Persongalleriet
Persongalleriet #148: Torontos gator, del 3
Fortsätter bildkavalkaden från Toronto med bilder tagna den 18:e juni under en heldags strövtåg runt om i stadens centrala delar.
Utanför Toronto Eaton Centre.
/Niklas
Persongalleriet #147: Torontos gator, del 2
Man med blå handskar.
En av Torontos många spårvagnar.
Tjing!
/Niklas
Persongalleriet #146: Torontos gator, del 1
Här kommer en första fotografisk rapport från Torontos gatuliv. Vi var där den 17-20/6 och jag fick några tillfällen att ägna mig åt gatufotointresset. Tänkte börja trappa upp tempot i bloggandet efter en maklig start på sommaren med bara fem inlägg i juni och bara sju hittills i juli. Håller nere antalet bilder per gång och ska försöka uppdatera oftare i stället.
Med morgonkaffet i högsta hugg.
Tasty Food.
I korsningen.
Vid macken.
Ha det gott!
/Niklas
Persongalleriet #145: Solnedgång på festivalens sista dag
Söndagen den 15/6 var sista Bonnaroodagen. Vi hann höra ett par låtar av countryrockarna Lucero innan Capital Cities öste loss med sin eleganta discopop på näst största scenen. Sista dagen var klart varmast, närmast löjligt hett. Varje sällsynt kvadratmeter av skugga var täckt av folk, så vi fick vänta en stund innan några gick och vi kunde breda ut vår filt med scenen inom synhåll. Vi blev kvar på samma fläck även för Fitz & the Tantrums med sin roliga pop.
Sedan var det en halvtimmas paus innan City and Colour skulle spela en bit bort i ett av tälten. Deras vackra, ganska lågmälda pop/rock har blivit en favorit under inlystningen av festivalbanden. Vi var hungriga och tänkte att vi skulle hinna med att köpa lite käk innan spelningen. Kön till pizzavagnen var kort och det luktade himmelskt ifrån den. Vi beställde våra pizzor och väntade. Och väntade. Och väntade. Det tog 40 minuter att få dom och då hade vi missat chansen att få en bra plats till City and Colour. Men pizzorna var goda!
Festivalen närmade sig sitt slut och vi begav oss mot stora fältet där vi först skulle lyssna på The Avett Brothers melodiösa alternativcountry. Och som avslutning på det hela: Elton John.
På väg till stora fältet.
När vi kom fram var det redan väldigt mycket folk på plats. Och hela tiden vällde det in fler. Vi valde en plats cirka ett hundratal meter från scenen där vi kunde breda ut vår filt. Tre dagars festival hade tagit ut sin rätt och vi var ganska trötta.
Trött amerikansk hjälte!
När Elton John avslutade festivalen var det inga andra spelningar på de andra scenerna. Personalen stängde ner det övriga festivalområdet och städning och nedmontering tog sin början redan under avslutningskonserten. Folk strömmade alltså in i massor. Hur många som var på det där fältet på söndagskvällen vet jag inte, men totala antalet besökare angavs till cirka 90 000.
Det här är taget bort från scenen. Och vi hade minst 100m fram till den.
The Avett Brothers.
Drömkvinnan?
Solnedgången blev riktigt vacker vilket kanske var det som inspirerade till en liten dans.
Mörkret lade sig och vi gick mot parkeringen med Elton Johns sista låtar ljudande bakom oss. Vi gick lite innan det slutade med förhoppningen att komma iväg lite smidigt utan alltför mycket kö. Detta sket sig dock grundligt: det tog 3 timmar att lämna festivalområdet.
Ha det gott alla! Nästa gång kommer det bilder från Toronto.
/Niklas
Persongalleriet #144: Folkliv på Bonnaroo
Ni som läst mina senaste inlägg har koll på att jag i juni besökte Bonnaroofestivalen i Manchester, Tennessee. Var även ifjol på festival i USA, då på Outside Lands i San Francisco. De här festivalerna har mycket gemensamt, bland annat att folklivet är intressant att titta på och många besökare gillar att spöka ut sig rejält. Eller minimalt. Eller så ser de helt normala ut på amerikaners vis. Tänkte lägga några blogginlägg på detta.
Bikini och gummistövlar är en gångbar kombination.
Lite dans. Gräset är inte högt, men många blir höga av gräs.
En liten detalj som ett brutet ben kan knappast hindra en från att gå på festival?
Cool yin/yang-nalle!
Standardutrustningen innehöll ryggsäck med dricka och slang med inbyggt munstycke.
/Niklas