Persongalleriet #178: The Rainbow Bridge

Vi promenerade över The Rainbow Bridge med våra resväskor på släp, högt ovanför Niagarafloden, när vi lämnade Kanada för den här gången och åter trädde in i USA. Det kändes lite kul att göra så, snarare än att ta en taxi. Kan inte komma ihåg att jag gått till fots över en nationsgräns tidigare i livet. Dessutom var det lång kö vid gränsövergången och vi sparade säkert 40 dollar i taxipengar. 

Bron norrifrån.

Och så söderifrån.

Avslutar med två bilder med utsikten från bron.

Slut för idag!

/Niklas

Persongalleriet #173: En liten promenad i Aurora, New York

Precis som i gårdagens inlägg är det den 22/6 2014. Jag hade läst att Aurora, i området som kallas Finger Lakes, centralt beläget i delstaten New York, skulle var ett pittoreskt litet samhälle. Så vi tog en liten omväg och parkerade mitt i byn. Många fina hus var det, en del stora och maffiga, närmast herrgårdar. Andra mer modesta.

Vi började med att gå ner till Cayuga Lake.

Lite korsvirkesliknande.

Med eget konstverk i trädgården.

Med veden som staket.

Dags för ommålning?

Nästa gång ska vi till Niagarafallen!

/Niklas

Persongalleriet #145: Solnedgång på festivalens sista dag

Söndagen den 15/6 var sista Bonnaroodagen. Vi hann höra ett par låtar av countryrockarna Lucero innan Capital Cities öste loss med sin eleganta discopop på näst största scenen. Sista dagen var klart varmast, närmast löjligt hett. Varje sällsynt kvadratmeter av skugga var täckt av folk, så vi fick vänta en stund innan några gick och vi kunde breda ut vår filt med scenen inom synhåll. Vi blev kvar på samma fläck även för Fitz & the Tantrums med sin roliga pop.

Sedan var det en halvtimmas paus innan City and Colour skulle spela en bit bort i ett av tälten. Deras vackra, ganska lågmälda pop/rock har blivit en favorit under inlystningen av festivalbanden. Vi var hungriga och tänkte att vi skulle hinna med att köpa lite käk innan spelningen. Kön till pizzavagnen var kort och det luktade himmelskt ifrån den. Vi beställde våra pizzor och väntade. Och väntade. Och väntade. Det tog 40 minuter att få dom och då hade vi missat chansen att få en bra plats till City and Colour. Men pizzorna var goda!

Festivalen närmade sig sitt slut och vi begav oss mot stora fältet där vi först skulle lyssna på The Avett Brothers melodiösa alternativcountry. Och som avslutning på det hela: Elton John.

På väg till stora fältet.

När vi kom fram var det redan väldigt mycket folk på plats. Och hela tiden vällde det in fler. Vi valde en plats cirka ett hundratal meter från scenen där vi kunde breda ut vår filt. Tre dagars festival hade tagit ut sin rätt och vi var ganska trötta.

Trött amerikansk hjälte!

När Elton John avslutade festivalen var det inga andra spelningar på de andra scenerna. Personalen stängde ner det övriga festivalområdet och städning och nedmontering tog sin början redan under avslutningskonserten. Folk strömmade alltså in i massor. Hur många som var på det där fältet på söndagskvällen vet jag inte, men totala antalet besökare angavs till cirka 90 000.

Det här är taget bort från scenen. Och vi hade minst 100m fram till den.

The Avett Brothers.

Drömkvinnan?

Solnedgången blev riktigt vacker vilket kanske var det som inspirerade till en liten dans.

Mörkret lade sig och vi gick mot parkeringen med Elton Johns sista låtar ljudande bakom oss. Vi gick lite innan det slutade med förhoppningen att komma iväg lite smidigt utan alltför mycket kö. Detta sket sig dock grundligt: det tog 3 timmar att lämna festivalområdet.

Ha det gott alla! Nästa gång kommer det bilder från Toronto.

/Niklas

Persongalleriet #144: Folkliv på Bonnaroo

Ni som läst mina senaste inlägg har koll på att jag i juni besökte Bonnaroofestivalen i Manchester, Tennessee. Var även ifjol på festival i USA, då på Outside Lands i San Francisco. De här festivalerna har mycket gemensamt, bland annat att folklivet är intressant att titta på och många besökare gillar att spöka ut sig rejält. Eller minimalt. Eller så ser de helt normala ut på amerikaners vis. Tänkte lägga några blogginlägg på detta.

Bikini och gummistövlar är en gångbar kombination.

Lite dans. Gräset är inte högt, men många blir höga av gräs.

En liten detalj som ett brutet ben kan knappast hindra en från att gå på festival?

Cool yin/yang-nalle!

Standardutrustningen innehöll ryggsäck med dricka och slang med inbyggt munstycke.

/Niklas

Persongalleriet #143: Nick Cave Part II - In Colour

Fortsätter gårdagens rapport från spelningen på Bonnaroofestivalen i Manchester, Tennessee, den 14/6 2014. Igår höll jag mig till svartvitt, idag blir det färgbilder.

Resten av setlistan, med länkar till låtarna på Youtube:

From Her to Eternity
Mermaids
Into My Arms
Higgs Boson Blues
The Mercy Seat
Stagger Lee
Push the Sky Away

Extranummer:
The Weeping Song
We Real Cool (avbruten)
Papa Won't Leave You, Henry

Två dagar senare var vi i Louisville, Kentucky och såg Nick Cave igen. Då från en "säker" plats på balkongen. Återigen en fantastisk spelning som gav rysningar i hela kroppen. Tog inte med kameran dock...

Slut för idag!

/Niklas