Plötsligt hann allt ifatt mig...

Jag har den senaste tiden arbetat så gott som dygnet runt med allt som rör Picasso. Man skulle nästan kunna säga att jag lever och andas Picasso...

När jag går in för något så gör jag det till 110%, på både gott och ont. Som nu när jag försöker göra en fotobok för barn. Från det att jag öppnar ögonen på morgonen till det att jag somnar på kvällen (eller rättare sagt natten) funderar och planerar jag ständigt för min bok och den stundande mässan.

Kanske har det blivit för mycket för mig? Min kropp har börjat säga ifrån, igen! Det värker överallt (efter alla timmars arbete framför datorn), jag mår illa och har svårt att sova, vaknar ofta på nätterna kallsvettig och orolig. Jag har helt slutat att motionera (går inte ens promenader längre) och har slarvat med både mat och dryck (vatten) en längre tid. Jag har väldigt svårt för att koppla av och varje muskel är spänd som en fiolsträng. Hjärnan arbetar på högvarv och jag vill hinna med så mycket, gärna på en och samma gång. 

Det är som om flera år av kvävd hälsa, glädje, kreativitet och inspiration bara längtar efter att få komma ut. Nästan som att jag vill "ta igen" de åren (som faktiskt innefattar mer än hälften av mitt liv) på bara några få månader, eller ibland till och med några få dagar!

Jag måste helt enkelt lära mig att strukturera upp mitt jobb, arbeta några timmar om dagen, ta rast då och då och sedan tillåta mig själv att koppla av (när jag väl arbetat färdigt). Jag kan inte fortsätta i samma tempo längre, det fungerar inte i längden...

Kanske har det blivit för mycket för mig. Sedan jag blev ångestfri i februari har jag gjort saker som jag aldrig trodde jag skulle göra igen. Ingenting har känts omöjligt för mig och jag har velat njuta av var enda sekund. Jag har bland annat beställt en utlandsresa, åkt kommunalt, tackat ja till att medverka på underBARA BARN mässan i oktober (en mässa som är full med barn och dessutom när vinterkräksjukan börjat härja)! Jag har tackat ja till flera fotouppdrag, färgat och klippt av mig mitt långa blonda hår, arbetar med en fotobok, sköter hem och hushåll med mera med mera. Jag har till och med börjat funder på att skaffa en hundvalp!

Jag irrar omkring, lever som i en dimma, jobbar jämt men tycker knappt att jag får någonting gjort. I natt vaknade jag efter endast ett par timmars orolig sömn och trodde jag skulle spy! Först trodde jag att jag hade fått en panikattack, men när jag sedan flera timmar senare druckit en massa vatten och illamåendet lagt sig, förstod jag att det var njurarna som "spökade" igen.

Jag drömmer även så konstiga drömmar att jag inte ens tänker försöka att förklara dem för Er. Min man säger ofta att jag borde gå till en psykolog bara för att tala om mina udda och bisarra drömmar. Endast dessa drömmar gör ju att jag aldrig kan känna mig helt utvilad...

Nej, jag skulle behöva komma bort från datorn, mobiltelefonen och alla" krav och måsten" en stund. Jag gör tusen olika saker på en och samma gång och känner mig fruktansvärt splittrad. (Önskar att jag hade råd att ta en dag på ett spa med en skön och avkopplande massage :o)

Känner Du igen Dig? Berätta gärna!

Kram Milla (som somnade på golvet för en stund sedan, var helt slut)!