Ingen pension...

Vad kommer att hända med mig när jag går i pension? Jag har inte arbetat på över 17 år och kommer troligtvis aldrig att göra det igen. Ändå är jag "bara" 40 år och har många år av förvärvsarbete kvar. Vad händer med en person som hamnat "utanför samhället" när han eller hon går i pension???

Varje gång jag får det "orangea kuvertet" hem i brevlådan och upptäcker att summan bara är några fjuttiga hundralappar funderar jag på detta. Jag kommer aldrig att kunna höja den siffran så länge jag inte kan arbeta! Nu har jag inte ens sjukersättning kvar, det vill säga jag har ingen inkomst alls...

Inte konstigt att man mår dåligt kanske?

Är någon av Er i samma situation eller har Ni några bra råd att komma med? Berätta gärna!

Kram Milla

Kanske finns ljuset långt där borta, om jag sträcker på mig liiiiite till...

Foto: Camilla Thieme

Jag önskar...

Jag önskar att jag fick vara 10 år igen, bara för en dag. Slippa alla krav och måsten och vara ångestfri i 12 timmar...

Jag skulle vakna en varm sommardag i mitt flickrum på Rönnvägen, kliva ut nyvaken på altanen och äta frukost vid dammen och den porlande fontänen. Sedan skulle jag låta gräset kittla under mina fötter då jag gick ut till landet för att plocka några djupröda jordgubbar som jag genast stoppade i munnen. Sedan skulle jag trä ett strå fullt med smultron, lägga mig i hängmattan i skuggan och gunga lätt av den ljumna sommarbrisen.

På dagen skulle jag och min kusin Jenny cykla bort till kärret och fånga ödlor och grodyngel som vi genast släppte fria. När vi kom hem igen skulle vi sitta på gräsmattan och klä på våra barbiedockor för att sedan fotografera dem på tomten. Bessie, familjens svarta labrador skulle ligga tätt intill oss, flämtandes av värmen, med ett vakande öga på mig och min kusin. När det blev allt för varmt skulle vi svalka av oss i den iskalla vattenspridaren som pappa ställt ut för att inte gräset skulle torka av den gassande solen. Vi skulle skrika och skratta av den hisnande kylan och vi skulle må så bra!

På eftermiddagen skulle mamma ropa att maten var färdig och hela familjen skulle samlas under parasollet på altanen för att avnjuta en god köttbit som pappa grillat. Under hela måltiden skulle vi få höra vilken "grillmästare" pappa var och hur gott han hade grillat köttet ;o) 

När det började skymma skulle hela familjen spela krocket på baksidan av huset och sedan skulle jag sitta ensam en stund i mitt rum och bara pyssla, klippa, klistra och sjunga. Innan jag lade mig skulle jag ta en skön dusch för att sedan somna glad och nöjd i min säng, förväntansfull inför en ny dag :o)

Det är vad jag önskar...

Kram Milla

Här kan Ni se några foton som jag tog som barn. Hade visst intresset redan då ;o)

Mina barbiedockor har precis gift sig :o)

Cindy tar en välförtjänt paus efter en krävande ritt på härsryggen.

Lite censur ;o)

Lägg märke till fisken som hänger i snöret. Så kreatvit ;o) Hahaha...

Foto: Camilla Thieme

(OBS! Bilderna är inscannade).

Sista försöket...

Idag har jag suttit inne hela dagen och skrivit brev till Försäkringskassan. Skall begära att mitt beslut angående tidsbegränsad sjukersättning omprövas. Får jag avslag en gång till vet jag ärligt talat inte vad jag gör...

Så snälla Ni håll tummarna (ännu en gång) jag kommer att behöva det!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

"Lycka gör Dig vacker,

Utmaningar gör Dig stark,

Sorger gör Dig human,

Misslyckanden gör Dig ödmjuk,

Framgång gör att Du strålar."

Vad gör jag nu?

Som jag skrev igår så hade jag ett möte med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Mötet gick ganska bra med tanke på min ångest, men de kunde tyvärr inte hjälpa mig... Så nu står jag helt utan inkomst, IGEN!

Min fråga till Er är, vad gör jag nu? Jag är för sjuk för att arbeta och får t.ex. inget socialbidrag, då jag är gift (trots att min man och jag har och alltid har haft separat ekonomi). Jag får heller ingen sjukpenning, sjukersättning, a-kassa, aktivitetsstöd och så vidare. Med andra ord INGENTING (0 kr/mån). Jag måste ju kunna betala mina räkningar!!! Har Ni några bra tips, berätta gärna! 

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Idag klockan två...

Så var det dags för mötet med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan... Det känns inte alls roligt att gå dit, hoppas jag klarar av det! Lova att Ni håller båda tummarna för att allt går bra. Är framför allt orolig för att jag skall få enorm ångest under mötet och inte klara av att vara kvar. Att jag inte är redo för att arbeta hoppas jag att de förstår efter att ha hört vad jag har att berätta!

Kram Milla

Klockan två gäller det...

Foto: Camilla Thieme