mina sista hus i Sverige, bakom tallarna ligger Bråviken och öppet hav, kanske en km bort
vässade bilden lite till rena abstraktionen
jag kände för det
här matade jag fåglar, målade akvarell och drev galleri i en gammal järnvägsstations festvåning
husen ritade jag själv och byggena höll jag själv i
materialinköp mm
-
det var då
nu ser jag fågelns, spår på min balkong
livet förändras
livet växer
och
idag blev jag genom en annans blogg med fåglar
påminnd om mitt tidigare livs fågelmatning
från min bardom
till där på biden
det kom många sorter till mitt hus vid ravinen, späck spikade jag på trädets stam - hackspett och gråspett kom
äpplen på bräda på marken fastsatta med lång skruv för att inte rulla iväg, Blackbirds
där kunde jag sitta ute i timmar och följa deras liv
bara någon dryg meter från dom
dom vande sig vid mig och hunden
jag kunde röra mig, gå in hämta kaffe mm
-
rovfåglar störde ibland blixtsnabbt, fjädrar virvlade i luften
stilla en stund, sedan återgick allt till det vanliga
-
jag tycker om den tystnad naturen ger
bra fiskarnas båtar
kunde höras av och till
-
här i min lägenhet är helt tyst
förutom när någon pratar
-
det är skönt att bli äldre, inte så många måsten
inga appar
det fungerar ändå
-
sol ute
-
/inger
Hälsningar, Bjarne
du må tro att det stora är snyggt, helt grått av norrländskt kärnvirke - helt obehandlat
passar fint i naturen
/inger
/Affe