet med mera. Den stora skillnaden är att under själva loppet är den mänskliga påverkan noll och ingenting. Hundarna jagar haren på ren instinkt. Den som slår haren får äta sig mätt.
Vad tycker ni. Kan hundkapp betecknas som sport?
Nu var det trots ovanstående inte för de filosofiska spörsmålen som jag valde att besöka hundkapplöpningsbanan. Kameran skulle givetvis få jobba. Hade en föreställning om att det skulle gå att fånga många bilder men kamp, fart, stirrande ögon och öppna käftar. Visade sig att jag hade helt rätt i mitt antagande och jag kan bara rekommendera en utflykt till närmsta kapplöpningsbana.