Två små turturduvor...

Igår morse vid halv nio tiden vaknade jag av ett lite annorlunda ljud. Det var en duva som satt på balkongtaket och "sjöng" så vackert. Han sjöng så det ekade i Stora Arken för sin käresta som satt på grannens balkongtak. Jag vet inte om det är samma duvor som jag sett varje år sedan jag flyttade in här, men fina var de i alla fall :o) Jag kastade mig upp ur sängen, drog upp persiennerna och tog några foton på de två små turturduvorna genom fönstret.

I morse vaknade jag återigen av duvan som "sjöng", denna morgon någon gång mellan klockan fem, sex... Inte lika roligt när jag som vanligt inte somnat förrän klockan ett, två på natten. Jag gick upp och gav honom en lite ilsken blick, sedan skickade jag ett sms till en vän med texten "Jävla duvor, nu får kärringen släppa till snart, så man får lite lugn och ro" ;o) Efter en halvtimme med öronproppar och en kudde på huvudet lyckades jag till slut somna om. Blir väl samma visa i morgon misstänker jag...

Här sitter hon och lyssnar till sin älskades "kutter" :o)

Och här är han, den stilige "prinsen" som sjunger för kung och fosterland. Vad gör man inte för att imponera på en sådan skönhet... ;o) Här har han dock tagit en paus i sitt "uppvaktande" och vilar en stund på vårt balkongräcke.

Här kan Ni höra hur vackert(?) han sjunger. Inte illa att vakna till denna skönsång, eller hur? ;o) Det är dock inte "prinsen" Ni ser i bild utan hans framtida "prinsessa"! Glöm inte att slå på ljudet, HÖGT! :o)

Foto & Film: Camilla Thieme

Har någon av Er duvor (eller någon annan fågelart) som häckar på taket? Berätta gärna :o)

Kram Milla

När djur far illa...

Finns det något värre än när djur far illa? Djur som är så goda och vill oss människor så väl. Jag finner inga ord för hur ont det gör i mitt hjärta när jag ser hur grym människan kan vara mot dessa underbara varelser.

Jag har i flera år sett en hund gå förbi utanför mitt fönster, den är så tjock att den knappt kan ta sig fram. Först reagerade jag knappt, utan trodde bara att den var dräktig. Men när jag sedan såg att den aldrig fick några valpar har jag börjat undra... Kan det vara så att hundens matte eller husse ger den för mycket mat, att den knappt kan ta sig fram på grund av övervikt?

Jag känner att jag måste agera, jag lider så med den stackars vovven...

Igår fanns det en artikel i DN där de svarade på frågan "vad man skall göra om man misstänker att djur far illa". Man skall kontakta länsstyrelsen och man kan vara anonym. Om det är akut och man inte kan nå länsstyrelsen kan man kontakta polisen.

Men tänk om hunden har något hormonfel eller liknande och inte kan gå ned i vikt. Är det fel av mig att lägga mig i då? Hur skulle Du ha gjort? Skulle Du ha agerat? Och hur skulle Du reagera om någon annan lade sig i hur Du behandlar Ditt husdjur? Kan vara en känslig fråga detta...

Kram Milla

Här är en bild på ett djur som garanterat inte far illa (även om det säkert hade mått bäst av att få leva fri)... Min älskade Kickan som idag är över 26 år!

Foto: Marko Thieme

Bildredigering: Camilla Thieme

Ps. Om man råkat skada ett vilt djur skall man kontakta polisen. Är djuret vid liv skall Du ringa 112, annars skall Du ringa 114 14. Polisen informerar Dig hur Du skall göra. Ds.

TBE Vaccination

Så var det dags igen. Denna gång skall jag ta min tredje dos mot TBE. De två första gångerna jag vaccinerade mig fick jag enorm smärta i min vänstra arm, (där vaccinet sprutades in) och armen domnade bort i ett helt dygn! Jag kunde inte lyfta den och fick hjälp att klä på mig. Blev faktiskt riktigt rädd kan jag tala om. Gissa om jag drog mig för att ta min andra dos... Trodde faktiskt inte att det skulle bli samma sak en gång till, men det blev det! Trots att jag inte är allergisk mot ägg eller höns (då kunde man tydligen få en reaktion). Nu drar jag mig för att gå dit igen, men jag skall. Troligtvis kommer jag att få en liknande reaktion.

Har någon av Er drabbats av samma sak på grund av vaccin? Jag berättade för Handens sjukhus, (där jag vaccinerade mig) vad som hade hänt och de sade att det kunde ske, men att det var väldigt ovanligt. Typiskt mig att bli drabbad ;o)

Tänk att ett så litet djur kan göra sådan stor skada... Och så går man omkring och är rädd för ormar etc. när fästingar är minst lika farliga. Jag har på nära håll sett hur illa det kan gå för personer som fått TBE, så till Er som inte har vaccinerat Er, gör det!!!  Var rädd om Dig!

Kram Milla

Foto: Kjell Eriksson

Bildbehandling: Camilla Thieme

Jag blir tokig...

Jag vet inte vad jag skall göra... Varje natt ligger jag vaken på grund av att min man snarkar! Håller på att bli tokig. Så här kan vi inte ha det. Känner Ni igen Er? Har Ni några bra tips eller erfarenhet av detta som Ni vill dela med Er av? Tacksam för svar. Jag måste ju få min skönhetssömn ;o) Hahaha...

Kram Milla

Ps. Min man provade en sådan där grej man sätter i näsan för att utvidga nässporrarna/luftvägarna, men den fungerade inte tyvärr (den ramlade bara av). Han använde den i två nätter. Jag vet att man kan snarka mindre om man går ned i vikt också, men det måste han bestämma själv om han vill göra. Ds.

Foto: Marko Thieme

Öppen som en bok...

Jag har tänkt på en sak... Jag är öppen som en bok och har inga hämningar, utan kan prata i princip om vad som helst för vem som helst, oavsett om jag känner personen eller ej. Är det bra eller dåligt? Både och om Du frågar mig. Jag står för den jag är och vad jag tycker och tänker, men samtidigt kan det säkert vara bra att inte berätta precis allt om sig själv. Men jag säger oftast det som faller mig in och det som kommer från mitt hjärta. Självklart vill jag inte trampa på någon och göra en annan människa illa, så jag passar mig för innan jag säger något som kan såra en person. Tyvärr så händer det ibland mot min egen vilja och det gör mig oerhört ledsen och skuldmedveten.

Hur mycket tycker Du att man kan berätta om sig själv, framför allt för personer som man inte känner så väl och vad anser Du att man absolut inte skall tala om? Finns det några gränser eller är det upp till var och en att själv bestämma var gränsen går? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme