Varför ska det vara så svårt...
... att publicera bilder jag tar.
Min stora passion är att stå med kameran i handen, leta vinklar, hitta ljuset, prata och interagera med den man fotograferar etc. Med andra ord ligger mitt intresse i processen att planera och ta en bild. När den väl är där på minneskortet tänker jag redan på nästa möjlighet. Ladda in bilderna i datorn blir ett onödigt ont för att tömma minneskortet inför nästa möjlighet att fotografera.
Det här beteendendet leder till en hårddisk full med dåliga bilder som aldrig gallrats ut, medelmåttiga bilder som skulle tjäna som inspiration och motivation att göra om och göra rätt, lära och bli bättre. Så en och annan bild som är tillräckligt bra att varsamt massera med bildbehandling, att vara stolt över, visa upp för andra digital eller kanske rent av hänga på väggen.
Den pinsamma sanningen kring varför det i skrivande stund ännu inte finns en enda bild publicerad hos mig eftersom jag redan hastar vidare till nästa...
Det räckte med en rask promenad i det starka solskenet för att kunna sudda ut maskrosorna med slutaren, men jag blev själv överraskad över hur skarp jag lyckades få skuggan. Hur som haver en lite spännande bild tycker jag själv.
Visst finns det en stark dragningskraft i ge sig ut att fotografera hela tiden.
Hälsningar Jörgen