Jag reser inte med Solresor igen..

Igår fick vi se hemska bilder från Madeira med jordskred, översvämningar och skyfall. Funchals centrala delar blev en spökstad, många byar blev avskurna och idag bad Portugal FN om hjälp med situationen.

Till detta tycker man på Solresor att det är helt okey att åka eftersom UD inte avrått från att resa dit - ett beslut helt fokuserat på att slippa betala ut resegarantin till dom som liksom oss inte tycker det är okey att sitta på ett hotell i 14 dagar och inte kunna vandra i bergen, på levadorna och besöka dom små byarna i bergen. Man tänker kortsiktigt istället för att ta hand om och vårda sina kunder långsiktigt.

Fy f-n vad jag är besviken.

Med förhoppning att dom ändrar sig och vinner kunder istället för att förlora sådana.

Gå med i min grupp på facebook och sätt lite tryck på researrangörerna.

Hemma är det lungt och vackert även om det hade varit skönt med lite Madeira luft.

Snöskottning istället för Madeiraresa

Hemma skottar vi snö på taken för att dom inte ska rasa in, på Madeira spolas hus och människor bort - ur led är tiden.

Snöskottning på taket för att inte riskera at få in snön på köksbordet.

Fiskebåtarna är fast frusna i Läjet så snart får vi väl ingen fisk heller.

Dessutom som inte det räcker så avbokade jag just vår ressa till Madeira - tror det blir svårt att vandra på levadorna efter allt det regn som fallit och dom jordskred det dragit med sig. Så tyvärr, nu gäller det att få pengarna tillbaka och hitta en annan resa, tacksam för tips.

I Madeira är det skyfall och jordskred, bortspolade hus och 32 döda.

Läs mer på mina andra bloggar:

365-dagars

Blixt foto

Spegelreflexens död

Läste ett intressant citat av Ken Rockwell, 

"The 2000s were the DSLR decade. Those days are over. DSLRs are about as relevant today as dial-up modems and SCSI-conected scanners, The 2010s are the decade DSLRs died.

In 2019, DSLRs will still be used for sports, news and action, but the rest of us will be using far more compact Powershots, M9s or Panasonic GF-1s for digital."

Jag är beredd att hålla med.

Köpte för en tid sedan en Panasonic GF 1 som ersättare till min Canon G9. 

G9:an har varit kameran som följt mig i vått och torrt och levererat en himla massa fina bilder, särskilt bilder som jag aldrig skulle fått med min Nikon D3 som är stor och tung och därför ofta ligger hemma eftersom min rygg börjar bli dålig och mina axlar inte klarar att bära besten till vardags. Missförstå mig inte nu, jag tycker Nikon D3 är en av dom bättre kameror jag haft map bildkvalitet, "mörkerseende", ergonomi mm, mm. Men som "alltid med" kamera så funkar den inte.

Nu ska jag snart resa till Madeira för andra gången och nu tänker jag bara ta med GF1:an tillsammans med något Nikon objektiv som jag kan använda med hjälp av en adapter.

Här är kameran med sitt pannkaksobjektiv

Och här en bild jag tog häromdagen i Läjet med min GF 1.

Vill ni se mer av mina GF-1 bilder kan ni titta på min 365-dagars blog där dom flesta bilderna är tagna med denna guldklimp.

Ha det så bra - vi höres.

Leif

Min bästa bild 2009

Tack Jessica för stafettpinnen - detta var svårare än jag kunde förställa mig.

Hur väljer man ut årets bästa bild bland alla dom bilder man tagit under 2009, 11 181 bilder blev det under året.

Vad gör en bild till årets bästa, är det den fotografiskt bästa, den som speglar en intressant händelse eller den bild som berör mest. Och ut ifrån vems perspektiv - betraktaren eller mitt eget.

Jag har mängder med naturbilder som är stämningsfulla och, som jag själv tycker väldigt vackra men det är inte det jag väljer denna gång. Till slut bestämde jag mig för att det skulle bli en bild som väcker känslor hos mig själv men som också utstrålar glädje, jag älskar glädje och hatar sorg och tråkigheter även om jag vet att det är en naturlig del av vardagen.

Vad blev det då för bild? Jo en bild av två nära och kära som utstrålat glädje men också kärlek. Kärlek mellan mor och dotter när den är som bäst, när man skrattar och har roligt tillsammans. Vad Tina säger till sin mamma är en väl förborgad hemlighet men det berör och ger anledning till skratt.

Det är korta ögonblick som detta som jag vill minnas och som jag hoppas många får.

Så detta får bli mitt bidrag till min bästa bild.

Bilden är tagen en ljum sommarkväll i Träslövsläge och kanske inte fotografiskt perfekt men jag gillar den själv.

Sen ska man då skicka Staffetpinnen vidare och jag väljer då att skicka den till min fotokompis i sällskapet NATURFOTO HALLAND som vi båda är med i - Magnus Persson och till Bengt Christensen en fantastiskt duktig fotograf som liksom jag är med i Varbergs Fotoklubb.

Min blixt blog.

Min 365-dagars blog.

Lycka till.