Kände mig som en stenåldersmänniska... ;o)

Jag tänkte på en sak när jag åkte buss för en dryg vecka sedan. Jag har ju inte hängt med alls vad som hänt i utvecklingen. Snacka om att allt såg annorlunda ut mot när jag åkte kollektivt sist!

Ta bara busskortet som jag fick låna av min vän... Det var ju alldeles blått och saknade foto. Dessutom skulle man "dra det mot en låda" istället för att visa det för busschauffören, som på "min tid" ;o) Vilken tur att jag frågade min vän innan jag klev på, annars hade jag väl gjort bort mig totalt och kanske aldrig vågat åka buss igen.

Sedan hade de satt sätena åt olika håll i bussen, så var det minsann inte förr. Likaså färgen och mönstret på sätena hade ändrats (till det bättre kanske skall tilläggas ;o)

Man tryckte dock fortfarande på Stoppknappen när man skulle kliva av. Den förändringen gjorde SL i samma veva som jag slutade åka kommunalt. Jag är av den generationen som är van att "dra i snöret" för att få kliva av bussen ;o)

Undra hur tågen och tunnelbanorna ser ut nuförtiden...? ;o)

Kram Milla

Så här såg mitt sista busskort ut. Någon som känner igen dessa?

Ps. Vill understryka att bara för att jag vågade åka buss (och köra bil till pizzerian) en gång, betyder det inte att jag alltid kommer att klara av det. Idag mår jag till exempel sämre igen och skulle aldrig ens komma på tanken att sätta mig på en buss. Jag kände mig bara så stark den dagen och ville helt enkelt passa på att öva. Ds.

Trodde allt hade försvunnit...

När jag misstänkte att min dator var på väg att krascha sparade jag alla bilder och dokument på en extern hårddisk, för att vara på den säkra sidan om olyckan skulle vara framme. Sedan när min gamla dator lade av och jag skulle lägga över allt till den nya datorn FUNGERADE INTE DEN EXTERNA HÅRDDISKEN! Gissa om jag fick PANIK!!!

Jag såg hur alla bilder jag fotograferat under snart tio års tid bara försvann, alla dokument, noveller och dikter jag skrivit, all musik/filmer/videoklipp, våra bröllopsbilder, bilder från flera resor, ALLT!!!

Jag bara satt och stirrade tomt framför mig medan tårarna sakta rann från mina likbleka kinder. Detta fick inte vara sant tänkte jag. Hur mycket otur kan man ha?

Jag kollade så att alla sladdar satt i ordentligt och försökte få gång hårddisken på alla sätt och vis, men den ville inte ens lysa. Ibland "surrade den till" för att sedan återigen dö...

När min man kom hem testade vi den på hans bärbara dator och då FUNGERADE DEN!!! Gissa om jag blev lycklig (denna gång grät jag av lycka :o) 

Det visade sig att man var tvungen att sätta USB-kontakten direkt i datorn och inte i en USB Hubb som vi hade gjort. Vår USB Hubb är icke aktiv (det vill säga har ingen separat elförsörjning) så därför fungerade det inte. Vilken lättnad att allt inte var borta!

Kram från en lycklig Milla! :o)

Foto: Camilla Thieme

Sämre igen...

Idag hade jag tid till en kurator på Ankaret, Carema Hjärnhälsan i Haninge (då vi skulle diskutera olika stipendier jag kan söka). Tyvärr blev jag tvungen att avbokade den tiden. Inte på grund av ångest utan för att jag fått en fruktansvärd huvudvärk! Jag vet att det är en av biverkningarna från medicinen jag äter (Fontex) men är inte helt säker på att värken kommer från den? Jag har varit hängig en tid med lite feber, enorm trötthet samt känt mig yr och skakig. Så idag tänkte jag vara hemma och bara vila.

Har någon av Er som äter (eller har ätit medicin mot oro/ångest) fått samma symptom? Berätta gärna!

Kram Milla

Jag är synsk...

Ända sedan jag var liten har jag drömt sanndrömmar, känt på mig när någon gått bort, vetat vad de skall säga på tv innan de säger det, känt på mig hur mycket klockan är mm.

Jag kan inte påstå att jag sett detta som något positivt, då det oftast har handlat om otäcka saker, som till exempel dödsfall. 

Senast i fredags morse, vaknade jag klockan 04.00 och kände på mig att en ung kvinna jag känt sedan barndomen och som varit sjuk i cancer en längre tid hade dött. Tårarna började helt okontrollerat rinna och senare samma dag ringde min far och bekräftade att hon tyvärr hade lämnat oss...

Jag har även drömt att kvinnor i min bekantskapskrets fått missfall och som sedan helt osannolikt visat sig bli verklighet.

Jag vet inte varför men jag tycks ha förträngt det mesta av sådana här saker, önskar att jag istället hade skrivit upp varje gång det hänt. Men det verkar som om min kropp inte riktigt "vill minnas"...

Trots alla sanndrömmar och saker som jag känt på mig under hela mitt liv, måste jag nog säga att jag är mest fascinerad över min förmåga att känna hur mycket klockan är och det handlar inte bara om en ungefärlig tid, utan ofta minuttal. Ibland till och med sekunder! Jag kan vakna mitt i natten och känna att "nu är klockan 03.14.07" och när jag tittar så stämmer det på exakt!!!

När jag arbetade (för länge sedan) och hade ställt väckarklockan på en viss tid (observera att tiden var olika varje dag, eftersom jag arbetade efter ett schema) så vaknade jag varje morgon ett par sekunder innan klockan ringde. 

Ofta när jag ser på tv/film känner jag vad de skall säga innan de säger något och det handlar inte bara om enstaka ord utan hela meningar.

Jag minns en kväll för ca femton år sedan, då jag var hemma hos ett par vänner och tittade på en direktsänd hockeymatch på tv. Det var en väldigt spännande match där Sverige låg under med ett mål när det var ca tio minuter kvar av matchen. Plötsligt fick jag upp en tid i huvudet då jag kände att Sverige skulle göra mål. "Ni kan vara lugna" sade jag till mina oroliga vänner. "Sverige kommer att göra mål när det är tre minuter och tjugofem sekunder kvar" (minns inte den exakta tiden, men det är mindre viktigt). Vad tror Ni händer??? Sverige gör mål när det är tre minuter kvar och tjugofem sekunder!!! Gissa om mina vänner höll på att tappa hakan ;o)

Tyvärr kan jag inte påverka denna "förmåga" själv, utan det är bara något som jag känner inombords ibland. Jag har flera gånger fått förfrågan att göra till exempel Lotto eller tipsrader åt mina vänner, men det har inte gått något vidare eftersom jag inte kan styra över detta själv. Någon enstaka gång har jag dock kunnat "se vilka som skall vinna en match" (jag sluter ögonen och ser vilket lag som jublar) men då har det oftast varit för sent att tippa :o(

Känner någon av Er igen sig? Har Ni varit med om något liknande? Ser Ni detta som någonting positivt eller negativt? Berätta gärna!

Kram Milla

100 000 besökare!!!

Idag kom min blogg upp i 100 000 besökare!!! Gissa om jag är stolt :o)

Tack alla Ni som läser och kommenterar mina blogginlägg!

Kram Milla