Medicinrapport...

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev om hur det går med min medicin mot ångest. Därför tänkte jag ägna detta inlägg åt just detta :o)

Lördag den 23/4-11 kom jag upp i 12,5 ml Fontex. Det betyder att jag om exakt fyra veckor framåt (från detta datum) kommer att vara uppe i full dos, det vill säga 15 ml. (Om jag inte måste höja dosen ytterligare). Sedan kan det, som jag nämnt tidigare, ta upp till fyra till sex veckor till innan medicinen ger full effekt.

Jag har sedan den 4/3-11 inte haft en enda riktigt stark ångestattack. Det vill säga en tia, på en skala noll till tio. De senaste veckorna har jag haft betydligt färre attacker och de har som mest kommit upp i en trea, fyra på skalan. Ibland har det till och med gått flera dagar utan någon som helst tillstymmelse till ångest!

Jag tycker att jag mår mycket bättre, framförallt när jag är hemma. Jag kan fortfarande känna ett visst obehag när jag skall göra något "utöver det vanliga". Och då menar jag inte speciellt "stora" saker, som att resa utomlands, åka på bilsemester eller skriva en viktig tenta och så vidare. Utan om jag till exempel skall träffa en person som jag aldrig mött tidigare, ha en "tillställning" här hemma för familjen och så vidare.

Däremot känner jag en betydlig förbättring när jag tittar på tv eller åker bil. Innan jag började medicinera hade jag jättesvåra problem med just dessa saker.

Den extrema tröttheten är något som jag fortfarande kämpar med, men som jag skrivit tidigare "hellre trött än ångest". Synd att man inte kan slippa båda bara...

Nu skall jag inte tjata mer om detta på ett tag. Kanske skriver jag några rader när jag uppnått full dos och sedan då jag förväntats få full effekt av min medicin.

Kram Milla

Sakta men säkert river medicinen bort min ångest...

Foto: Camilla Thieme

2011-04-26 10:04   Lena S

Underbart, underbart, underbart!! Börjar nästa gråta så glad jag blir! Jo tårarna sitter i halsen :).
Jag, som inte har ångestproblem, kan även jag bli uppstressad o känna lätt panik inför sakerna du har svårt med. Att möta människor jag inte träffat (beroende på situationen givetvis), ha en bjudning här hemma (även om det är med personer jag känner) o liknande. Så det är nog inget onormalt, eller är JAG onormal ;). Vem är normal? Vem vet vad som är normalt? Det är nog upp till var och en att tycka o anse...
Håller alla tummar o tår för att du ska få fortsätta uppåt på stegen!
Kram Lena

Besvara

Svar från Trullan 2011-04-26 10:31

Tack Lena, blir rörd av Din varma och uppriktiga rader. Värmer gott i hjärtat :o) Den känslan jag pratar om är speciell för ångest (svårt att förklara) alltså ingen "vanlig" oro och nervositet som man kan känna ibland.
Sköt om Dig!
Kram Milla

Svara

2011-04-26 12:46   Nonno Holmström

Hej Camilla!
Det är så fantastiskt roligt att höra att du upplever så stora förbättringar i ditt mående. Vad modig du var som trots stor rädsla och många farhågor, ändå startade upp medicineringen. Jag hoppas att du verkligen tar dig tid att titta bakåt och ser vilka enorma förändringar du genomfört och riktigt njuter av det!
Hur går det med KBT och/eller andra former av behandling vid sidan av medicineringen?
Tumme upp för dig!
Vänligen
Nonno

Besvara

Svar från Trullan 2011-04-28 08:04

Hej Nonno :o)
Stort tack för Dina vänliga rader, de uppskattas mycket!
Jag får KBT så fort jag känner mig redo för det.
Vänligen Milla

Svara