Persongalleriet #139: En första trevande rapport från Amerikaresan
Kom igår kväll hem efter en treveckors tur till andra sidan Atlanten. Vi har haft massor av roliga och underbara stunder. En och annan som har varit jobbig också. Men oftast på ett positivt sätt: Att ha kul i stora doser kan vara ansträngande! Därför bestämde jag mig tidigt under resan att spara rapporterandet till efter hemkomsten och låta bloggen vila lite.
Vi lämnade Sverige den 11:e juni och kom fram på kvällen amerikansk tid till JFK-flygplatsen i New York. Det var meningen att vi skulle åka vidare till Nashville morgonen efter med ett smidigt direktflyg från LaGuardia. Vi tog en taxi mellan flygplatserna och sov några timmar på ett hotell bredvid LaGuardia. Men, efter att ha checkat in och tagit oss till gaten, så kom resans första och egentligen enda större bakslag. Vårt flyg hade ställts in. Inget meddelande i högtaleriet, ingen personal som kom till gaten. Bara ett meddelande på skärmen vid gaten i finstilt längst ner: Flight cancelled.
Efter kontakt med American Airlines personal vid en annan gate fick vi klart för oss att systemet bokat om oss att först nio timmar senare få åka till.......Dallas! Och sedan vidare därifrån till Nashville. En nätt liten omväg och cirkus tolv timmars försening. Så vi missade den första dagen av fyra på Bonnaroofestivalen , som var orsaken att vi sökte oss till Tennessee. Bara att gilla läget...
Men dagen därpå tog vi oss till Manchester, cirka tio mil söder om Nashville. Vi bodde mittemellan, på ett motell i Murfreesboro. Bilköerna in till "day parking" var inte så farliga, men det var varmt, oj så varmt, efter den sköna AC:n i bilen!
Vårt första band på festivalen blev The Wood Brothers. Och en så härligt svängig, gungande början!
Förväntansfull publik före spelningens början.
Lejon och superhjältar. Vanligare än man kan tro på festival i USA. Notera GoPro-kameran, som användes på ministativ uppskickat ovanför publiken.
Klippiga bergen?
Nu är musiken igång: "The Muse".
Basisten Chuck Wood dansar med sin ståbas i "Honey Jar".
Broderskärlek från Chuck och Oliver Wood!
Nu var festivalen igång på allvar och vi kunde glada och upplivade gå vidare till nästa spelning!
Ha det!
/Niklas
Fortsättning följer...
/Niklas