Första arbetsdagen på Fotografiska
Såg att det idag finns en blogg med rubriken "varför så tyst om fotografiska?" Och det undrar jag också, visst, tidningarna har stora helsideuppslag om och med Annie Leibovitz (som jag för övrigt har skakat hand med), och jag upplever flera av hennes bilder som starkt meditativa. Men om idén Fotografiska och ett fotografiskt museeum är det inte mycket sagt i kulturvärlden.
Publiken har däremot inte svikit, massorna har vällt in under både gårdagen och idag. Min förhoppning om att få frågor runt de olika utställningarna och enskilda bilder grusadet, den vanligaste frågan var "Var finns cafét?"
Jag har nu haft min första arbetsdag och detta gett mig många nya tankar och fundering runt bl.a presentation och representaton.
Och jag ställer mig undrande "Var finns intressen och nyfikenheten på konst och gestaltning inom fotografin?" /eva
Jag förstår din frustration över att folk tycker kaffe och bullar är viktigare än bilderna, men tänk såhär: Det fotografiska samtalet (ja, jag vet, en klyscha som börjar bli utsliten, men den håller nog ett tag till) uppstår inte vid bilderna, utan efteråt över en kopp kaffe. Det är då man börjar reflektera över vad man sett. Jag tror att fotografiska inte har en chans att överleva om det inte finns ett bra café där. I min värld blir fotografiska lyckat när det blir en mötesplats för bildintresserade. Och mötesplatser kräver ett café. Man ska inte underskatta den svenska fika-driften.
Jag har inte hunnit till fotografiska ännu, men jag jobbar på det. Och jag kommer att jubla om jag hittar ett bra café där. (Att bilderna är bra, det tror jag mig redan veta.)
/Thomas