Dream Team...

När jag var 33 år gammal startade jag ett eget innebandylag!

Jag drog ihop ett gäng tjejer som jag själv tyckte var superduktiga på innebandy. Sedan döpte jag laget till Dream Team och anmälde oss till Korpens innebandyserie.

Så här i efterhand kan jag tycka att det var ganska kaxigt gjort att döpa ett lag till Dream Team... Tack och lov vann vi serien alla år som vi deltog och själv vann jag skytteligan alla de åren och blev "skyttedrottning". Något som jag är väldigt stolt över.

Jag saknar verkligen den tiden, men inser att det är för sent att satsa på innebandy nu. Kanske börjar jag träna bandy på söndagar igen, något som jag gjort i 20 års tid innan jag tvingades sluta på grund av ångest med mera för ca två år sedan.

Tyvärr (?) har jag inte ett enda foto på mig när jag spelar innebandy. Det hade varit skoj att ha, så här på "gamla dar". 

Kram Milla

Hittade dessa grymma killar på nätet,

har Ni tid, titta på hela videoklippet!!!

GRATIS "TJOCK-TV"...

Gjorde ett desperat försök att sälja min gamla 32 " tjock-tv (samt svärföräldrarnas 21") på blocket.se. Tyvärr gick det inget vidare, men det hade jag nästan på känn... Det är så många som skänker bort sina gamla tjock-tv apparater, så varför skulle någon betala för att få en?

Nu tänkte jag dock göra samma sak. Hur gärna jag än skulle vilja ha ett par hundralappar för den, får jag släppa den tanken och bara vara glad att bli av med dem i köket. Så här ser de ut:

Foto: Camilla Thieme

OBS! 32" kostade ca 14.600 kr när den var ny.

Är det någon som är intresserad? Maila mig!

Kram Milla

Matte för en dag...

Förra veckan var jag "dagmatte" till lilla söta Elvis. Då tog vi tog bland annat en 2 timmar lång promenad i skogen. 

Kram Milla

Man kan ju undra vem av oss som hade roligast... ;o)

Foto: Marko Thieme

LIVRÄDD...

I lördags natt vaknade jag för första gången sedan min ångest och oro försvunnit och kände samma obehagliga känsla i kroppen som tidigare. Detta gjorde mig väldigt rädd och fruktansvärt fundersam. Vad var det som hände? Skulle HELVETET börja om igen?

Kan det vara så att man får "bakslag", blir tillfälligt sämre och kanske till och med tvingas höja dosen på medicinen?

Eller kan det vara så att det "bara" är min njure som "spökar" igen? Jag tycker visserligen att jag druckit ganska mycket vatten den senaste tiden, men kanske inte tillräckligt?

Tyvärr kände jag samma oro dagen efter och jag känner fortfarande en viss oro. Kanske har jag gjort för mycket på en gång? Jag tänker på utlandssemestern som vi beställt, mässan som jag medverkade på, att jag åkt kommunalt, varit på bio, ätit på flera restauranger och åtagit mig flera olika fotouppdrag med mera. I torsdags var jag till och med på AF och diskuterade möjligheterna till en praktikplats (mer om detta i ett senare inlägg). Kanske går jag för fort fram? Vad tror Du? Berätta gärna!

Måtte det inte bara vara ÅNGESTEN som är tillbaka igen!!!

Foto: Camilla Thieme

Som om inte detta vore nog så har SMÄRTAN i kroppen även kommit tillbaka! Jag har ont princip överallt, rygg, nacke, armar, ben, händer och fötter. VARFÖR? Kan det bero på att jag börjat oroa mig igen eller att jag börjat promenera samt cykla lite grann på en motionscykel? Är jag verkligen så otränad??? Och får man ont i handleder och fötter av det? Blir nog till att ta kontakt med smärtkliniken igen (vad nu de kan göra, sist kunde de i alla fall inte hjälpa mig)...

Förlåt mitt negativa och "gnälliga" inlägg, men jag är verkligen LIVRÄDD för att allt skall börja om igen. Jag som mått SÅ BRA!!!

Kram Milla 

Det ultimata testet...

Nu kommer det ultimata testet för mig, att se om min medicin mot emetofobi (kräkfobi) verkligen hjälper. Snart är vintern här och med den även årets "VINTERKRÄKSJUKA" och som vanligt väntas den bli värre än någonsin! Nära en miljon svenskar kommer troligtvis att drabbas och sjukdomen kan bland annat ge buksmärtor, diarré, kaskadkräkningar (hur man nu kräks annorlunda) feber, huvudvärk, yrsel och ibland till och med svimning.

Än så länge ("peppar, peppar") har jag inte känt någon som helst rädsla över att bli smittad. Tankarna finns dock fortfarande kvar, även om de är betydligt färre än tidigare, men tankarna utlöser ingen ångest eller oro (inte ännu i alla fall)...

Troligtvis kommer jag denna vinter våga köpa ett test på Apoteket där man kan se om man är resistent mot den vanligaste sorten vinterkräksjuka, vi får se.

Vi kan läsa om sjukdomen i princip överallt, här ett skärmklipp från aftonbladet.se som jag hittade på nätet i tisdags.

Hoppas både Du och jag slipper drabbas!

Kram Milla

Ps. Glöm inte att tvätta händerna, det kommer jag aldrig att göra, hur frisk jag än blir... ;o) Ds.