I väntans tider...

Som rubriken säger så går min man och jag i "väntans tider". Fast det är inte riktigt så allvarligt som det låter, vi har nämligen beställt en ny bil! Inte behöver vi vänta "en hel graviditet" heller, utan endast 12-14 veckor.

Just nu kör vi en Nissan Qashqai, en bil som jag älskar och kommer att ha väldigt svårt att skiljas från. Men detta är min mans beslut och jag kommer säkert älska den nya bilen också!

Har Du en Ford Focus? Vad tycker Du om den? Berätta gärna!

Kram Milla

Så här kommer vår nya bil att se ut med "extrautrustningen".

Foto: Ford

NY PRAKTIKPLATS!

JIPPIE!

Jag har fått en ny praktikplats!!!

Jag skall fotografera smycken åt företaget Nordic Fields. Börjar måndagen den 6 augusti och tycker det skall bli jättespännande. Skall dock försöka att arbeta i ett lugnt tempo, men får se hur det blir med den saken...

Ni lär säkert få följa med på "min resa" här genom bloggen. 

Tyvärr är ersättningsbeloppet lika lite som vid min förra praktik, nämligen endast 179 kr/dag. Men absolut bättre än ingenting!

Kram Milla

Någon där uppe tycker inte bra om mig...

Med tanke på mitt förra inlägg, tänkte jag att jag skulle vara "duktig" och koppla av lite för omväxlings skull. Så jag satte mig på balkongen (har knappt suttit där någonting denna sommar, trots att vi gjort den så fin). Efter ett par minuter kom Pepsi och ville ligga i mitt knä. När jag böjde mig fram och lyfte upp henne brakade det plötsligt till och blomlådan som stod bakom mig välte!!! Växter, stenar, sand, vit stenkross, vatten och fontänen låg utspritt över hela balkonggolvet och vattnet forsade ner fyra våningar längs grannarnas balkongräcken.

Jag hade precis ställt tillbaka blomlådan, växterna och fontänen när jag kom på att jag skulle fotografera eländet (se bilder nedan). Sedan var det bara att börja plocka sten, sand och stenkross. Så blev det med den vilan...

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

OBS! Mobilkamera (HTC Incredible S)

Utbränd?

Kanske är det så att jag tagit på mig för mycket och gjort allt för många projekt på alldeles för kort tid? Men sedan min ångest försvann och jag mått så bra, har jag välkomnat i princip alla förslag som erbjudits mig. Jag har rest, tagit på mig flera fotoprojekt, arbetet med en en fotobok (Från A till Ö med Picasso) haft praktik, haft fotoutställning på Bio Cosmopolite, medverkat på Älvsjö mässan "UnderBARA BARN", köpt en hundvalp, börjat sjunga i kör, hjälpt bland annat min mamma och pappa samt en vän att städa. Utöver det har jag vari hemmafru med allt vad det innebär (damma, dammsuga, torka golv, "diska", vattna, tvätta, bädda, laga mat, ta hand om djuren,  mm. mm.).

I vanliga fall är detta kanske inte så konstigt, utan fullt normalt. Men som i mitt fall, från att ha gjort ingenting (förutom att ta hand om hemmet) och knappt gått utanför dörren är detta en enorm omställning, både för kropp och själ.

Nu verkar det som min kropp säger ifrån, alla möjliga konstiga saker händer. Jag känner mig ständigt matt och yr och sover nästan jämt. Det är totalt omöjligt att hålla mig vaken, jag känner mig nästan "drogad" och somnar både sittandes och när jag är ute och går! Jag glömmer till exempel att stänga av spisen (något som jag aldrig gjort tidigare, då jag är noggrannheten själv). Jag gör helt enkelt bara "det nödvändigaste", det som förväntas av mig, (går ut med hunden, ger djuren mat, äter själv ibland, borstar tänderna morgon och kväll, duschar o.s.v.) men har ingen ork till något utöver detta. Får jag en stund över så sover jag, ibland i flera timmar... Jag har till och med inte svarat på Era inlägg här i bloggen på flera månader!!! Det ber jag om ursäkt för, förlåt.

Men det var inte förrän igår som jag blev orolig på riktigt.

Helt plötsligt tappade jag minnet! Jag kom inte på när och var jag hade varit på semester i slutet av förra året. Att det var på Teneriffa mindes jag, men inte när eller var någon stans på ön. Jag mindes inte vad hotellet hette eller vad jag hade gjort när jag var där. Efter fem minuters funderande blev jag tvungen att leta upp en kartbild på Teneriffa på nätet för att se om jag mindes vart jag varit. Det gjorde jag, tack och lov. Vid det här laget hade tårarna börjat rinna och paniken börjat infinna sig. Sedan tittade jag igenom alla fotografier som jag tagit unders semestern och då först började allt klarna.

Är det normalt att det blir så här eller kan det vara ett tecken på utbrändhet? (Ja, jag vet att jag är arbetslös eller rättare sagt utförsäkrad men bara det är väldig påfrestande). Någon som varit (är) utbränd och känner igen tecknen? Berätta gärna!

Kram Milla

Ps. Till alla Er som tycker att jag borde gå till läkaren istället för att fråga Er på Fotosidan om detta, ja jag skall göra det (om det fortsätter så här).

Men jag har alltid  dragit mig för att gå till läkaren och är en person som "hoppas på det bästa" och "tror att allt skall gå över". Dessutom kan ingen läkare som själv inte varit utbränd veta mer än de som själva har varit det, eller hur? Ds.  

Vad var det som hände?

I går morse när jag satt på toaletten blev jag plötsligt jättesjuk! På bara några sekunder blev jag kallsvettig över hela kroppen och kände mig fruktansvärt svag. Jag orkade inte hålla överkroppen uppe, utan föll ihop över badkarskanten. Dubbelvikt låg jag där och välkomnade varje centimeter av den kalla badkarskanten mot min nakna, stekheta hud.

Jag mådde inte direkt illa, men trots detta funderade jag på om jag hade blivit magsjuk? Efter en stund lyckades jag i alla fall lägga mig ned på badrumsgolvet. Ibland fick jag "menssmärtor" i buken, trots att det inte var den tiden i månaden... Jag blev liggandes kanske en halvtimme innan jag mådde så pass bra att jag kunde ta mig ut till soffan. Väl framme på soffan somnade jag som en stock.

När jag vaknade var jag fortfarande väldigt trött och svag, men hade konstigt nog igen feber.

Nu undrar jag vad detta kan ha varit för "anfall". Ett tag trodde jag att jag höll på att få missfall, men så kom jag på att man är tvungen att ha sex för att bli gravid, så den tanken kunde jag snabbt avfärda...

Jag har ätit väldigt dåligt (lite) den senaste veckan och dagen innan detta hände åt jag ingen lagad mat alls, utan levde på två smörgåsar och några taco chips. Kanske hade jag näringsbrist eller blodsockerfall? Jag har heller inte druckit tillräckligt med vatten den senaste tiden (och typ hela livet innan dess).

Har Du drabbats av något liknande någon gång? Vad tror Du det kan ha varit? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

OBS! Mobilkamera (HTC Incredible S)

Ps. I morse hände samma sak, dock inte lika intensivt och denna gång fick jag smärtor i ryggen istället för i magen. Skumt, orolig. Ds.