Fake eller äkta - en impossible fråga

Har skaffat några stycke gamla polaroid kamror nu. Sist jag skrev var det bara en. har gjort slut på en hel del film, ganska dyr sådan från The Impossible project. Nu har jag använt Silver Shade en svartvit film som blir alt mer sefiafärgad ju varmare det är när man framkallar. Vi ca 30 gr blir det svartvitt, vid 35-40 blir det sefia och värmer man den til 40-50 gr så blir den rostfärgad.

Med minus 5 ute så får man hålla filmen i armhålan eller någon annan stans för att den över huvud taget ska framkallas.

Idag var jag ute och hade som mål att få till en kollektion och fastnade för en eka som låg på stranden. Det blev tre bilder men en ville sig inte riktigt och filmen tog slut så jag knäppte lite bilder med Lumixen som också var med.

Här är bilderna:

Nu till frågan - vilken är fake, eller vilken är inte en Polaroid?

Svaret kan du hitta på min Polaroid-blog.

Halloween, Planket utställning och Fotografiska frossa

Ja igår var det Halloween, planket utställning i Varberg. Lika skrämande som halloween är lika roligt är det att träffa sina fotokompisar i Varberg. Planket utställningen är ett ypperligt tillfälle att beundra all kreativitet som finns hos alla fotografer i Varberg. Vet inte om vi är unika i Varberg när det gäller antal och kvalitet på fotograferna i stan.

Hur som helst - duktiga är dom i alla fall.

Själv valde jag att visa tre bilder tagna med min iPhone och Hipstamtic appen. Allt monterat mellan en plexiglasskiva och en svart pvc skiva.

Vil du se fler vilder kan du kolla in utställningsbloggen eller min korta film på Youtube.

Och så var det detta med Fotografiska frossan - imorgon mellan 10:00 och 10:15 visas mina lumix-bilder på Fotografiska Museet.Gå gärna dit och titta eller titta på hemsidan så kan du se mina och andras bilder. Gillar du mina får du gärna rösta (men det går bara att rösta en gång).

Förresten - glömde nästan Halloween. Igår kväll ringde dessa charmörer på vår dörr och som tur var hade vi bunkrat med godis för att slippa buset.

GF 1:an med inbyggd blixt på långsam synk - tycker den gör väldigt bra ifrån sig.

Ha de - vi hörs snart igen hoppas jag.

//Leif

Allt ska hända - NU!

Ja så verkar det i alla fall när man reser runt i Sverige under sommarmånaderna. Det är väl inte bara i Sverige det är så men det märks särskilt väl i ett land där övriga delen av året är väldigt lugn för att inte säga "dött".

Men nu så - alla samhällen av rang har en marknad, en musikfestival och ligger man vid havet så är det räkfrossa, kräftfestival eller makrillfestival för att inte tala om alla glass-stånd och loppisar.

Och allt det här är väl helt okey om det inte vore för att utbud och upplägg alltid är det samma eller snarlika varandra. Våra få kändisar far land och rike runt som skållade råttor för att hinna med så många platser som möjlig. Så när sommaren är över och vi träffar våra vänner och pratar semesterminnen så har vi ofta sett samma artister, ätit liknande mat, sett loppisar med snarlikt utbud (även om variationen är större än i shopping-galleriorna där alla har samma kedjor och märken) men på olika platser.

Men mångfalden finns om vi bara vänder blickarna bort från tillfälliga scenerna och dom storslaget annonserade arrangemangen. Där finns dom - människorna, miljöerna dom lokala fiken som inte serverar bara latte och cappuccino.

En, av många ovanor som jag har är att plåta anslagstavlor på platser vi besöker. Dom säger en del om vad som händer i det lilla på orten.

Nedan några exempel:

Bråbygden, Småland

Bredsjön, Bergslagen

Konstnärsrunda ger mig inspiration

Under Kristihimmelsfärdshelgen - ett sånt långt ord det blev - pågår konstnärsrundan i Halland.

Man slås av hur många duktiga kreativa människor det finns runt om i stugorna. Vad som är bra eller dålig konst är ju väldigt subjektivt men jag kan inte låta bli att reagera över hur mycket "konstig" konst det finns - i alla fall i mina ögon. 

Spridningen är stor, från konstnärer som utvecklat ett eget hantverk en unik teknik och känsla till konstnärer som är förutsägbara och har kört fast i en stil och bara upprepar sig. Självklart är gränsen däremellan hårfin men den finns där och den känns när man går runt och tittar på konstverken men framförallt känns den när man talar med konstnärerna. En del brinner för vad dom gör andra verkar bara ha en påklistrad fasad och försöker bara göra det "rätta".

Okey - detta är en fotoblog och inte en blog för recension av andra konstnärer så här kommer en bild från en ateljé där konstnärens palett var det jag tyckte bäst om.

Sensmoral - fastna inte i trender, försök se nytt annars riskerar du att kameran blir det som intresserar din publik mest.

Vad tycker ni?

Kolla gärna in på min blixt-blog för det brinner jag för.

Vad händer bakom gardinerna

När jag härom kvällen vandrade runt i Stockholm på jakt efter en bit mat efter en lång dags arbete kunde jag inte låta bli att reflektera över vad som pågår bakom alla dessa gardiner. Egentligen vill jag nog inte veta men det kittlar fantasin en del. Är det avgörande affärsförhandlingar som kan påverka vår framtid eller är det ett passionerat kärleksdrama?

Bilden är tagen med min Lumix GF-1 vid Stureplan i Stockholm, Hotell Angle närmare bestämt som jag promenerade förbi. Ser ut som KGB-högkvarteret som jag föreställer mig att det kunde se ut. Verkar vara låg beläggning på hotellet just denna kväll eller så är alla ute och äter.

Till slut så hittade jag en italiens restauran med ett bord ledigt och kunde avnjuta en äkta lasagne.

Vill ni se mer av mina bilder titta in på min blixtblog eller 365-dagars bloggen.