Persongalleriet #145: Solnedgång på festivalens sista dag

Söndagen den 15/6 var sista Bonnaroodagen. Vi hann höra ett par låtar av countryrockarna Lucero innan Capital Cities öste loss med sin eleganta discopop på näst största scenen. Sista dagen var klart varmast, närmast löjligt hett. Varje sällsynt kvadratmeter av skugga var täckt av folk, så vi fick vänta en stund innan några gick och vi kunde breda ut vår filt med scenen inom synhåll. Vi blev kvar på samma fläck även för Fitz & the Tantrums med sin roliga pop.

Sedan var det en halvtimmas paus innan City and Colour skulle spela en bit bort i ett av tälten. Deras vackra, ganska lågmälda pop/rock har blivit en favorit under inlystningen av festivalbanden. Vi var hungriga och tänkte att vi skulle hinna med att köpa lite käk innan spelningen. Kön till pizzavagnen var kort och det luktade himmelskt ifrån den. Vi beställde våra pizzor och väntade. Och väntade. Och väntade. Det tog 40 minuter att få dom och då hade vi missat chansen att få en bra plats till City and Colour. Men pizzorna var goda!

Festivalen närmade sig sitt slut och vi begav oss mot stora fältet där vi först skulle lyssna på The Avett Brothers melodiösa alternativcountry. Och som avslutning på det hela: Elton John.

På väg till stora fältet.

När vi kom fram var det redan väldigt mycket folk på plats. Och hela tiden vällde det in fler. Vi valde en plats cirka ett hundratal meter från scenen där vi kunde breda ut vår filt. Tre dagars festival hade tagit ut sin rätt och vi var ganska trötta.

Trött amerikansk hjälte!

När Elton John avslutade festivalen var det inga andra spelningar på de andra scenerna. Personalen stängde ner det övriga festivalområdet och städning och nedmontering tog sin början redan under avslutningskonserten. Folk strömmade alltså in i massor. Hur många som var på det där fältet på söndagskvällen vet jag inte, men totala antalet besökare angavs till cirka 90 000.

Det här är taget bort från scenen. Och vi hade minst 100m fram till den.

The Avett Brothers.

Drömkvinnan?

Solnedgången blev riktigt vacker vilket kanske var det som inspirerade till en liten dans.

Mörkret lade sig och vi gick mot parkeringen med Elton Johns sista låtar ljudande bakom oss. Vi gick lite innan det slutade med förhoppningen att komma iväg lite smidigt utan alltför mycket kö. Detta sket sig dock grundligt: det tog 3 timmar att lämna festivalområdet.

Ha det gott alla! Nästa gång kommer det bilder från Toronto.

/Niklas

Persongalleriet #143: Nick Cave Part II - In Colour

Fortsätter gårdagens rapport från spelningen på Bonnaroofestivalen i Manchester, Tennessee, den 14/6 2014. Igår höll jag mig till svartvitt, idag blir det färgbilder.

Resten av setlistan, med länkar till låtarna på Youtube:

From Her to Eternity
Mermaids
Into My Arms
Higgs Boson Blues
The Mercy Seat
Stagger Lee
Push the Sky Away

Extranummer:
The Weeping Song
We Real Cool (avbruten)
Papa Won't Leave You, Henry

Två dagar senare var vi i Louisville, Kentucky och såg Nick Cave igen. Då från en "säker" plats på balkongen. Återigen en fantastisk spelning som gav rysningar i hela kroppen. Tog inte med kameran dock...

Slut för idag!

/Niklas

Persongalleriet #140: Nashville, Tennessee

När man är på festival 10 mil söder om Music City, USA - det vill säga Nashville, så skulle det kännas fånigt att inte ha besökt själva stan. Så lördag förmiddag, den 14/6, tog vi oss upp i hyfsad tid och körde upp till Nashville. Vi sökte oss in mot Downtown och nedre Broadway, där en större ansamling av barer, salooner och honky-tonks finns. Men även en del annat:

Till exempel butiker med cowboyboots!

Även cowboyhattar och skjortor fanns att köpa.

En rejäl pickup framför Bootlegger's Inn.

Johnny Cashmuséet en liten bit in på en sidogata.

Dörrvakt i countrystil.

Intressant företeelse: Sightseeingbuss som trampas fram med cykelpedaler och man sitter liksom vid en bardisk där drinkar verkar ingå.

En skivaffär som gör reklam för kassetter (!) måste förstås besökas!

Mestadels begagnad vinyl, där countrymusiken dominerade.

Det finns även en hypermodern del av downtown Nashville med skyskrapor och några rejäla evenemangsbyggnader. Här Bridgestone Arena där NHL-laget Nashville Predators spelar.

Och här Music City Center.

Kulturarbetare på väg till jobbet!

Nu var vi på väg ner mot barerna igen. Och kunde konstatera att livemusiken börjat komma igång för dagen!

Här är jag med Dick utanför Dick's Last Resort med slagorden "The Joint Yer Mama Warned You About".

Vi hörde ljuv countrymusik strömma ut från Silver Dollar Saloon, slank in en stund och tog oss varsinn svalkande coca cola för $2 per styck. Vi satte oss vid ett bord med höga barstolar, närmast scenen. En man med cowboyhatt och akustisk gitarr spelade en Merle Haggardlåt. När låten var slut konstaterade han att dagens första gäster var på plats och undrade: "Whaddaya wanna hear?".  Jag bad om Johnny Cash och då gick det så här:

Som ni såg kom det in en kille till och de spelade någon låt tillsammans innan de undrade om vi hade fler önskemål. Jag önskade då lite Willie Nelson och vi fick höra två Willie Nelsonlåtar. Tyvärr råkade jag komma åt skärperingen på objektivet så den videon blev suddig... :-(

Slut för idag!

/Niklas

Persongalleriet #133: Färgbilder från Umeås gator

Precis som i gårdagens blogg är detta bilder från Umeås Kulturnatta den 24/5, dvs för precis en vecka sedan. Den här gången har jag plockat ut ett antal bilder som jag tyckte passade bäst i färg.

Tunnelfolk.

På Vasaplan.

Busstider.

Solero.

Estetic.

Tor Lundmark på sång.

Blicken.

Kolla tungan!

Samtalet.

Hunden.

Dockan.

Go, Rabbit, Go!

Ha en fin helg!
/Niklas

Persongalleriet #131: Glimtar från Fotoutställning i Umeå

Här kommer ett minireportage, mest i bilder, från SpottingUmeås fotoutställning i samband med det stora evenemanget Kulturnatta i Umeå i lördags. Utställningen anordnades förtjänstfullt av Kicki Mannberg och Stefan Persson. Det var 17 fotografer som visade fem bilder vardera. Mina bilder kan ni se i detta blogginlägg.

SVT gjorde reportage.

Roligt att göra många nya bekantskaper! Kände inte någon alls sedan förut!

Många som kom cyklande stannade upp och tog en titt.

Ena utställningsgeneralen, Stefan Persson, till höger.

Vi lockade även den yngre generationen! Mitt bidrag till utställningen till höger i bild.

Slut för idag!
/Niklas