Stendörren i beckmörker eller "glöm inte checka ficklampsbatteriet..."
Så något om gårdagsmorgonens fotoäventyr.
Har en längre tid tänkt att jag måste ta mig ut till Stendörrens naturreservat, som lämpligt nog ligger bara en litet avstickare från min vanliga resväg till o från jobbet. Onsdagskvällens väderkoll på yr.no hade lovat klart väder för torsdagen -vilket jag tyckte borde ge goda förutsättningar för att fånga det magiska höstgryningsljuset över reservatets klippor och hav (Stendörren ligger alltså vid havet, mellan Nyköping och Trosa). Inte utan att jag blev lite besviken när den tidiga torsdagsmorgonen mötte med mulet, blåst och lätt duggregn... Men straxt erinrade jag mig fotogurun Scott Kelbys ord om att landskapsfotografen icke bör backa för sådana förhållanden (lite beroende på mängden regn då möjligtvis...) utan att förhållandena (på himlen) snabbt kan skifta och inbjuda till spektakulära fotomotiv.
Så bar det då av i komörker och blåst från Nyköping vid 6-tiden (med a-ha's album "Minor Earth - Major Sky" från hembränd cd i bilstereon. Suverän skiva enligt mig...). Ankomst Stendörren ca 06.30. Stannade vid första besöksparkeringen (där jag var helt ensam märkligt nog :-) eftersom det är därifrån vandringsstigen ut mot Äspskär utgår. Äspskär når man via sammanlagt tre mindre hängbroar mellan öarna och sedan är man faktiskt rätt ute i havsbandet -fantastiskt ställe!
Ombyte till stövlar. Kameraväskan på, stora handlampan (för stor för att kallas "ficklampa") i ena handen och det alldeles nyanlända Manfrotto 055-stativet i andra näven (samma eftermiddag beställde jag en stativväska från Cyberfoto -hade insett fördelarna med en sådan...). Snabbfästet till kulleds...vad det nu heter, monterade jag på kameran redan innan avtramp för att slippa fippla med pågängningen i mörkret. Så bar det av in i det våta mörkret -mot havet!
Efter bara ett par hundra meter, straxt innan den första hängbron -falnade skened från min som jag trodde supereffektiva ljuskälla. Hade glömt plugga i lampans laddaggregat i bilens uttag (har ett typ cigg-uttag fast det sitter i bagageutrymmet). Nu förbannade jag min glömska samtidigt som jag prisade min klokhet i att i ena benfickan ha stoppat ner en liten, liten LED-ficklampa som backup. Man har ju liksom fullt opp att komma ihåg ladda kamerabatterierna...
Lyckligtvis började det tidigare kompakta mörkret så sakteliga övergå mot ett visst mått av gryning samtidigt som mörkerseendet blev bättre. Att kliva omkring bland trädrötter och på regnvåta skärgårdsklippor i mörker tillhör definitivt kategorin "extremsport" för synnerligen våghalsiga individer... Nåväl. snart nog var jag ute på Äspskärs nordostligaste spets -med bara öppet hav och några diminutiva kobbar och skär utanför. Men huj vad det blåste här då! Nu uppskattade jag verkligen tyngden i det nya stativet -det lilla lättvikts-resedito jag skaffade med kameran hade farit all världens väg under rådande förhållanden.
Fortfarande helmulet. Jämngrå himmel. Inga spektakulära himlafenomen eller läckra reflektioner i klippor o vattenpölar här inte... Men, men. Nu hade jag ju släpat mig hit -så jag kollade ut en bra motivvinkel o riggade upp stativ med kameran (lilla J1:an med 10-30mm objektivet på). Sedan satte jag mig att vänta i blåsten (långkalsonger, extra tröja, mössa och vantar är ett måste vid sådana här utflykter...). Såg rätt tröstlöst ut, men så efter en stund började det hända lite saker vid horisonten, som antog en svagt rosa färg och det syntes tendenser till skiftningar i det jämngrå molntäcket. Efter några exponeringar (med fjärrutlösaren, eftersom jag fotade med bländare mellan f/11 och f/16 och slutartid från ca 1/80s. - 1/4s.) såg jag att det verkligt intressanta började utveckla sig i ett helt annat vädersträck...
Men nu måste jag bryta här för tillfället. Spännande (?) fortsättning följer. Måste lära mig hur jag lägger in bilder i bloggen också -så blir det ännu roligare (för dig som läsare, alltså).
