En sport skapad för foto

I går kunde jag lägga en av mina favoritsporter till skaran av fotade idrotter. Amerikansk fotboll blev nummer femton.

Har gillat Amerikansk Fotboll ända sedan TV3 visade magasinet NFL Touchdown (?) under tidigt 90-tal. På senare år är det nog framförallt likheterna med handboll som intresserar mig. Tydliga taktiska strategier. Klara avtal mellan två eller flera spelare och utpräglad anfalls- och försvarstaktik. Tillkommer gör det fysiska spelet där det ges och tas utan något direkt gnäll.

Efter matchen mellan Göteborg Marwels och Karlskoga Wolves i division 1 kan jag konstatera att sporten numera även tillhör mina fotofavoriter. Inte bara för de tuffa situationer med mycket folk inblandade, utan även för den estetik som faktisk finns i sporten. Matchkläderna är inte dränkta i reklambudskap och hjälmarna är trots sin storlek tilltalande. Speciellt med en snygg klubblogga på sidan. Det lär bli fler besök på Backavallen och sporten rekomenderas varmt till andra sportfotografer.

En annan lärdom jag drog vid sidan av planen är att de gummikulor som ligger på konstgräset gärna letar sig utanför mattan. I kombination med asfalt blir resultatet värre än rullgrus. Några snabba steg i sidled för bättre vinkel gav omgående liggande ställning. Lyckligtvis var sinnesnärvaron så pass skarp att jag lyckades lyfta underarmen så att både hus och optik (70-200 VRII) klarade sig oskadda. Armbågen tog värsta smällen. Fotoryggsäcken skyddade ryggen och faktum är att jag hamnade i en ganska bekväm ställning. På håll kan det kanske sett ut som att jag slidade in i fotoposition, men å andra sidan kanske det kan vara att ta sitt fotande på lite för stort allvar.

Foton publiceras i portfolion under dagen.

4 500 exponeringar handboll, och lite dressyr på det

Handbollscup i helgen. Potatiscupen. 315 lag i elva hallar under tre dagar. Hann med att besöka nio av hallarna och smällde av 4 500 exponeringar. Knappt 3 500 på min egen D700, som fungerade som matchkamera, och drygt 1 000 med jobbets 5D. Kanske lite udda att fota med två olika märken men situationerna skiljer sig åt ganska mycket och alternativet var att byta optik i tid och otid. 

Främsta målet med helgen var, förutom uppdraget från Alingsås HK att skapa ett bildarkiv och förse dem med biler till inbjudan 2012, att fånga någonting som kan representera mig i årets handbollsbild 2011. Ett gäng bra spelbilder har jag redan men jag vill även hitta en eller två riktigt bra situationer, som inte direkt har med spelet att göra. Sen återstår att se om juryn tänker som jag. Minst en bra situation fick jag, och det kan ju faktiskt räcka.

Mitt i handbollsfotandet hann jag även med att fånga nummer 14 - dressyr. Sambons kusin (ryttarinnan, inte hästen) tävlade i närheten och jag lät inte tillfället gå förlorat. Bilder från dressyren hamnar i portfolion så snart handbollsbilderna är genomgångna. 

Skilda världar

Fick ett litet ryck och plussade på min projektprocent med två. Har ju tänkt att fota 100 sporter. Innebandy och konståkning blev nummer 12 och 13.

Kan tyckas att jag har långt kvar att fota innan jag når hundra, och så är givetvis fallet, men med tanke på att projektet påbörjades i juni så är det ändå ganska raskt marscherat. 1,5 sporter per månad ger en projektid på knappt sex år. Sen återstår att se om schemat håller.

Helgens resultat finns nu i portfolion, men konståkningsbilderna ska ökas på med tiotalet. 

Både innebandy och konståkning ligger väldigt långt ifrån mitt personliga idrottsfokus. Konståkning säger sig självt, med tanke på att enda chansen för mig att bromsa med ett par skridskor på fötterna är att braka in i sargen eller glida tills farten tar slut. Något konstlat känns det oxå. I dagens tävling fanns uppskattningsvis 30 åskådare, sex domare och tiotalet funktionärer på plats. När åkarna glider in på isen i den öde ishallen uppklädda och sminkade som att det var dax för examensbal så uppstår en lätt surrealistisk känsla. Säkert inte för de som är vana vid miljön, men för en oinvigd fotograf. Ska dock poängtera att jag inte på något sätt ser ner på konståkningen. Ligger, som sagt, bara så långt från mitt eget fokus. Förövrigt skulle Sverigeettan Viktoria Helgesson ha tävlat, men hon strök sig dagen innan tävling.

Ishall är inte roligt för exponeringen. Inte heller för vitbalansen i Photoshop som får fullständigt spel när den ska försöka hitta rätt värden.

Innebandy är lite mer på mina breddgrader, men ändå en sport som jag inte håller särskilt högt. Troligen på grund av att jag själv är en så usel utövare.  Dessutom förstår jag inte varför hela laget måste rusa in på banan när det blir mål. I alla andra sporter hade det beteendet resulterat i utvisning. Och varför är pannband (snodd) så vanligt förekommande i just innebandy? Fotomässigt tar det nog några matcher att hitta rätt. Att fota målvakterna från långsidan var enkelt och gav bra bilder. Desto svårare att hitta bra vinklar på skyttarna. Underlättar nog om man har mer plats än en halvmeter att röra sig på bakom sargen.

Marco Oneto - en liten fotoanekdot

Handbolls-VM pågår för fullt. Jag är inte på plats och fotar men passade på att fota en av Chiles träningsmatcher inför turneringen. Den mot Alingsås HK.

Dagen efter matchen får jag ett mail från en chilensk (eller spansk avsändare) som frågar efter bilder från matchen. Hur hon lyckades luska ut att jag fotat är en gåta, men gissningsvis har hon sett en bild på AHKs hemsida och sen lyckats hitta min mailadress. Efter koll på att sidan hon ville ha bild till var seriös så försåg jag henne med två bilder på hemsidans huvudperson - Marco Oneto, som till vardags spelar i Barcelona.

Och den här bilden valde hon att publicera. Kul när bilder kan komma till användning på fler sätt än man tänkt från början.

marcooneto.com är adressen

Bandyn blev en vädermätare

Hur mycket väta klarar ett kamerahus? Är inte ett dugg sugen att testa med mitt eget, men tanken slog mig när tunga blöta snöflingor vräkte ner under dagens bandyfoto. Lagom till paus slutade det snöa, och efter nödvändig torkning fungerade kameran fint även i andra halvlek.

Fota bandy har jag tidigare gjort för tv-sportens räkning, men aldrig stillbild för egen del. Avstånden är den stora svårigheten. En extender hade inte varit dum. Bättre att starta på 140 mm än på 70. Att sedan spelarna mestadels valde att spela med ryggen mot kamerapositionen får betecknas som otur. Att flertalet av spelarna som åkte med bollen stirrade på den lilla orange hela tiden får nog skyllas på den låga divisionen. Hade varit trevligare med lite fler ansikten.

Nöjd? Nja. Kanske gör ett nytt försök på lördag. Såvida det inte blir regn. Ett gäng bilder finns i Portfolion för den som är intresserad.