I valet och kvalet...

Klockan är nu 08.15 och jag sitter här med ångest. Jag skall nämligen till Ankaret, Psykiatrin i Haninge idag klockan 13.00 och måste lämna återbud senast klockan 09.00.

Jag vet att jag borde gå dit, men kroppen säger att jag skall stanna hemma! Det är verkligen svårt att gå emot sin egen hjärnas vilja. Såhär har dålig har jag aldrig varit förut. Jag har alltid gått på mina läkar- och psykologbesök tidigare, oavsett hur jag mått. Kanske beror det på att jag idag inte har någon inkomst längre och känner att jag inte har någon skyldighet gentemot myndigheterna att gå dit. Men jag får ju inte glömma bort skyldigheten mot mig själv, skyldigheten att hjälpa mig själv att bli bättre. Den är ju viktigare än alla myndigheter i hela världen, eller hur? :o)

Jag måste verkligen försöka att ta mig dit idag. Klarar jag inte av att sitta där så länge får jag tala om det för min läkare, hon borde förstå. Då hinner jag i alla fall lämna några viktiga papper samt be om nytt recept på Fontex (min medicin mot ångest). 

Jag måste ta tag i detta nu, jag kan inte fortsätta att isolera mig...

Kram Milla

Foto: Marko  Thieme

Bildredigering: Camilla Thieme

Nu kan jag äntligen andas ut...

Åtminstone för den här gången...

Det har nu gått exakt två veckor sedan min vän insjuknade i vinterkräksjukan endast ett par timmar efter att han hade varit hemma hos mig.

Ända sedan dess och ca nio dagar framåt levde jag som i ett vacuum. Jag kunde varken äta eller sova ordentligt av rädslan av att kanske ha blivit smittad. Nu har jag dock, efter 336 timmar bestämt mig för att släppa det hela. Jag kan omöjligt ha blivit smittad, åtminstone inte av honom...

Nästa steg är att våga träffa min vän igen. Jag vet att jag inte kan isolera mig från allt och alla, även om det är precis det som min hjärna säger åt mig att göra just nu. Det är alltid som svårast när man har det så nära inpå, när det finns så färskt i minnet.

Jag skall försöka att ta en promenad med honom imorgon tisdag. Vi börjar med att ses utomhus en liten stund, så får vi se vad som händer och vad nästa steg blir :o)

Rädd för att bli magsjuk kommer jag nog alltid att vara, men jag kan i alla fall lägga denna incident bakom mig :o)

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Normal kroppstemperatur...

Så länge jag kan minnas har jag aldrig haft högre feber än 38 grader celsius. När jag är frisk ligger min kroppstemperatur mellan 36,5-37,0, så när jag har typ 37,4 känner jag mig väldigt dålig.

Jag läste på nätet (Hypo2) att kvinnor med menstruationscykel endast skall mäta sin basala kroppstemperatur dag två och tre efter menstruationens start, eftersom kroppstemperaturen ökar ju närmare ägglossning man kommer. (Män, kvinnor efter menopaus samt flickor före puberteten kan mäta alla dagar).

Jag tycker att detta lät väldigt intressant, så jag bestämde mig för att göra ett "test". Nu tar jag tempen varje morgon innan jag kliver upp och skall göra det i en hel månad. (Kommer att redovisa resultatet sedan, så får vi se om det stämmer :o)

Vilken är Din normala kroppstemperatur och hur hög feber har Du haft som mest? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Recept på en lyckad blogg?

Jag har funderat på vad det är som gör att vissa bloggar blir mer populära än andra. Vilka egenskaper bör egentligen en blogg innehålla och hur bör den vara utformad?

Detta är min teori:

Rubrik

Det absolut viktigaste tror jag är att ha en fängslande och intressant rubrik. Rubriken är det första läsaren ser och den måste få besökarna nyfikna att vilja läsa mer.

Innehåll

Lika viktig som rubriken är innehållet i bloggen. Läsarna måste få något i utbyte av det de läser. Det behöver inte nödvändigtvis lära sig något varje gång, det kan räcka med att inlägget väcker en känsla, glädje, sorg, ilska, passion osv.

Variation

Jag tror att variation i en blogg är viktigt. Man behöver inte nödvändigtvis enbart skriva om foto bara för att bloggen finns på en "fotosida", men självklart är det just det som många medlemmar vill läsa om när de besöker en "fotoblogg".

Layout

För mig personligen så är layouten väldigt viktig. Jag älskar en blogg med en snygg layout. Gärna färgglad, men ändå stilren. Det kan ju vara svårt att uppfylla alla läsares önskemål på hur en snygg layout skall se ut, eftersom vi alla är olika och inte gillar samma saker. Men då tycker jag att man skall hålla sig till en stil som representerar sig själv och som visar vem man själv är och hur man vill framstå.

Bilder gör enligt mig bloggen mer intressant och både roligare och lättare att läsa. Självklart är det ett plus om bilden kan förknippas med bloggens innehåll, men det är definitivt ingen nödvändighet. En bild piggar alltid upp (beroende på motiv då förstås ;o)

Att dela av texten i små stycken underlättar för läsaren betydligt, anser jag. Lika så bör inte inläggen vara alltför långa, men ibland kan detta dock vara nödvändigt. Då är det extra viktigt med en snygg och lättläst layout! ;o)

Stavning

Jag kanske är väldigt gammalmodig, men för mig är stavningen enormt viktig i en blogg. Jag vill kunna förstå det jag läser och inte behöva gissa mig till texten på grund av stavfel eller särskrivningar. Därför efterlyser jag här på samma gång en stavningskontroll i bloggen på Fotosidan. I dagsläget brukar jag kopiera texten och göra en stavningskontroll i Word innan jag publicerar mina inlägg. Självklart gör även jag stavfel osv. men Ni förstår säkert vad jag menar.

Delaktighet

Det är alltid bra att engagera läsarna i bloggen. Var lyhörd och fråga läsarna vad de tycker och tänker, be gärna om tips och råd. På så sätt känner den som läser bloggen sig delaktig och förstår att just han eller hon är viktig för Dig.

Ärlighet

Till sist, var ärlig och rak i Din blogg. Men var noga med att inte såra eller skada någon annan. Blir Du illa omtyckt vill ingen läsa Din blogg tillslut ;o)

Lycka till!

Vad tycker Du att en blogg bör innehålla och se ut? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Telefonsamtalet...

Igår ringde en kvinna från Försäkringskassan och pratade med mig angående min ansökan om tillfällig sjukersättning som jag nyligen sökt. Hon var väldigt artig, sympatisk och visade stor empati, men dessvärre gav hon mig det besked som jag länge befarat. Jag kommer inte att få någon ersättning...

Eftersom det inte finns något som heter "tillfällig sjukersättning" längre och både läkarna och Försäkringskassan tror att jag kan bli bättre med medicinering och KBT, kan de inte bevilja mig stadigvarande sjukersättning, som är det enda kvarstående alternativet.

Nu när jag, efter tjugo års tid, verkligen gör allt för att försöka bli frisk, då får jag inget ekonomiskt stöd under tiden, från vare sig Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, CSN, eller Sociala. Jag kan ju inte leva på luft!!!

Kvinnan på Försäkringskassan frågade mig om jag var medlem i kyrkan. Det har jag varit i 38 år av mina snart 41 år. Men eftersom jag inte har någon inkomst gick jag ur den för snart tre år sedan, när min man och jag gifte oss. Hade jag inte gjort det kanske kyrkan hade kunnat hjälpa mig, de har tydligen fonder som man kan söka. Samma sak när jag gifte mig, då sade de på socialkontoret att det är min man som skall försörja mig i första hand och därför kunde de inte hjälpa mig. Allt går tydligen emot mig nu... :o(

Mitt sista hopp ligger nu hos Länsrätten, där jag har överklagat mitt första avslag från Försäkringskassan. När jag gjorde den ansökan hade jag fortfarande rätt till ytterligare en period med tidsbegränsad sjukersättning. Jag vill inte låta negativ, men det verkar tyvärr kört där också!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme