Så kom den då - den första frosten

Visst är det härligt när den kommer - den första frosten med klar hög luft och gnistrande iskristaller. Enda bekymret är att man inte kan vara ledig och njuta fullt ut, men vackert är det.

Denna första frostmorgon i Varberg var det dessutom första natten med fullmåne med allt vad det innebär, stor gryningsmåne, speglingar i vattnet. Månljus i kombination med soluppgång brukar bjuda på flera spännande ljussituationer.

När jag klev upp vid halv sju och såg fullmånen och att det var stjärnklart så åkte kameran fram för att följa med på den tidiga resan till Götet. Jag kom nte längre än ett par hundra meter när jag bara var tvungen att stanna för att fånga nuet - den underbara soluppgången i kombination med månskenet. Efter ett tag insåg jag att jag kommer inte att hinna till jobbet i tid om jag inte slutade så det var bara att packa ihop och köra vidare. När jag närmade mig söder höjd och sörse var det dags för nästa stopp när jag såg solen spegla sig i fönstren och månen lysa på en klarblå gryningshimmel. Men det blev kort stopp för att inte missa mötet.

Så här är det ofta - man hinner inte göra det man vill för att man måste göra något annat. Men det är väl bara att anpassa sig eller hoppa ur ekorrhjulet - hur man nu gör det.

Vill ni kan ni se andra morgon bilder här.

Det gäller att komma först

En stor del av våra liv handlar om att komma först antingen man tävlar i någon idrott eller om man ska fynda på rea. Fascinerande hur mycket energi vi lägger på att ständigt komma först - måste vara ett arv långt tillbaka i tiden.

Under helgen  upplevde jag minst två, säkert fler händelser där jag aldrig skulle delta, i det ena fallet troligen för att jag inte skulle klara av det och i det andra för att jag var fullständigt ointresserad. 

Dom två händelserna var helt olika och med helt olika deltagare, men dom hade ett gemensamt - det gällde att komma först.

Vad var det nu för händelser - jo i det ena fallet så handlade det om en tävling - Bockstensturen en cykel tävling på som längst 10 mil - puhh säger jag bara. Inte nog med att det är långt - det är skitigt också.

Den andra händelsen var än mer fascinerande - en Loppis. Där stod folk och hängde på ett rep i väntan på att detta skulle sänkas varpå man rusade in och grabbade tag i det föremål man siktat in sig på och som man ansåg vara ett fynd. Mycket var säkert fynd men...

Oavsett om man var med i cykeltävlingen eller om man jagade sitt livs fynd så tror jag att dom som lyckades var väldigt nöjda, oavsett vilken gren man deltog i. 

Det är rätt kul att ställa sig vid sidan av och bara iaktta och är man fotointresserad så måste man ju bara fånga det på bild. 

Fler cykelbilder från Bockstensturen kan ni se på bildgalleriet.