Kampen mot klockan...
Sedan jag fick veta att min vän drabbats av vinterkräksjukan endast ett par timmar efter att han hälsat på mig, har de senaste två dygnen varit de längsta i mitt liv!
Enligt en artikel på aftonbladet.se samt många av mina vänner och bekanta skall personer som eventuellt smittats visa symptom under de kommande 48 timmarna.
Så här sitter jag nu och väntar... Jag lever i ett rent HELVETE och kan varken äta eller sova och det finns bara en enda tanke i mitt huvud "kommer jag att spy"?
Jag har försökt att dricka mycket vatten och ätit det jag kunnat (lite yoghurt, två hårda brödskivor utan smör och 1 dl pasta). Har gått ned 1½ kilo innan jag ens blivit sjuk!
Jag har under de senaste 43 timmarna kunnat sova ett par av dessa, men varje gång jag lyckas somna (oftast av ren utmattning) sover jag väldigt oroligt och drömmer att någon av mina vänner kräks och sedan jagar de mig för att kunna smitta mig.
När man vill att tiden skall stå stilla då rinner den bara iväg, men när man vill att den skall gå fort, ja då står den minsann stilla!!! Önskar jag kunde dra fram tiden, gärna en vecka från idag. Men vet att det är omöjligt (sorry Gunde, men i detta fallet är det faktiskt så ;o)
Frågan är om jag kommer att kunna koppla av när det ÄNTLIGEN har gått 48 timmar eller om jag kommer att fortsätta att vara orolig. Jag vet ärligt talat inte hur länge till jag orkar... Skall det verkligen behöva vara så här? Jag går liksom igenom vinterkräksjukan rent mentalt innan jag ens fått den (och kanske kommer jag aldrig att drabbas)? Jag vet att det inte är farligt att kräkas, ändå reagerar kroppen så här. Varför?
Kram Milla
Foto: Camilla Thieme
Ps. TACK Helena för att Du lämnade en kasse med frukt och yoghurt utanför min dörr. Jag är så glad och tacksam för att Du är min vän, finns ingen snällare än Dig :o) Ds.
Jag har inte smittats trots att jag varit så nära.
Så räds inte i onödan Camilla utan var glad för vare dag du känner dig frisk.
Vet din fobi för att kräkas..men tänk positivt istället.
Maria
/Milla
MVH Anita