Midvinternattens köld är hård...
stjärnorna gnistra och glimma. Även om det var en grön, mild och ganska mulen jul i Stockholm i år.
Så här när lugnet börjar lägga sig och man hinner reflektera över året som gått kommer jag fram till två saker.
För länge sedan läste jag något som Joakim K E Johansson skev i ett blogg inlägg, något om att ta sin "vardag på ett större fotografiskt allvar". Det slog verkligen an en sträng i mig och blev något jag lovade mig själv att göra. Bilden i inlägget är från årets första månad när jag fortfarande skötte mig och tog mig mental tid att se min vardag i bilder, och även ta en och annan. Utan större anledning än att det jag såg lockade till att ta upp kameran och ta en bild. Det har jag tyvärr tappat bort under året. Kameran har inte fått följa med så ofta som den borde i vardagen, utifall att något spännande eller lockande skulle dyka upp. Jag tar mig inte längre tiden att ta med kameran eller ens se "bilder" omkring mig. Det känns inte bra och är något jag vill ändra på till nästa år.
Jag läser också regelbundet Alf's "OmTag" om nattvandringar, vardagsfunderingar och grubblerier. Så klart kan man inte annat än beundra de vackra svartvita tolkningarna av en sovande stad, men framförallt att Alf tar sig tid att tänka tankarna klart, bli färdig med en fundering innan man börjar på nästa. Det är jag själv alldeles för dålig på i min vardag mitt i livet med jobb, barn, åldrande föräldrar och allt annat man vill hinna med. Jag tar mig sällan tid att tänka en tanke klart innan jag börjar med nästa måste på listan. Då är det väldigt skönt att få kika in i Alf's betraktelser en liten stund.
Varje år brukar jag däremot ställa upp i Stockholm Fotomaraton, 24-timmars klassen. Det blir dygnet när dessa två saker kommer samman innan man kliver ur bubblan och går tillbaka till verkligheten igen. Under ett dygn gör man inget annat än promenerar på stan, fotograferar och får vara i fred med sina tankar. Även om hjärnan kanske inte är på topp de sista timmarna innan målgång. Det önskar jag mig en liten stund varje dag hela året och kanske en och annan bild att se tillbaka på och förknippa med alla de dagar som passerar förbi, som kallas livet. Vi får väl se hur det gick när jag sitter här nästa jul och funderar...
God fortsättning på er alla fotosidan medlemmar.
