Fler biverkningar...

Jag har med tiden upptäckt fler biverkningar av min medicin (FONTEX) mot ångest. Utöver den extrema trötthet som jag redan beskrivit för Er, har jag både blivit rundare om magen, (då min aptit ökat i samband med att jag mår så pass mycket bättre ;o) att jag har svårt att sova (har även fått helt ändrad dygnsrytm) samt att jag ofta får "trög mage"/blir förstoppad. 

Sedan är det ytterligare ett par biverkningar som jag inte "anser lämpliga" att skriva om i min blogg, så de håller jag för mig själv. Inte ofta det händer... Att jag utesluter något personligt ;o)

Jag hoppas att några av biverkningarna kommer att försvinna helt eller åtminstone minska markant.

Satt och läste på nätet om olika biverkningar från min medicin och under övrigt hittade jag detta: (Tänkte på mitt inlägg "Vilken jäkla smäll...")

Övrigt – håravfall, gäspningar, dimsyn, oförklarade blåmärken eller blödningar, svettningar, värmevallningar, yrselkänsla vid stående, led- eller muskelsmärta, låga natriumnivåer i blodet.

Har Du upplevt samma sak (det vill säga olika biverkningar) när Du ätit medicin? Gick de med tiden över helt eller delvis? Berätta gärna!

Kram Milla

FONTEX

Foto: Camilla Thieme

Ännu en dröm som krossats...

Igår fick jag äntligen brevet som jag längtat efter, brevet från Haninge Kommun.

Men skulle jag våga öppna det? Tänk om det skulle ge mig det beskedet som jag befarade. Att jag inte skulle få det stipendium som jag sökt och var i så desperat behov av? Stipendiet som skulle kunna förverkliga en av mina drömmar, nämligen att göra en barnbok... Boken om Picasso :o)

Men jag var ju tvungen att se efter, för tänk om jag var en av de lyckliga vinnarna av Haninge kommuns kulturstipendium 2011! Jag visste att det var 22 stycken andra sökande, så chansen att "vinna" var kanske inte så jättestor. Men den fanns och min nyfikenhet tog överhand.

Jag tog mod till mig, öppnade kuvertet och skummade snabbt igenom brevet. Så stannade mina ögon på tre stycken namn, de lyckliga vinnarna! Men till min stora besvikelse var inte mitt namn med... Jag läste namnen om och om igen, men de stod bara samma tre namn varje gång jag läste. Då gick det sakta upp för mig, jag hade inte fått stipendiet, det skulle inte bli någon bok...

Jag hoppas av hela mitt hjärta att de som vann verkligen uppskattar sin vinst och att de var i lika stort behov av pengarna som jag var (och är). Antagligen är det så och jag vill uppriktigt gratulera dem till vinsten.

Själv vet jag inte hur det blir med min bok om Picasso, det känns som luften gick ur mig och allt arbete har "varit i onödan". Visst har jag haft roligt, både när jag fotograferat men även när jag tillverkat rekvisita. Men jag kommer ju aldrig att ha råd att publicera boken, det var ju det som var själva drömmen :o)

Jag skall dock försöka göra en bok till mig själv, så att allt arbete inte var helt förgäves.

Jag vill även tacka alla Er som har trott på mig och stöttat mig till att försöka göra en bok. Utan Er hade jag inte ens vågat testa, ännu mindre själv börja tro att jag kanske skulle ha kunnat förverkliga min dröm att göra en barnbok.

Tack även Helena och Anders för Era gulliga referenser som Ni skrev till min ansökan! Ni är guld värda!

Kram Milla

Ps. Jag har ju en tendens att "komma tillbaka" efter de flesta motgångar, så jag kommer säkert inte att ge upp min dröm efter detta tunga besked. Jag kämpar vidare, någon gång skall jag ge ut en bok, så är det bara! :o) Ds.

Foto: Camilla Thieme

Intervjun avklarad...

Igår var en reporter och en fotograf från Hemma i HSB här och intervjuade mig och min granne Helena, efter att "vi" vunnit tävlingen "Årets HSB-Granne 2010". Konstigt nog var jag inte ett dugg nervös och hade ingen som helst ångest (tror att medicinen börjar verka minsann ;o)

Däremot blåste det så gott som hela tiden, så håret flög i ansiktet och förstörde för fotografen (man vet ju hur irriterande det är, både som fotograf och "modell" ;o) Det var tyvärr ganska kallt också, så min fina klänning (dagen till ära)  syntes tyvärr inte under min stora varma kofta.

Det skall bli väldigt spännande (men även lite nervöst) att se bilderna i tidningen sedan. Jag måste erkänna att det känns väldigt jobbigt att inte "ha kontroll" över vilka bilder som skall publiceras samt att jag inte har möjlighet att redigera bilderna som jag själv vill. Nu kommer ju all mina rynkor att synas ;o)

Helena och jag skall däremot få läsa igenom texten och "godkänna den" innan den publiceras och det känns väldigt bra! Jag lovar att berätta när reportaget kommer med i Hemma i HSB tidningen ;o)

Kram Milla

Här kan Ni se några fotografier från gårdagen:

Intervju samt fotografering på Helenas härliga altan.Foto: Leo Pietik

Här visar Helena reportern och fotografen sina fantastiska Fotoböcker.Foto: Camilla Thieme

Det går nog inte att ta miste på hur mycket Helena och jag tycker om varandra!Foto: Leo Pietik

Vi bjöd dem på kaffe, hallontårta och Leos (Helenas man) goda kanelbullar :o)Foto: Camilla Thieme

Vi visade dem även vår fina innergård.Foto: Leo Pietik

Här har vi då "Årets HSB-Granne 2010", min underbara vän  Helena Pietik :o)Foto: Camilla Thieme

Bildredigering samtliga bilder: Camilla Thieme

Bil Tricket... ;o)

Jag har i ett tidigare inlägg bloggat om hur man gör/hittar reflexer när man fotograferar. Nu har jag kommit på ytterligare ett sätt som jag skulle vilja dela med mig av till Er, nämligen "Bil tricket" ;o)

Det går nämligen jättebra att ta hjälp av en bil (eller något annat fordon/metall likanande föremål) som står i solljus :o) När solen skiner på bilen bildas det reflexer och dessa går alldeles utmärkt att använda sig av i ett foto!

Kolla här:

        Denna bild                                  Blev så här:

Och

Denna bild                                  Blev så här:

Tyvärr blåste det nästan storm när jag fotograferade, så bilderna blev inte skarpa. Men Ni förstår själva principen ;o)

Brukar Du använda Dig av samma metod? Berätta gärna!

Kram Milla

Ett STORT steg...

Tänk att jag vågade till slut! Efter 27 år!

Den 9/5-11 gjorde jag något som jag aldrig tidigare vågat göra... Jag lät min fågel vara lös inomhus fast fönsterna stod öppna!!!

Jag låg själv och solade på köksgolvet och tänkte att Kickan säkert också ville njuta av värmen och solen. Så jag tog mod till mig och ställde honom bredvid mig på golvet utan bur och utan flightsuit.

Jag vet inte varför jag helt plötsligt tog detta steg, efter så många år, men jag kände så starkt inom mig att han inte skulle flyga ifrån mig. Kärleken mellan oss är för stark :o) Min underbara lilla pippi.

Klicka på bilden för att se filmen:

Film: Camilla Thieme

OBS! Konica Minolta Dimage 600

Har Du en fågel som får "flyga fritt ute"? Berätta gärna!

Kram Milla