Kan en fågelhund vara "bundis" med en fågel? ;o)

Idag var Elvis här på "prov" för att vänja sig med miljön här hos mig.

Min fågel Kickan och Elvis blev snabbt "bundisar". Elvis fick till och med nosa lite försiktigt på Kickan. Jag har tyvärr inget foto på det, eftersom jag var tvungen att hålla i Kickan under tiden...

De var så söta ihop, jag smälte som smör.

Elvis satt säkert en halvtimme och tittade samt "småpratade" med Kickan. Hoppas han inte fick nackspärr... ;o)

Tillslut tröttnade han dock och somnade tätt intill mig...

Foto: Camilla Thieme

Imorgon klockan 07.00 kommer Elvis hit igen, då skall hans matte arbeta och jag skall vara hundvakt. Jag hoppas att jag inte kommer att bli så allergisk i alla fall. Idag tycker jag att det gick hyfsat bra, fick lite astma samt kli i ögonen. Men det är skillnad på två timmar och åtta, nio timmar. Men vi får se. Elvis och jag skall i och för sig vara mycket utomhus, tänkte jag.

Kram Milla

Hundvakt...

Imorgon fredag skall jag vara hundvakt till lilla Elvis.

Foto: Camilla Thieme

Det skall bli väldigt roligt och spännande. Faktum är att det blir första gången som jag låter en hund komma in i vår lägenhet... Jag har aldrig velat det tidigare, dels för att jag är allergisk mot pälsdjur, men även för att jag varit så rädd att hunden till exempel skall råka "repa parketten" eller något liknande.

Men mycket har hänt sedan jag började med medicin. Snart känner jag väl inte ens igen mig själv... Mer om det i ett senare inlägg...

Idag skall Elvis och jag ta en promenad tillsammans med hans matte och sedan skall jag vara ensam med honom en stund, så att vi får lära känna varandra.

Några förslag på "hundaktiviteter" förutom långpromenader, mat och massa kärlek? Berätta gärna!

Ha det gott!

Kram Milla

Kan man göra så...?

Jag har sedan en vecka tillbaka gått en timmes promenad i stort sätt varje dag och varje gång jag varit ute har jag mött en gammal dam som går med kryckor. Det går sannerligen inte fort när hon promenerar, (tror hon hinner ett varv runt huset under den timmen som jag är ute och promenerar). 

Men jag är så otroligt fascinerad över hennes envishet och engagemang. Så härom dagen när jag mötte henne gav jag henne ett varmt leende och så sade jag, "vad duktig Du är, jag tycker Du är fantastisk"! Kan man göra så? Säga dessa saker till en vilt främmande människa. Tror Ni hon blev glad eller tror Ni hon tog illa upp? Berätta gärna!

Kram Milla

LIVRÄDD...

I lördags natt vaknade jag för första gången sedan min ångest och oro försvunnit och kände samma obehagliga känsla i kroppen som tidigare. Detta gjorde mig väldigt rädd och fruktansvärt fundersam. Vad var det som hände? Skulle HELVETET börja om igen?

Kan det vara så att man får "bakslag", blir tillfälligt sämre och kanske till och med tvingas höja dosen på medicinen?

Eller kan det vara så att det "bara" är min njure som "spökar" igen? Jag tycker visserligen att jag druckit ganska mycket vatten den senaste tiden, men kanske inte tillräckligt?

Tyvärr kände jag samma oro dagen efter och jag känner fortfarande en viss oro. Kanske har jag gjort för mycket på en gång? Jag tänker på utlandssemestern som vi beställt, mässan som jag medverkade på, att jag åkt kommunalt, varit på bio, ätit på flera restauranger och åtagit mig flera olika fotouppdrag med mera. I torsdags var jag till och med på AF och diskuterade möjligheterna till en praktikplats (mer om detta i ett senare inlägg). Kanske går jag för fort fram? Vad tror Du? Berätta gärna!

Måtte det inte bara vara ÅNGESTEN som är tillbaka igen!!!

Foto: Camilla Thieme

Som om inte detta vore nog så har SMÄRTAN i kroppen även kommit tillbaka! Jag har ont princip överallt, rygg, nacke, armar, ben, händer och fötter. VARFÖR? Kan det bero på att jag börjat oroa mig igen eller att jag börjat promenera samt cykla lite grann på en motionscykel? Är jag verkligen så otränad??? Och får man ont i handleder och fötter av det? Blir nog till att ta kontakt med smärtkliniken igen (vad nu de kan göra, sist kunde de i alla fall inte hjälpa mig)...

Förlåt mitt negativa och "gnälliga" inlägg, men jag är verkligen LIVRÄDD för att allt skall börja om igen. Jag som mått SÅ BRA!!!

Kram Milla